Här är klimatkrisen verklighet – och rösterna som vägrar tystna

Just nu är över 120 miljoner människor i världen på flykt. Bakom varje siffra finns ett mänskligt öde, en berättelse om förlust, kamp och hopp. Samtidigt som konflikter och förtryck driver människor från sina hem, bidrar också klimatförändringar till att försvåra livet för de redan utsatta. Över 3,6 miljarder människor lever idag i områden som är starkt utsatta för klimatförändringar – och i takt med att extrema väderfenomen blir vanligare förlorar många sin försörjning, sitt hem och sin framtid.

Kaosartade barndomsminnen

I Marikina City på Filippinerna har Patricia Mungcal sett förändringarna på nära håll. Hon arbetar för Act Svenska kyrkans partnerorganisation NCCP och berättar hur torkan blivit längre och svårare, och att översvämningar kommer oftare – även utanför tyfonsäsongen. Patricias engagemang började redan som barn. När hon var elva år gammal upplevde hon sin första stora tyfon. Det var 2009 och landet drabbades av den värsta stormen på 40 år.

– Jag var i skolan när vattnet plötsligt steg. Mina klasskamrater blev strandade, min familj fast på olika platser. Det var kaos, berättar hon.

Vi måste kämpa för våra liv i Filippinerna medan andra länder fortsätter med höga utsläpp.

Patricia Mungcal

Ett liv i klimatkrisens kamp

Upplevelsen lämnade djupa spår och blev startpunkten för ett liv i klimatkampens tjänst. Hon började läsa på om klimatförändringar och startade ett katastrofförebyggande projekt för att hjälpa lokala lantbrukare. I provinsen Rizal har Patricia och hennes kollegor hjälpt byar att installera smarta bevattningssystem.

– Vi hjälpte dem med ett bevattningssystem som kunde mildra översvämningarna runt deras gårdar och samtidigt lagra vattnet så att de skulle kunde vattna, när det blev torka igen.

Resultatet? Gårdarna klarade sig under nästa tyfon. Ett litet system – men en stor förändring för de lokala lantbrukarna. Men för Patricia fortsätter kampen, varje dag.

– Vi måste kämpa för våra liv i Filippinerna medan andra länder fortsätter med höga utsläpp som om ingenting har hänt. Vi måste tala om klimaträttvisa.

En svensk röst i stormen

Nadja Ericson, tidigare deltagare i Act Svenska kyrkans utbytesprogram, tillbringade tre månader i Filippinerna, mitt under en period då sex tyfoner drog in över landet. Hon berättar att de satt i en bil på väg till huvudstaden Manila när det ringde från SVT.

– De ville veta om det rådde panik hos människor, om jag var i fara, om jag kände mig orolig och om jag verkligen, efter så många tyfoner, inte övervägde att åka hem till Sverige.

Nadja berättar att människor självklart var rädda men att naturkatastrofer inte längre är någon ovanlighet i Filippinerna. Det var den sjätte tyfonen på två och en halv månad. Det var redan vardag för människor i landet, och majoriteten hade ingen möjlighet att överväga att lämna landet. Varför skulle hon då lämna så fort det inte passade henne längre? I mötet med filippinska risbönder och medlemmar ur ursprungsbefolkningen fick Nadja en annan bild av klimatförändringarna, en som inte handlar om framtidsscenarier, utan om tak över huvudet och möjligheten att kunna bo kvar.

– Människor flyttade upp sina värdesaker på övervåningen i hopp om att vattnet inte skulle stiga så högt. Vi hade turen att inte behöva oroa oss över om taket skulle sitta kvar på huset, men vår värdfamilj berättade om hur andra förberedde sig genom att knyta rep över plåttaken för att slippa gå ut i stormen mitt i natten och leta efter dem.

Här är inte klimatkrisen något i framtiden. Här är den vardag.