Läsarberättelse: Jag tog över min systers man

par som kramas

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Laila var två år äldre än jag och hade egna kompisar i skolan. Men ofta fick jag vara med när de träffades och vi delade på det mesta. Det var allt från kattungen som pappa kom hem med till städningen av våra rum. Mamma och pappa var lyckligt lottade eftersom vi aldrig bråkade.

Åren gick och både Laila och jag pluggade ekonomi. När hon sedan fick en chans att praktisera utomlands skildes våra vägar under en period. Vi höll kontakten och när hon kom hem började hon jobba på samma arbetsplats som jag.

Företaget hade filialer utomlands och det fanns stora möjligheter för dem som ville jobba utomlands att göra det. Både Laila och jag hade lätt för att knyta nya kontakter. Vi sökte ett par tjänster och fick båda chansen att bli förflyttade ett halvår.

Grät floder

Laila bestämde sig efter bara en dag medan jag var mer tveksam. Hon gillade att resa och var ständigt nyfiken på nya miljöer. Att hon dessutom var en språkbegåvning gjorde det hela mycket lättare. Min nya lägenhet och fina arbetskamrater gjorde att jag funderade i flera dagar innan jag till slut tackade nej.

Vi grät floder när vi kramades på flygplatsen. Ett halvår kändes som evigheter, men det gick bra för Laila. Så pass bra att hon stannade ytterligare ett halvår.

Jag minns det som i går när jag hämtade henne. Hon hade träffat en man som hon hade med sig och han visade sig vara både trevlig och snygg. Hans föräldrar hade jobbat i Sverige och han pratade nästan felfri svenska. Laila och James skaffade en lägenhet och jag hjälpte till att inreda den.

Vi spenderade mycket tid tillsammans. Fester och andra aktiviteter avlöste varandra. Det tog ett tag men sedan märkte jag att James och jag fungerade oväntat bra tillsammans. Vi skrattade åt samma saker och var lika energiska. Flera gånger var vi ute och sprang tillsammans.

Han kysste mig

Laila levde för sitt jobb och det gjorde jag också, men jag såg till att få lediga stunder då och då.

En kväll skulle vi mötas hos Laila och James för att gå på bio. Laila var som vanligt sen och James bjöd mig på kaffe medan vi väntade. Efter en stund meddelade Laila att hon inte skulle hinna till bion. James blev sur men hon föreslog att vi kunde gå själva. Och det bestämde vi oss för att göra.

Ett häftigt regn överraskade oss på vägen dit och James la sin rock över mina axlar. När vi kom in på bion skrattade vi åt våra blöta frisyrer och försökte torka av oss så gott det gick när han plötsligt kysste mig.

Jag blev både varm och kall när jag insåg vad som höll på att hända. Vi hade sneglat på varandra i smyg och jag var tvungen att lägga band på mina känslor. Att bli kär i min systers fästman kunde inte komma på fråga.

Blev helt kall

Jag minns inte ett dugg av filmen utan minns bara att han höll om mig. Efteråt tog vi en kopp kaffe på ett kafé. James berättade vad han kände för mig och jag erkände att jag hade känslor för honom också. Vi visste inte hur vi skulle gå vidare men beslöt oss för att hålla en låg profil så länge.

Det hade börjat knaka lite i deras förhållande och James ville egentligen avsluta relationen men den löpte på eftersom Laila lovade att hon skulle jobba mindre och vara hemma mer.

Min syster var min bästa vän och det sista jag ville var att såra henne. Banden mellan oss skulle inte få brytas på grund av en man. I den stunden var mina känslor dock på helt andra ställen än de borde vara. Men, jag fick bita mig i läppen och hålla tillbaka. Annars skulle det bli katastrof.

Vi skulle precis resa oss och lämna kaféet när James telefon ringde. Han blev stel i hela kroppen och jag såg på hans ansiktsuttryck att det inte var positiva nyheter. När jag frågade vad som hade hänt berättade han att Laila varit med om en trafikolycka. Jag blev alldeles kall och vi tog en taxi till sjukhuset.

Fick dödsbesked

Där fick vi reda på att det varit en större olycka med flera bilar och en långtradare inblandade. Efter en stund fick vi tag på en sköterska som lotsade oss vidare till rätt ställe.

En läkare mötte oss. Han förklarade att Laila förflyttats till intensiven och att läget var kritiskt. Hon hade inre blödningar och var medvetslös när hon anlände. Mitt hjärta dunkade i dubbel takt och jag var tvungen att sätta mig.

Min älskade syster. Hur skulle det gå? James drog iväg med mig till avdelningen. Vi hann knappt komma dit förrän nästa läkare kom ut med ett allvarligt uttryck i ansiktet. Min syster hade avlidit.

Hela min värld rasade och James ville först inte förstå vad som hänt. Inte nog med att Laila avlidit. Hon var gravid. I ett tidigt stadium men ändå gravid och James visste ingenting.

Jag minns knappt någonting av tiden fram till begravningen. James och jag stöttade varandra och mina föräldrar försökte hålla sig ovanför vattenytan fast de innerst inne var förkrossade. Mamma började med sömntabletter och min pappa tog dubbla löppass för att få bort sin ångest.

Himmelsk välsignelse

Jag började komma tillbaka till verkligheten några månader efter begravningen, men för James tog det nästan ett helt år. Tragiken med det ofödda barnet var oerhört svårt för honom att hantera.

James och jag fortsatte att träffas och vår kärlek växte sig allt starkare. Till slut bestämde vi oss för att flytta ihop. Det blev en lägenhet som var nybyggd. Vi fick en rejäl nystart och stortrivdes i lägenheten. Åren därpå fick vi egna barn, en pojke och en flicka.

Det som hände mellan oss mynnade ut i äkta kärlek. Det känns fel ibland och rätt ibland. Jag vet inte vad som hade hänt om Laila fortfarande hade levt. Hade James stannat hos henne eller lämnat henne för mig? Det är frågor som vi aldrig får svar på.

Nu har åren gått och våra barn är vuxna, men kärleken till varandra är lika stark. Varje morgon när vi vaknar tänker jag på vilket lyckligt liv vi fick trots den hemska sorgen. På något sätt så tror jag att Laila ser oss från sin himmel, och jag hoppas verkligen att hon kan ge oss sin välsignelse.

/Maud

LÄS MER:

Läsarberättelse: Mamma ljög ett helt liv

Läsarberättelse: Vår 15-årige son blev pappa

Läsarberättelse: Kameran avslöjade min mans otrohet

Redaktionens tips
Dela på: