Har din man blivit en surgubbe? Det kan vara riktig sjukdom

Är din man sur eller deprimerad?

Det har blivit gråväder hemma. Sjukdom och krämpor blir hans ursäkter för att inte göra någonting längre, förutom att möjligen dricka öl och se på tv…

Var är din glada och starka man som tyckte så mycket om att leva? Är det så här resten av er tid tillsammans kommer att se ut nu, eller får man (förbjudna tanke) smita från sin surgubbe?

– Det här är frågor som jag ofta får i mina frågespalter. Dilemmat för många kvinnor är detsamma. Av olika skäl, kanske dålig hälsa, slutar mannen att göra sådant som han tyckte om förut. Han blir allt mer isolerad, vill inte följa med på fester och kan till och med bli irriterad när någon kommer på besök, berättar Liria Ortiz, författare och legitimerad psykolog.

Statistiken säger att det för såväl män som kvinnor är vanligt att drabbas av depression efter pensionen. Kroppen förändras och existentiella tankar inför livets slut gör sitt till för många. Var femte svensk över 65 har faktiskt problem med ängslan, oro eller ångest.

– Men just bland gruppen äldre män finns också den allra högsta självmordsrisken bland alla åldrar, så det är viktigt att ta den här hälsofrågan på allvar, säger hon.

Svårt få män att söka vård

Mäns depressioner skiljer sig från kvinnors på några punkter. För det första är män bara ungefär hälften så benägna att söka vård. De klassiska symtomen, som nedstämdhet och trötthet, visar sig inte heller alltid. Däremot kan retlighet och uselt humör vara tecken på depression precis som mer alkohol än vanligt. Eftersom att gråta och prata känslor eller på andra sätt ”visa svaghet” generellt inte är ett alternativ i den manliga manualen, så tar sig ångesten andra vägar.

– Och har man inte kunnat prata känslor och relationer på 70 år, så gör man det förstås inte då heller. Så när man ska resonera med sin man som man misstänker är deprimerad är det bra att undvika psykologiskt laddade ord och i stället säga saker som ”vi kan väl ta reda på fakta och titta lite på vad som händer”, tipsar Liria Ortiz.

Men förvänta dig inte att få omedelbart gehör. Den typiska reaktionen är: ”Jag mår bra, du överdriver, jag har inga problem!” Det är ofta lättare för deprimerade män att prata om sina fysiska besvär, som sömnproblem, att magen krånglar eller att man har värk i kroppen, som för övrigt också kan vara symtom på depression.

– Därför är mitt tips att i stället börja prata om detta. ”Kan vi titta tillsammans på vad man kan göra för att sova bättre?” Nästa steg kan vara att besöka en läkare, säger psykologen.

Du behöver inte bli deprimerad

Fler konkreta tips finns i faktalistan längre ner, men Liria Ortiz vill också betona vikten av att ta hand om sig själv.

– Det finns många myter kring kärlek, som att ”vi ska göra allt tillsammans” och ”jag kan inte må bra om du mår dåligt”. Men vad har du för alternativ om han inte vill söka hjälp? Sitta bredvid i soffan och titta på tv hela dagen, du också? Hur kommer du att må av det? Så gå alltså ensam på festen om han inte vill följa med. Får du skuldkänslor för detta, så betrakta känslorna som vänner som vill varna dig för något. De ifrågasätter om du egentligen är en god hustru. Då får du förklara för dem, att du kan inte vara någonting alls om du inte får andas. Gör sedan vad du vill med dina skuldkänslor i ryggsäcken. Det är en väldigt viktigt sak för anhöriga att träna på, förklarar hon.

Det är en extremt laddad fråga, men visst får man också lämna en partner som är deprimerad om detta är vad man med tiden kommer fram till att man vill göra… Själva lämnandet kan förstås se olika ut. Den mest extrema varianten är en skilsmässa. Mjukare former är kanske att fortsätta att vara ett par, men leva som särbo, eller bo kvar ihop men vara mer vänner än partner, och i viss mån leva separata liv.

– För många kvinnor är det också en ekonomisk fråga, framför allt om man tillhör den äldre generationen. Men se till att du gör vad du kan för att kunna andas. Var kreativ, konsultera andra anhöriga och ställ frågor anonymt på nätet. Hämta inspiration från hur andra i samma situation har gjort och gör sedan det som är rätt för dig, tipsar Liria Ortiz.

Monika, 53: ”Han var bara intresserad av öl och tv”

Monikas man blev arg, sur och passiv. Till slut stod hon inte ut längre …

”Min man fick aldrig någon diagnos, men jag tror ju att om han hade gått till en psykolog eller läkare så hade det nog blivit fastställt att han hade någon form av depression, eller kanske att han var bipolär, för han hade alltid ett väldigt växlande humör. Han kunde aldrig uttrycka vad han kände, sa aldrig att han hade haft det jobbigt på jobbet eller att han var ledsen. Han var heller aldrig våldsam, men kunde vara passivt aggressiv och ”straffa” mig genom att supa till.

Med tiden blev han allt mer en pösmunk med stort intresse för tv och öl, så jag fortsatte att leva mitt liv ensam. Vi slutade göra saker, bara han och jag, och med tiden så kände jag mig allt mer ensam i relationen. Jag varnade honom i några år om att jag var på väg bort, men han trodde nog inte riktigt att jag skulle göra det.

Efter skilsmässan var jag helt klar.

Jag var som en sjungande fågel då! Men då började hans kris. Han söp varje dag i ett helt år, tills att han till slut sökte hjälp och nu lever han som nykter alkoholist.

I dag träffas vi ibland. Han vill gärna träffas mer, men jag har mycket för mig, och när vi träffas så gör jag det mer för hans skull, och för att det är bra för våra barn om deras pappa mår bra. Men jag ångrar inte själva skilsmässan. Den borde jag ha tagit ut tio år tidigare!”

/Monica

4 tecken på att han är deprimerad

  1. Missbruk av till exempel alkohol är vanligt och fungerar som ”självmedicinering”.
  2. Ilska, aggression och irritation.
  3. Passivitet och orkeslöshet. Det som var roligt förr är det inte längre.
  4. Fysiska och psykiska problem som sömnstörningar, problem med matsmältningen, potensproblem och värk i kroppen.

Så klarar ni deppet tillsammans

Uppmuntra honom att gå till vårdcentralen för att få hjälp med något av de fysiska symtomen. Att få en potentiellt deprimerad person att börja gå i samtalsterapi eller medicinera mot depressionen är förstås inte så lätt, så det fysiska och konkreta kan vara en bra ingång.

Lyft upp din egen oro. Närma dig depressionsämnet genom att lyfta upp dina egna känslor: ”Jag vet att du inte vill prata om det här och att du tycker att jag tjatar, men det gör jag för att jag bryr mig. Jag är faktiskt orolig för dig. Jag ser några förändringar hos dig och det får mig att undra hur du mår.” Exemplifiera med vad du har märkt: ”Tidigare tyckte du om att gå på fotboll eller att spela golf, men nu har du slutat göra det. Hur kommer det sig?”

Föreslå tillsammans-lösningar. Om din partner då svarar att han inte tycker att det är roligt med gamla fritidsintressen längre, och kanske fungerar det inte heller lika bra på grund av någon krämpa, så kan du försöka uppmuntra honom till nyorientering. ”Ska vi kanske titta i en bok tillsammans om hur andra som har blivit lite äldre och skruttiga har gjort?” Väldigt många bra böcker belyser det nya livet som pensionär och kan vara en ingång till att både beröra existentiella grubblerier och få tips på aktiviteter som kan bryta osund isolering.

Skaffa sjukdomsinsikt. Kom ihåg att han inte är negativ för att reta dig, utan depressionen smittar faktiskt av sig på alla områden, även hur man ser på det förflutna och på framtiden. Kaffet smakar inte och livet har inga färger. Det är en del av sjukdomen.

Ta hand om dig själv. Kom ihåg att du inte kan stötta din partner om du själv går under. Så dra dig inte undan det sociala bara för att din partner tackar nej till umgänge med andra. Ut och andas frisk luft och träffa glada människor. Nu är det viktigare än någonsin.

Av: Marina Nilsson Foto: IBL och Anki Sydegård

 

Läs mer:

”Hjälp, min man har blivit en tråkig gubbe – vad gör jag?”

9 tecken på att din man blivit en gubbe

Psykologen: 9 tecken på att du riskerar sommardepression