6 tabuproblem du knappt vågar tänka på – här är psykologens råd

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Det finns tankar och känslor som är så tabu att du aldrig skulle säga dem högt. Du kanske inte ens vill tänka dem till slut. Det handlar om sånt som går emot de normer du har med dig sedan barndomen, om hur man ska vara, hur man ska leva och vad man ska känna. Ändå kan det vara svårt bli att bli av med dem.

— Du vet att ”så ska man inte tänka, det är fel”. Och det väcker skam vilket i sin tur triggar igång att man vill bli av med tanken. Men tankarna återkommer eftersom hjärnan vill försöka lösa problemet, säger leg psykolog Monica Emanell.

Det här är extra jobbigt eftersom vi människor inte vill avvika och vara konstiga.

— Det är lätt att tänka ”jag måste vara sjuk i huvudet som tänker så här”.

Då är det viktigt att veta att du inte är ensam och inte behöver skämmas. Många har problem med förbjudna tankar. Här är några exempel och psykolog Monica Emanells råd hur man kan hantera dem:

Ingela: Jag älskar inte mitt barn

”Som ensamstående förälder till ett krävande barn har mitt liv varit begränsat och inrutat. Nu när han är vuxen och har flyttat hemifrån känner jag bara lättnad. Jag saknar inte hans närvaro, det är bara skönt att slippa allt slit. Och det har sakta börjat gå upp för mig att jag aldrig känt kärlek till mitt barn, utan bara sett honom som en plikt.”

Psykologen: Det här är svårt eftersom det är en så grundläggande värdering att man ska älska sin avkomma. Gör man inte det tror man att det är något fel. Jag tror att Ingela skulle behöva arbeta med empati med sig själv och inte vara så kategorisk. Hon fick inte möjlighet att få ut något positivt av föräldraskapet och då är det inte konstigt att hon känner obehag. Hon skulle förmodligen inte känna så starkt om hon fått andra förutsättningar.

Anna: Min dotters övervikt äcklar mig

”Min 10-åriga dotter väger alldeles för mycket. Jag försöker hjälpa henne, men kan inte låta bli att tänka att hon ser äcklig ut, med allt fett som bullar ut. Jag vill inte tänka så här och är rädd för att hon ska märka hur jag känner.”

Psykologen: Det är tabu för man ska tycka om sitt barn oavsett hur det är. Det är så vi är upplärda. Om Anna lägger all sin energi på att känna skam kommer de känslorna att öka och risken är att det gör att hon blir arg på dottern. Hon måste försöka acceptera att hon inte tycker om det utseendet som hennes dotter råkat få — och stötta flickan. Hjälpa henne att utveckla andra styrkor. När hon får respekt för dottern där kommer tankarna på hennes utseende att minska. Anna kan också jobba med sig själv, med sin egen självkänsla. Det kan också få bort fokus från dotterns vikt.

Berit: Jag önskar livet ur mina föräldrar

”Ibland känns det som om jag önskar livet ur mina föräldrar. Jag brukar nämligen fantisera om vad jag ska göra med arvet när de dör – en tanke som inte alls gör mig ledsen. Det här är något jag skäms oerhört över och inte berättat för någon. ”

Psykologen: Det här är nog inte så ovanligt. Särskilt om man har föräldrar som utövar kontroll med hjälp av pengar. Det är möjligt att det var så redan under barndomen och sedan har det fortsatt — det är lätt att upprepa mönster från sin barndom. Jag tror det skulle vara bra för Berit att hitta andra som inte tycker om sina föräldrar att prata med. Då skulle hon känna sig mindre ensam och konstig i det här.

Ann-Katrin: Jag tröttnade på min man när han blev sjuk

”Min man blev kroniskt sjuk för några år sedan och i samband med det personlighetsförändrad. Han, som tidigare var snäll och positiv, är numer bitsk och gnällig. Jag börjar tröttna och funderar på att lämna honom – men skäms eftersom han behöver mig mer än någonsin.”

Psykologen: Det är ju bara sunt att tappa intresset för en människa som beter sig illa. Ann-Katrin kan tänka att det är som om det handlar om två människor: Den ena var hon intresserad av, den andra mår hon inte bra av. Men innan hon lämnar honom skulle hon kunna prova att ta ledigt då och då, åka iväg och göra sina egna grejer, så att hon får en egen tillvaro. Se om det går att hitta en mellanläge, så det inte handlar om att lämna eller stanna kvar.

Mia: Jag fantiserar om våld och tvång – när jag har sex

”Jag dras till det mörka med sex – men bara i fantasin. För att jag ska bli upphetsad måste jag fantisera om att bli tvingad till förnedrande handlingar. Jag gillar inte heller när sex blir för mycket vanilj – och det här har jag svårt att prata om med min man som gärna vill småpussas och titta djupt i ögonen.”

Psykologen: Det här kan vara skamfullt, speciellt i dag då kvinnor ska vara starka och ta för sig. Men det är ett sätt för hjärnan att bearbeta vad som är ok och vad som inte är ok. Det innebär inte att man tycker att våldtäkt är ok, det är olika saker. Själva fantasin är inte ovanlig alls, tvärtom. Enligt en studie fantiserar 31-57 procent av alla kvinnor om att bli våldtagna. Men det är bekymmersamt att Mia och hennes man inte verkar klaffa sexuellt. Då är det lätt att hamna i en ond cirkel där hon känner förakt för honom och får det hon vill i sina fantasier. Hon skulle kunna se om hon kan locka med honom på sina fantasier på något sätt. Annars får hon acceptera att de är olika och att han inte kan ge henne allt hon vill.

Tina: Jag är kär i min sons minderåriga kompis

”Min 17-årige son har en jämnårig kompis som börjar hänga mycket hemma hos oss. Han kommer även när min kille inte är hemma och sitter och snackar med mig i köket. Han är så känslomässigt smart, inkännande, sympatisk, rolig. Och häromdagen insåg jag: jag håller på att bli kär – i en 30 år yngre kille, som inte ens är vuxen. Vad är det för fel på mig?”

Psykologen: Tina skulle behöva se över sin privata situation och hur hon mår, fråga sig: Vad är det med den här personen? Vilka behov är det han tillfredsställer? Och sedan försöka hitta den sortens man någon annanstans, som inte har med sonen att göra. För det som är tabu är främst att han är sonens vän. Det kan få förödande konsekvenser. Att hitta en 30 år yngre man på krogen skapar inte alls samma problem.

Foto: TT

Läs mer:

Hantera skamkänslor – här är psykologens tips

Träffar du fel män så bryter du ditt mönster

Redaktionens tips
Dela på: