Kikki Danielsson om fosterhemmen: "Jag var aldrig betrodd att fatta egna beslut"

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Kikki Danielsson känner att hösten 2017 är hennes.

I slutet av september är hon aktuell med ny musik. I oktober väntas både ”Så mycket bättre” och en dokumentär om artisten att sändas i tv.

Men Kikki Danielsson har inte alltid känt sig som huvudpersonen i sitt eget liv. I Kristoffer Triumfs podcast ”Värvet” berättar Kikki Danielsson att det tog lång tid för henne att växa upp och bli vuxen på riktigt.

Läs också: Matt och Laura träffades som barn – nu är de gifta

Efter föräldrarnas skilsmässa blev hon placerad i fosterhem. Till sist blev hon adopterad av ett par som inte själva kunde få barn.

– De behandlade mig som en dyr vas som inte fick skadas. Jag fick inte åka med vem som helst, för då kunde de ju kidnappa mig. Jag fick inte göra någonting. De tänkte bara på mitt bästa, men för mig var det skittråkigt. Jag var aldrig betrodd att fatta ett eget beslut. Det var först när jag var i 30-40-årsåldern som jag kände att jag kunde fatta ett beslut själv, säger hon.

”Jag drack för att stå ut”

Men föräldrarnas skilsmässa påverkade även hennes eget föräldraskap. Färgad av sina egna erfarenheter gjorde Kikki Danielsson allt för att hennes egna barn inte skulle växa upp med separerade föräldrar. För att klara av det valde hon att ta till alkoholen.

– Jag drack för att stå ut. Jag ville inte att mina barn skulle bli skilsmässobarn och jag var beredd att offra mig själv. Han var ju inte stygg, men jag hade tappat mina känslor. Det kunde ju inte jag rå för, men jag skämdes och förbannade mig själv också. Varför kunde jag inte få något att hålla? Ett halvår brukar vara min gräns, och har alltid varit. Och det gick ju inte heller även om det höll i sig länge. Men det kunde ju ha slutat i katastrof naturligtvis, säger Kikki Danielsson i ”Värvet”.

Läs också: Sanna Nielsen: ”Mina nätmobbare är föräldrar!” 

Där och då kände hon inte heller att hon hade någon att prata med. I efterhand har människor bett om ursäkt för att de inte fanns där eftersom de inte förstod hur illa det faktiskt stod till.

Lever för sitt barnbarn

Relationen till barnen har under perioder också varit ansträngd, berättar Kikki Danielsson i podcasten. Barnen såg henne som en svikare och den som var skyldig till allt dåligt som hade hänt. Men i dag är deras relation åter god, och hon beskriver den som varm.

– Det är så skönt att vi kan sitta och att det inte finns några stängda dörrar. Det finns ingenting som inte går att prata om. Och då har jag nått det mål jag ville och det bör förbli så, säger hon i ”Värvet”.

Att bli mormor var också stort för Kikki Danielsson och hennes barnbarn är ytterligare en anledning att hon ville hålla sig frisk och fräsch.

Läs också: Sofia Ledarp: Mitt liv var en fasad

– Jag är spådd att jag blir 84 år, men inte i vilket skick. Jag vill kunna vara med och kunna vara rörlig med mitt barnbarn. Leka och så där och ta med honom på lite utflykter så han hinner lära känna mig. Därför vill jag också ta det lite lugnt eftersom det har varit så mycket i år. Jag har inte vågat säga det rent ut, men det är nästan så att jag tror det nu att det här kommer att bli min bästa höst någonsin. Det är min förhoppning och jag börjar tro på det mer och mer, säger Kikki Danielsson i ”Värvet”.

Artikeln publicerades först på Året Runt.

 

Redaktionens tips
Dela på: