Anna hade bokat plastikkirurgi, men ångrade sig – och tänkte om
Hon hade bokat tid för bukplastikoperation. Hon var inte nöjd med sin mage. I många år innan dess hade Anna Perlestam, i dag 58 år, lagt tid på att testa olika dieter, kritisera sin kropp, pendla upp och ner i vikt samt provat botox och fillers.
Men innan hon skulle kunna opereras behövde hon gå ner tio kilo i vikt. I väntan på operationen hände något. Anna tänkte om – och ställde in.
Vändningen kom när hon började följa kroppsaktivister
Vändningen kom efter att en av Annas döttrar tipsat henne om att följa olika kroppsaktivister i sociala medier.
– Det gjorde något med mig att se andra som hade kroppar som min, säger Anna Perlestam.
Istället för att fortsätta lägga tid på att jobba med utsidan började Anna jobba på att acceptera sig själv som hon var.
– Allt hände när jag kom i kontakt med kroppsaktivismen. Genom att följa andra som både la ut bilder på sina kroppar och skrev om sjuka kroppsideal och den gigantiska skönhetsindustrin som lever på att vi aldrig ska vara nöjda, lärde jag mig successivt hur jag ska agera och hantera mina känslor inför min egen kropps utseende och åldrande.
"Det är inte så att jag går runt och är nöjd hela tiden"
Men det vände förstås inte över en natt. Det här är något Anna har jobbat på i flera år. Och fortfarande jobbar med.
– Det är inte så att jag går runt och är nöjd hela tiden. De flesta dagar bryr jag mig inte, men självklart har jag dagar då jag blir påverkad av allt som finns runt en hela tiden.
Som exempel nämner Anna reklam för krämer och behandlingar som säger sig stoppa åldrande.
– Eller filmer och serier där män tillåts ha sitt åldrande ifred medan deras jämnåriga kvinnliga medspelare är fixade på alla möjliga sätt för att överhuvudtaget få spela en mångfasetterad karaktär.
Lägger ut bilder på en.pantertant.i.leopard
På sitt Instagramkonto en.pantertant.i.leopard lägger Anna ut bilder på sig själv, för att bidra till mångfalden och låta en 58-årig vanlig kropp synas i sociala media-flödet.
Ibland har hon underkläder, ibland vanliga kläder, ibland är hon osminkad, ibland sminkad. Bilder som hon hoppas andra kan känna igen sig i. Kanske kan hennes bilder bidra till en förändring.
– Jag hoppas ju innerligt att det sker en förändring på flera plan. Att vi ska förstå att smal inte per automatik är lika med hälsosam. Och att en tjock kropp inte alls behöver vara ohälsosam. Och även om det nu skulle vara så att man är tjock och ohälsosam så har ingen annan rätt att lägga sig i och kommentera. Varken någons utseende eller hur man lever sitt liv.
Det ska vara okej att ha rynkor och hamsterkinder
Hon kallar sig ibland för åldersaktivist.
– Jag hoppas också att vi ska kunna acceptera att vi åldras. Inte se det som något fult att kroppen förändras med åren. Att det ska vara okej att ha rynkor, hängig hud, hamsterkinder och gäddhäng. Att vi ska fokusera mindre på hur vi och andra ser ut och istället lägga tiden på att leva.
Att själv lägga ut bilder i sociala medier har varit en del i Annas process i att acceptera sig själv precis som hon är.
– Det kändes faktiskt inte så svårt att lägga ut bilder när jag väl valde att göra det. Jag försökte flytta fokus från min kropp till att jag gjorde, och gör det, i ett större sammanhang. Att jag med mina bilder bidrar till mångfald i andras flöde. Och att det på sikt kan göra att andra kan må bättre i sin kropp och i sitt åldrande.
"Det är ett ständigt pågående arbete"
Ett av hennes knep för att jobba med acceptens har varit att se till helheten och funktionen av kroppen, istället för att kritiskt granska detaljer.
– Det har tagit tid, och det är ett ständigt pågående arbete. Men medvetenheten kring varför jag har tänkt, och fortfarande ibland tänker, negativt om mig själv gör att jag lättare kan släppa det idag.
Att det var Annas dotter som fick henne att tänka om, tyder kanske ändå på att Anna var på väg mot mer acceptens hela tiden.
– Någonstans har jag kanske ändå lyckats förmedla något bra kring synen på våra kroppar till mina barn, även om jag inte alltid själv varit så bra på att leva efter det. Eller att jag åtminstone har fått dem att kritiskt granska och ifrågasätta både skeva kroppsideal och samhällsstrukturer.
Anna tipsar: 5 steg till att trivas mer i din kropp
- Först och främst: Följa andra kroppsaktivister.
- Ta kort på dig själv, och försök se på bilderna utan att döma.
- Gå gärna omkring i underkläder eller naken hemma om det känns okej, det kan kännas bättre efter ett tag.
- Titta inte på detaljer. Se kroppen som helhet och mer som att den bara är. Den bara är där. Tänk inte ful, vacker snygg Det är en kropp, en arm, ett ansikte.
- När du ser på bilder som du, och andra, är med i – försök tänka tillbaka på stunden istället för att se på detaljer på dig själv. Se bilden som helhet, som ett fint minne.
På Instagram har Anna delat med sig av sina 10 budord:
Anna Perlestam har gjort en lista med sina budord hon lever efter:
- Din ålder är bara en siffra. Ingen måttstock på vad du får göra, inte får göra eller hur du ska se ut. Själv har jag tänkt alldeles för mycket på vad som passar sig. Men fan inte längre. Allt passar sig.
- Du måste inte älska din kropp. Låt den bara få finnas. Bara vara.
- Vill du ha bikini på stranden så ha det. Men vill du inte så låt bli. Pressa dig inte till att göra något som känns obekvämt.
- Tag din plats. Om du vill. När du vill. Om du orkar. När du orkar.
- Be om betänketid innan du svarar ja. Att säga nej är också okej.
- Har du svarat ja, men ångrar dig. Berätta det. Det är mänskligt att tro att du orkar mer än vad du gör.
- Om du kan, försök att inte jämföra dig med andra. Du duger. Så jäkla mycket.
- Ödmjukhet och respekt. Två ord som är bra att ha med. Att visa. Både mot sig själv och mot andra.
- Lev nu! I nuet. Imorgon kan det vara försent. Låter som en klyscha. Men det är ju så det är.
- Försök att strunta i de som vill trycka ner dig. Fokusera på det goda. Lägg din energi hos de som vill dig väl.
Foto: en.pantertant.i.leopard