Läsarberättelse: Jag blev kär i min väninnas son
Efter att ha flackat omkring mellan olika vikariat efter utbildningen fick jag äntligen en fast tjänst. Det var en fantastisk känsla. Dessutom trivdes jag bra med mina arbetskamrater på min nya arbetsplats. En av kollegerna, som hade ungefär samma tjänst som jag själv på kontoret, tyckte jag extra mycket om.
Det blev att vi väntade på varandra när det var dags för lunch och vi brukade även ha sällskap från jobbet. Så småningom började vi umgås på fritiden också. Cecilia blev en av mina bästa vänner, trots en relativt stor åldersskillnad. Jag var trettiotre och Cecilia fyrtiosex.
Vi var båda ensamstående. Jag hade blivit bränd några gånger och bestämt mig för att satsa på mig själv under en period innan jag släppte en ny man inpå livet. Cecilia hade träffat en kille redan på gymnasiet och blev mamma första gången när hon var arton. Barn nummer två anlände när hon var nitton. Båda barnen var utflugna och äktenskapet över sedan länge.
Tyvärr flyttades jag efter en tid över till ett annat kontor, men kontakten med Cecilia höll i sig. Vår vänskap betydde oerhört mycket för oss båda. Vi var ju båda singlar och jag hade dessutom nyligen flyttat till Göteborg och kände inte så många människor. Cecilia sörjde över att båda barnen nu bodde på annan ort, i Linköping respektive Stockholm, men hon hoppades att de skulle återvända till Göteborg så småningom.
Jularna brukade jag fira med mina föräldrar och syskon hemma i Småland, men första julen sedan jag bosatt mig i Göteborg blev jag hembjuden till Cecilia. Hennes barn skulle också komma. Jag hade först tackat nej, men eftersom väglaget plötsligt blev uruselt vågade jag mig inte ut på vägarna under julhelgen och stannade i Göteborg.
Träffade hennes barn
Cecilias barn visade sig vara jättetrevliga. Vi var dessutom rätt jämngamla och fann varandra direkt. Kenny var fem år yngre än jag och Lisen sex. Den bästa julklappen Cecilia fick det året var förmodligen beskedet om att Kenny räknade med att flytta tillbaka till Göteborg någon gång under våren. Nu skulle hon åtminstone ha ett barn på närmare håll. Lisen hade träffat en kille, så hon hade inga planer på att återvända, i alla fall inte än på ett tag.
Tiden gick och jag och Cecilia fortsatte att umgås. Det märktes att hon blev glad när Kenny så småningom kom tillbaka till Göteborg. Någon gång följde han med oss på bio eller teater men jag fick inte någon närmare kontakt med honom, inte förrän han och jag hamnade på samma bröllop.Läsarberättelse: Mamma var kär i min pojkvänLäs mer
Det visade sig att vi hade en gemensam vän. Eller snarare, jag var vän med bruden, som jag lärt känna på ett gym, och Kenny nära vän med brudens yngre bror. Kenny och jag råkade hamna vid samma bord och nu upptäckte jag hur rolig och charmig han var. Jag tror nästan att det sa klick mellan oss båda samtidigt på den där bröllopsfesten.
Han följde mig ner på gatan till min beställda taxi. Innan jag hoppade in i bilen gav han mig en hastig kyss. Vi hade bytt telefonnummer och bestämt att höras av någon av de närmaste dagarna. Redan då hade jag en känsla av att någonting stort var på gång mellan mig och Kenny, och det oroade mig en aning.
På något sätt kändes det fel att bli förälskad i Cecilias son. Samtidigt bubblade det i mig hela vägen hem och jag kunde knappt sova den natten. Kenny ringde vid tiotiden dagen därpå, det var söndag, och bjöd ut mig på brunch. Jag tackade genast ja. På väg till den avtalade mötesplatsen ringde även Cecilia. Hon frågade om jag hade lust att ta en långpromenad med henne i det vackra vädret. På något sätt lyckades jag slingra mig ur det hela, och efteråt skämdes jag något alldeles fruktansvärt. Cecilia var min bästa vän. Nu ljög jag för att träffa hennes son.
Smusslade och ljög
Men känslorna kan man inte styra över. Efter några veckor med smusslande bakom Cecilias rygg förstod både jag och Kenny att vi var kära i varandra. I början förstod han nog inte riktigt hur mycket jag oroade mig för Cecilias reaktion. Han trodde att hon skulle bli glad när vi berättade hur mycket vi tyckte om varandra. Det gjorde inte jag.
Min intuition visade sig vara riktig. Cecilia blev kritvit i ansiktet när vi tillsammans berättade. Efteråt har hon förklarat att hon fick en chock och att hon blev arg för att vi ljugit för henne. Vår vänskap sattes verkligen på prov. Det var tur att vi inte längre arbetade på samma avdelning.
Det påstås att tiden läker alla sår – i vårt fall skulle det visa sig att tiden även löser problem. I samband med Kennys trettioårsdag bjöd vi hem Cecilia till oss. Jag trodde inte att hon skulle komma, men där stod hon utanför dörren med en bukett blommor och tårar i ögonen. Vi kramades länge.
Efteråt har hon många gånger sagt att hon inte kunde begripa att hon reagerade så negativt som hon gjorde. Eftersom hon valt mig till vän borde hon ha varit glad över Kennys goda smak att välja mig till hustru.
Vår vänskap är sedan länge återupptagen och jag måste erkänna att jag faktiskt har fått världens bästa svärmor, som nu även är en underbar farmor till Kennys och mina två barn.
/Hanna
Av Maria Strömqvist
Foto: TT (bilden är arrangerad)
LÄS MER:
Läsarberättelse: Jag får inte träffa mina barbarn