Experten: Så löser ni syskonbråk i vuxen ålder

Så löser ni syskonbråk som vuxna

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

”Jag saknar min lillasyster, men hon har valt att ta avstånd från mig och det kan jag inte påverka, jag har försökt flera gånger. Under hela vårt vuxna liv har hon periodvis dragit sig undan familjen, så detta är egentligen inget nytt, men i början av förra året satte jag ner foten på grund av hennes sätt att hacka på mig. Det passade henne inte alls! Så nu är vår relation inte bra och jag vet inte om den någonsin blir det”, berättar Mia, 62. Hon förklarar låsningen som främst beroende på systrarnas olika sätt att hantera konflikter.

– Min syster har ett flyktbeteende i sin personlighet. Hon tar avstånd från vänner hon blir sur på och byter jobb när hon hamnar i konflikter där. Jag har ett kampbeteende, och tar alltid itu med problem som uppstår och blir i stort sett aldrig ovän med vänner och kollegor. Jag tänker att människan har väl haft de här olika personligheterna sedan vi levde på savannen? Jag vet att min syster också har dålig självkänsla. Hon vill alltid ha beröm, men säger aldrig något snällt själv. Jag har också tänkt att hon nog är narcissist, summerar hon.

Storasysters fel

Beteendevetaren och småbarnspedagogen Elisabeth Schönbeck.
Beteendevetaren och småbarnspedagogen Elisabeth Schönbeck har forskat om syskonrelationer.

Scenariot är inte ovanligt. Lillasyster och lillebror får ofta höra att de är bortskämda och egoistiska. En storasyster eller storebror kritiseras i stället för att vara för bossig och kontrollerande. Och sedan beteendevetaren och småbarnspedagogen Elisabeth Schönbeck började dela med sig av syskonforskningen, till exempel genom boken Äldst, yngst eller mittemellan (Forum, 2008), så har hon ofta fått höra ”Tack! Nu äntligen förstår jag!”.

För även om vi är barn till samma föräldrar, så kan vi utvecklas till väldigt olika individer. Det handlar inte bara om det genetiska lotteriet och livets tillfälligheter, utan även om våra inbördes roller i familjen.

– Om två systrar är ensamma hemma, och föräldrarna kommer hem och upptäcker att en vas har gått sönder, vad tror du händer då? Jo, i 99 fall av 100 får storasyster skäll. För antingen har hon slagit sönder vasen, eller så har lillasyster gjort det, men då är det ändå storasysters fel, som inte såg efter sin lillasyster tillräckligt bra… Inte så konstigt att de här båda systrarna på äldre dar har helt olika uppfattningar om uppväxten och föräldrarna! Storasyster ser föräldrarna som ganska stränga, medan lillasyster betraktar dem som snälla och kärleksfulla, förklarar Elisabeth.

Mycket handlar om upplevda orättvisor

Och inte sällan kan syskonbråk ”på äldre dar” handla om just upplevda orättvisor i barndomen.

– Framgångsfaktorer för god syskonsämja är ju engagerade föräldrar som har tid för sina barn, som ser varje barn och ger varje barn lika mycket kärlek, samtidigt som man uppmuntrar syskonskapet mellan dem och stärker känslan av ”ni två”, säger Elisabeth.

En omöjlig utopi kan man tänka, och många har erfarenhet av att växa upp med något helt annat. Föräldrar kan favorisera, eller till exempel använda barn som slagträn i samband med en infekterad skilsmässa. Sjukdom kan drabba familjen. De ekonomiska förutsättningarna kan variera kraftigt mellan åren, för att bara nämna några skäl till varför uppfostran skiftar. Och långt senare kan det hos vissa syskon finnas ett inre ältande av ”hon fick alltid …” och ”jag fick aldrig …” som utifrån sett verkar lite barnsligt, för det är ju trots allt 50 år sedan den där klänningen, dockan eller klockan gavs bort.

– Det är kanske barnsligt, men framförallt är det ett mänskligt beteende. Syskonbråk, även i form av arvstvister senare, handlar ju egentligen om vår drift att överleva. Vi konkurrerar fortfarande med våra syskon om att bli älskade och sedda. Om då min syster fick nya byxor och inte jag, så kanske det betyder att hon är mer älskad av våra föräldrar? Det kan påverka oss allvarligt. Därför är rättvisa A och O i syskonskaror, förklarar Elisabeth.

Bra om föräldrarna vågar prata

En möjlig lösning på problemet är att de gamla föräldrarna, om de fortfarande lever, vågar ta i den heta potatisen och prata ut om syskonens barndom.

– Men det krävs att föräldrarna faktiskt erkänner när det inte blev rättvist, och inte känner sig kränkta i sin föräldraroll. För om föräldern går i försvar, kallar det för inbillning och säger ”du är aldrig nöjd, vi gjorde allt för dig och ändå är du missnöjd med din uppväxt!” så är vi tillbaka på ruta ett igen, eller rent av ännu värre, för nu blev du ju kränkt en gång till. Men om föräldrarna i stället visar att ”vi är uppriktigt ledsna för att det blev fel” och att de är medvetna om orättvisorna som skedde under uppväxten, så kan den ursäkten faktiskt räcka långt. Det är väldigt mycket upprättelse det handlar om här, och kan man få den så kan mycket förändras, säger hon.

Men har syskonrelationen legat på is under många år, så kan det förstås ändå vara svårt att få känslorna att tina upp igen, särskilt om någon av parterna inte ens vill prata längre.

Rollerna sitter djupt

– Man kan ändå försöka, men det är inte lätt att reparera allt det som har fastnat under många år av olösta konflikter och gamla oförrätter. Men man kan i alla fall försöka förstå att bakom vissa irriterande syskonbeteenden finns ofta en omtanke. Småsyskon kan exempelvis behöva veta att storasyskon ofta är kontrollerande av ren omsorg, för att de fortsätter att praktisera sin roll som extraförälder som sitter så djupt hos dem. Då behöver det kanske inte bli en konflikt när ett äldre syskon talar om för dig hur du ska köra, fast du har kört samma väg hundra gånger förut.

För det kan vara värt att försöka försonas med sitt vuxna syskon.

– Särskilt när föräldrarna inte finns i livet längre, då är syskonen din länk till din historia. Syskon vet ofta mer om oss än någon annan människa. Det finns ingen annan som kan hjälpa dig att lägga ditt barndomspussel, som Jane Fonda sa!

Psykologen svarar på fråga om syskonbråk.

Vilka syskon bråkar mest?

Bråkar vissa syskonskaror mer än andra? Ja, det finns faktiskt vissa ”riskfaktorer” för att det ska bli osämja, menar syskonforskaren Elisabeth Schönbeck.

Alla syskonen har samma kön

Samkönade grupper är mer benägna att hamna i konfliktfyllda tävlingar än familjer med blandade kön, eftersom könsrollerna gör att man ”tävlar” på samma arenor. Generellt bråkar också grupper med enbart pojkar mer än grupper med enbart flickor.

Det är tätt mellan syskonen

Särskilt mellan ”pseudo-tvillingar”, födda med mindre än två års mellanrum, kan det bli bråkigt. Speciellt om det första barnet är en pojke, som sedan följs av en flicka. Då kan det bli spänningar när flickors tidigare mognad gör att lillasyster är på väg att mentalt växa om storebror. Då blir hon ”funktionell storasyster” och han blir ”funktionell lillebror”, vilket kan leda till konflikter längre fram.

Ett av syskonen har särskilda behov

Risken finns att det friska barnet glöms bort, och förväntas att alltid vara den starka och ta hand både om sitt sjuka syskon och om mamma och pappa som är ledsna och trötta. Att inte själv få någon egen uppmärksamhet kan skapa en stark besvikelse som påverkar syskonskapet.

Föräldrarna har favoriserat något av barnen

Alla vuxna beter sig inte vuxet. Vid en infekterad skilsmässa kanske mamman favoriserar det av barnen som inte är så likt pappan. Även orättvisa arvsskiften (”min syster fick hela sommarstugan och jag fick bara ett matsalsbord”) kan göra att ilskan vänds inte mot den döda föräldern, utan mot syskonet som fick mer.

Bossig storasyster eller bortskämd minsting? Vem i syskonskaran är du?

Storasyster är duktig, mellansyster hamnar i skymundan och lillasyster är bortskämd – eller?

Storasyster

Gick tidigt själv till affären med en lapp, och att vara mamma och pappas stora, duktiga flicka är hennes strategi för att bli älskad här i livet. Hon fortsätter att ta ansvar, blir oftare chef än sina yngre syskon, och kan även ta på sig rollen som organisatör i familjelivet. På äldre dar kan hon bli lite bitter, för hon tycker inte att hon får erkännande för allt arbete hon gör för andra.

Mellansyster

Mellansyster hamnar ofta lite i skymundan eftersom föräldrarnas uppmärksamhet ofta riktas mot antingen det äldsta eller yngsta syskonet. Är övriga syskon också flickor så ökar risken för att hon ska känna sig identitetslös och få en svag självkänsla. Men lyckas hon bara undvika det ödet så har hon goda chanser att lyckas väl i livet, socialt geni som hon ofta är!

Lillasyster

När lillasyster kom till jorden så var föräldrarna lite trötta på det där med uppfostran. Inte så konstigt att ordet ”bortskämd” ofta kommer på tal av äldre syskon. Visst har hon fått lite mer saker och större frihet, men hon har också skämts bort med trygghet och kärlek från hela familjen, och vågar därför vara lite mer rebellisk och gå sin egen väg.

Endabarn

Hit räknas även sladdbarn och förstabarn som fått vänta mer än fem år på syskon. Slipper mycket av jobbiga syskonbråk eftersom de inte är i direkt konkurrens med annat syskon och de har nästan alltid hög självkänsla. Men med tiden kan de också märka att de tycker det är lite svårare att fungera i grupp. Det kan också vara svårt att dela med sig av både saker och känslor till andra. Lillasyster har fått mer trygghet och kärlek från hela familjen.

Av: Marina Nilsson   Foto: TT

Läs mer:

Hur din partner helst blir uppvaktad – syskonen kan ge en ledtråd!

Kom närmare din syster – 15 frågor som stärker ert syskonband

Bråkar du fortfarande med dina syskon? Så säger psykologen

Redaktionens tips
Dela på: