Christina, 51: Min man nedvärderar mig inför andra
Jag har alltid varit rädd för gräl och konflikter. Jag går hellre undan än bråkar eller diskuterar, om det inte är alldeles nödvändigt.
Jag är ingen mes, jag har åsikter, men jag gillar inte hetsiga diskussioner. Det har kanske gjort att det här problemet blivit för stort, jag har låtit det växa utan att säga ifrån alls.
Problemet gäller min man. Vi har varit gifta i 20 år och har egentligen aldrig grälat. Vi har två tonårsbarn som nog har betraktat oss som rätt vettiga och förstående föräldrar.
Men nu har något hänt i familjen och jag har svårt att sätta fingret riktigt på vad det är. Det har blivit otrivsammare här hemma helt enkelt. Och jag tycker att det beror på min man. Han är sig inte riktigt lik. Ibland undrar jag om han är sjuk.
När jag frågar honom hur han mår blir han bara väldigt irriterad och säger att han mår bra, varför frågar jag? Ja, då vill jag inte säga honom rätta anledningen. Han har blivit grinig och elak.
Han är dyster och pessimistisk och oroar sig för framtiden. Om jag då försöker verka glad och lättsam tycker han att jag är ”oansvarig”.
Det värsta för mig är att han på senare tid har börjat hacka så på mig inför barnen. Han nedvärderar allt jag säger och föreslår.
Alla mina planer på förbättringar här hemma eller resor eller gåvor till barnen viftar han bort som dyra och orealistiska.
Jag lever i en drömvärld, säger han, och påpekar ofta att vi inte är gjorda av pengar. Jag upplever mig inte alls själv som slösaktig.
Han har också börjat pika mig när vi är på fest hos släkt eller vänner, eller på vanliga enkla tillställningar hos grannarna, där vi alltid tidigare har trivts.
Jag känner mig urdum och utpekad av hans nästan hånfulla attityd gentemot mig. Mot andra är han hur vänlig och artig som helst. Har han helt tröttnat på mig? Jag förstår ingenting.
När vi är på tu man hand kan han däremot ofta vara nästan som förr – särskilt om jag ställer upp på sex. Då kan hans goda humör hålla i sig ett par dagar. Men jag känner mig bara dålig och utnyttjad och hans pikar kommer snart tillbaka. Jag känner mig väldigt ensam i detta.
Barnen har så klart märkt att stämningen här hemma är spänd, men de har ju sitt. Ibland säger de: ”Pappa är elak mot dig”. Och de säger att jag måste morska upp mig och säga stopp.
Men hur? Skiljas? Det vågar jag nog inte.
/Christina
Foto: TT
LÄS MER:
Läsarberättelse: Sociala medier höll på att förstöra vårt förhållande