Mia Skäringer räddades av vännen under jobbiga tiden
Det är 2007 som humorserien Mia och Klara har premiär på SVT, och genast blir till en stor succé på kanalen. Den nya duon Mia Skäringer Lázár och Klara Zimmergren blir en kraft att räkna med i humor-Sverige.
I dag är Mia Skäringer Lázár en av landets mest hyllade humorprofiler, som har sålt ut de största arenorna med sin föreställning No more fucks to give. Men där hade hon kanske inte varit utan mötet med Klara Zimmergren – något hon nu reflekterar över i ett inlägg på Instagram, där hon minns tillbaka till första mötet med vännen.
Fann varandra i ett radioprogram
Mia Skäringer Lázár gästar ett radioprogram på P4 där Zimmergren är programledare, och de två börjar skämta med varandra i sändningen och hittar snabbt en jargong.
”Plötsligt säger hon något som jag hakar på och under några minuter klättrar vi på varandra, igenom varandra och det är som om vi blir musik. Som om det går en tonträff genom märg å ben. Blir till humorförälskelse. Till en stark längtan. Jag vill bara ha mer av henne. Att få skratta igen och igen, tappa kontrollen, tappas på sorgen. Skratta så tårarna rinner, så ångesten trycker sig ut genom öronen som matadorens cigarett i Ferdinand. För mig, just där och då i mitt liv är det så befriande att slippa vara ensam mera”, skriver Skäringer på Instagram.
Mia Skäringers kamp under karriären – räddades av vännen
Under perioden hade hon det trögt i karriären – hon försökte slå igenom som ståupp-komiker utan framgång, och menar att hon kunde bli utbuad och få höra könsord från publiken när hon uppträdde på anrika komikerklubben Norra Brunn.
Mötet med Klara Zimmergren startar en ny period i Mia Skäringer Lázárs liv, och gör att hon vågar testa sig fram och i slutändan bli så framgångsrik som hon blivit – något hon inte tror hade kunnat hända utan Klara Zimmergren.
”Hon leker fram mig utan att jag själv märker det. Utan att jag blir rädd. Och jag leker fram henne. Och vi behöver aldrig synas. Vilket gör att vi är helt ifred från utseende och kroppar. Det var på så många sätt hon som hittade mig i kurragömman. Utan henne hade jag nog fastnat i solhälsningen, i en falsk ton på en pentatonisk flöjt. Utan henne hade jag kanske bosatt mig i ett lerhus i Järna”, skriver Skäringer.
LÄS MER
Mia Skäringers ilska mot de manliga författarna efter påhoppen
Mia Skäringer om hur humorn har räddat henne – tacksamheten efter svåra tiden