Är så arg på min son och hans fru som ska skiljas – ta föräldraansvar!

Efter reklamen: Så skiljer du dig bäst för barnen

Det känns just nu som livet är så tungt. Jag och min man är pensionärer. Vi mår bra och har två barn och fyra barnbarn. Barnbarnen är vårt allt och vi bor inom 30 minuter ifrån varandra så vi ses varje vecka.
Nu fick vi av sonen veta att han och hans fru skall separera vilket jag tog väldigt hårt. Barnen är bara sex och nio år. Det är underbara barn som vi älskar väldigt mycket. Sonen och frun har tagit ett gemensamt beslut och säger att de vill göra det så smärtfritt som möjligt för barnen.

Min son är inte ledsen för att kärleken har tagit slut, men är orolig inför framtiden och boende, ekonomi med mera. Jag tycker så mycket om barnens mamma och blir så ledsen över att även skiljas från henne. Jag kan inte tänka på något annat än hur allting ska gå. Tänk om barnen börjar må så dåligt att de hamnar fel i livet! Så mycket som finns i deras närhet som är hemskt, då de bor i ett storstadsområde.
Jag har sagt till sonen att vi stöttar i alla utmaningar, men jag undrar varför de inte kämpar mer? De har det så bra i eget hus med fin miljö för barnen. Tänk att de nu skall ryckas upp från tryggheten. Min son säger inget ont om sin fru, utan har bara sagt att de inte vill längre. Bara sådär? Tag ert familjeansvar, tänker jag.

Släpp taget med Mia Törnbloms tips

Spara på energin – så slutar du älta och störa dig på andra

Jag är egentligen så arg på dem båda just nu, på riktigt. Min man och jag hade det inte heller så bra när barnen var små, men ingen av oss ville ändå skiljas. Numer tänker man, okej det funkar inte, då ska man skiljas. Jag och min man har inte sagt något av ovanstående och tänker inte heller säga något, för vi vill förstås inte skuldbelägga dem.
Emot dem är vi neutrala, men jag måste få ur mig allt detta för jag är så ledsen och tårarna rinner. Och så är jag så arg, på något jag vet att jag inte kan ändra. Jag ser bara farhågor just nu. Min son säger att han inte mår bra, men båda vill ändå detta. Tänk om han börjar må så dåligt att han inte orkar jobba?

Tänk att de utsätter sina barn för ett grymt uppbrott när de har det som bäst!? Vi kommer att göra allt vi kan för att stötta dem. Men vad ska jag göra åt gråten och ångesten som river runt?

/Irma

Maria J Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Jag förstår att du känner dig ledsen och orolig efter beskedet om skilsmässa. En skilsmässa är alltid en sorg och inte bara för dem som separerar. Den berör ju även många andra runtomkring, som släktingar och vänner. Självklart väcker det också massor av frågor om hur allting ska bli och hur barnen ska klara av den stora förändring det innebär.

Du har massa tankar och funderingar kring skilsmässor överlag och att människor skiljer sig för enkelt i dag. Det har du all rätt att tycka och det finns säkert många som håller med dig. Men många tänker också att det inte är bra för barnen att växa upp med föräldrar som inte älskar varandra, särskilt inte om det resulterar i konflikter, bråk och en jobbig stämning hemma. Då är det bättre att separera och fortsätta vara föräldrar tillsammans som vänner.

Tydligen är det just det som din son och hans fru vill göra. De tycks vara överens och det bådar gott inför framtiden. De flesta barn klarar en skilsmässa även om det också är en sorg för dem. Men om föräldrarna är kloka och ger barnen fortsatt tillgång till båda föräldrar, via till exempel växelvis boende, så brukar barnen acceptera det nya efter ett tag. Självklart blir det en stor omställning för alla med flytt och så vidare, men ofta försöker föräldrar lösa så att barnen kan ha kvar sin förskola, skola och sina vänner.

Jag tycker att det är väldigt bra att du förhåller dig neutral i detta och inte berättar om alla dina tankar. Det kommer inte hjälpa familjen. Du gör helt rätt som erbjuder dig stöttning och visar att du finns där, för dem alla. Det gäller även din svärdotter som du inte alls behöver mista kontakten med trots skilsmässan.

Jag gissar att föräldrarna kommer att vilja ha växelvis boende och då kan du erbjuda hjälp att finnas där för barn och förälder, under respektive vecka eller dagar. När det gäller dina egna känslor och vad du ska göra med dem så tycker jag att du ska släppa ut dem och se dem som helt naturliga.

Gråt när du är ledsen och förbanna när du är arg, för du har också en sorg att gå igenom. Försök att inte ta ut för mycket oro i förskott även om det är lätt gjort. Det låter som om föräldrarna hittills hanterar det hela bra och det kommer de säkert fortsätta göra.
Men just nu svajar marken för er alla och det är klart att det skapar oro och frågor. Acceptera att det tar lite tid att få tillvaron stadig igen. Jag är säker på att det kommer att ordna sig så småningom.

Foto: TT/Shutterstock