Läsarberättelse: Han botade livskrisen med otrohet

otroget par som smyger med sin kärlek

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Margareta är en självständig och kapabel kvinna och paradoxalt nog var det just detta som hotade hennes relation med Jesper.

Din man var sällan hemma?

– Han är säljare och ofta på resande fot. Det är jag som sköter allt här hemma. Mina väninnor tycker att jag är alldeles för generös och tolerant gentemot min man.

”Att du bara orkar”, brukar min bästa vän Charlotte säga. ”Jesper är ju aldrig hemma. Det är du som får ta hand om allt. Du städar, tvättar, handlar, lagar mat och tar hand om barnen, utöver ditt jobb. Tröttnar du aldrig”, kan hon säga.

Läsarberättelse: Det blev vi två igen efter mer än 40 år

Charlotte har själv en drömman. Det tycker hon själv, åtminstone. Han står för matlagning, hämtar deras flickor på fritids och är hemma varje helg hos familjen. Men jag har aldrig varit avundsjuk på henne, åtminstone inte när jag tänker tillbaka på de första femton åren i mitt och Jespers liv tillsammans. Lika mycket som jag älskade att vara tillsammans med Jesper, lika mycket värdesatte jag mina ensamma kvällar hemma, när jag väl hade stoppat ungarna i säng.

Jag skötte allt det praktiska

Jag gjorde som jag ville. Kunde se vilken film jag ville, sitta i lugn och ro och tänka med min stickning, eller lägga mig tidigt med en bra bok. Det var kravlöst, ingen press att föra meningsfulla samtal eller kompromissa framför teven. Det passade mig bra att växla mellan uppmärksam hustru och mamma och att kunna göra precis vad jag hade lust med.

Men allt det praktiska?

– Det jobbet var ingenting för mig. Jesper var bra på att ta tag i saker när han väl var hemma. Men jag är uppväxt på en gård på landet och vi barn fick tidigt lära oss att hjälpa till. Alla hade plikter och uppgifter. Här hemma har vi ju både diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare så varför gnälla, resonerade jag.

Jesper hade förstått att inte alla kvinnor var som jag. Han menade att många av hans vänners fruar inte tillät sina män att gå på fotboll eller göra annat med kompisar. I stället skulle de vara hemma och hjälpa till. Men jag, fortsatte han, jag beklagade mig aldrig, utan var stark och kapabel.

Hur reagerade du på det?

– Jag var glad över att Jesper uppfattade mig som stark. Min pappa brukade skryta om mig inför andra vuxna. Jag minns fortfarande hur han sa: ”Margareta är en stor hjälp för mig på gården. Jag tror faktiskt inte att jag hade kunnat klara mig utan henne”. Och så klappade han mig på huvudet.

Läsarberättelse: Efter bröllopet träffade jag mitt livs kärlek

Han tvingades flytta trettio mil

När Jesper var hemma gjorde vi mycket tillsammans hela familjen. Vi åkte och badade i simhallen, gick i skogen eller besökte museet.

På det stora hela var jag glad och nöjd med mitt liv och eftersom jag är optimistisk av naturen tänkte jag att det skulle säkert ordna sig när Jesper kom hem en dag och berättade att den avdelning där han jobbade som säljare skulle läggas ner. Han fick behålla sitt arbete om han var villig att flytta trettio mil bort och jobba från kontoret där.

Vi pratade igenom det och kom överens om att dela på oss i veckorna. Jag och barnen skulle bo kvar i huset så de slapp byta skola och jag kunde behålla mitt jobb på apoteket.

Jesper fick ett avtal med sin arbetsgivare om att jobba fyra dagar i veckan mot att han ibland stannade kvar över helgen för att ansvara för representation och kundarrangemang.

Stämningen mellan oss blev sämre

Han hyrde ett rum hos ett äldre par och hela familjen följde med och såg till att han blev installerad. Vi pratade om att detta bara var tillfälligt. Så småningom skulle han nog hitta ett nytt jobb hemmavid.

Så gick ett halvår och jag tyckte att det fungerade bra. För mig var ju inte skillnaden så stor gentemot tidigare. Barnen saknade förstås sin pappa under veckorna men deras tillvaro var full av skola, vänner och fritidsaktiviteter och ofta såg jag dem inte förrän till kvällsmaten.

Läsarberättelse: Jag hittade min sons pappa efter sex år

På kvällarna var det läxor och lite teve innan det var dags att sova. Vi skypade med Jesper, men han verkade ledsen, tyckte jag, Han trivdes inte särskilt bra, berättade han när han var hemma på helgerna. Stämningen var annorlunda och var och en skötte sitt. Cheferna var inte så duktiga på personalvård och de var inte nöjda med Jespers säljresultat.

Blev du orolig?

– Ja, lite, men Jesper slog bort det och sa att han fick väl jobba lite hårdare för att få cheferna att förstå att han var ovärderlig för firman.

Min man sa upp sig

Men en tisdagkväll hörde jag Jespers bil på uppfarten. Varför kom han nu? Hade det hänt något? Han skulle ju komma först sent torsdag kväll.

Han såg helt förstörd ut när han klev in i köket. Jag var övertygad om att han blivit uppsagd. Barnen sov och jag tänkte att vi kunde sätta oss och prata om det i lugn och ro. Men det visade sig till min stora förvåning att Jesper sagt upp sig själv. Han stod inte ut längre utan skulle nu försöka hitta ett nytt jobb hemma. Sedan gick han och la sig, trött efter den långa bilfärden.

Jag stod där, handfallen. Hur kunde han säga upp sig utan att prata med mig först?

Sedan följde en märklig tid. Jesper var inte sig lik och helt ointresserad av familjen. Han orkade ingenting, satt bara framför datorn och surfade. Han letade efter jobb, sa han men han sökte inga.

Vad gjorde du?

– Jag försökte nå fram till honom och frågade vad som var fel, men han viftade bort mig. Han var trött och det fanns inga jobb att söka.

På kvällarna gick han i säng innan mig eller så satt han framför teven till långt ut på natten. Vårt sexliv var stendött.

Han hade en affär med kollegan

Till slut stod jag inte ut längre. Jag skickade iväg barnen till min syster över helgen och insisterade på att vi skulle tala ut. Vad handlade det här om?

Först försökte han undvika mig men jag gav inte upp. Jag hotade till och med med att gå ifrån honom om han inte berättade vad som plågade honom.

Läsarberättelse: Jag är tacksam för det sista mötet med min syster

Så kom det: Jesper hade haft en affär. Det var med en kvinna han träffat via jobbet och hon hade förfört honom hemma i sin lägenhet. De hade träffats åtskilliga gånger, alltid på hennes initiativ. Hon var bra Satt prata med, tyckte Jesper för hon lyssnade och fick honom att känna sig speciell och värdefull.

Hon pratade mycket om att hon i honom hade hittat sin själsfrände. Det var helt andra tongångar än här hemma och han hade blivit smickrad över att få spela en så stor roll i en annan människas liv. Jag, å andra sidan, visade ju honom tydligt att jag klarade mig alldeles utmärkt utan honom, fortsatte min man. Jag blev givetvis rasande. Här satt han och gav mig skulden för sin otrohet!

Jag förlät hans otrohet

Men efterhand förstod jag vad han menade. Jag var stolt över min styrka, självständighet och att jag aldrig behövde be om hjälp, men jag var ingen lagspelare.

Jesper berättade att anledningen till att han sagt upp sig inte enbart var jobbet, utan också för att komma bort från den andra kvinnan, som blev allt mer krävande. Han hade haft fruktansvärt dåligt samvete och begrep inte själv hur han kunnat göra så mot mig när jag alltid varit tillitsfull och ställt upp för honom. Det var därför han dragit sig undan mer och mer.

Jag förlät Jesper. Det han gjort var inte särskilt snyggt, men det hade hänt när han var känslomässigt i gungan. Han var långt hemifrån, hade svårigheter på jobbet och kände det som om han inte behövdes någonstans. Faktiskt hade han en livskris.

Mina väninnor tyckte inte jag var riktigt klok och att jag åtminstone skulle ha låtit honom svettats en tid. Men det är inte min stil.

Hur har ni det idag?

– Vi har faktiskt kommit varandra närmre. Jag har insett att det är okej att inte behöva fixa allting själv. Idag ber jag Jesper om hjälp. Och även om jag fortfarande värdesätter att få ha vissa kvällar för mig själv, är det härligt att han är hemma hos oss igen.

/ Margareta

Mer inspirerande innehåll från oss på MåBra:

Kan man förlåta otrohet? Så svarar experten

Ny studie: Här är de 9 vanligaste relationsproblemen

Här är jobben där otrohet är vanligast

Dela på: