Agnieszka donerade sin njure: "Aldrig ångrat mig"
– Många kallade mig för en hjälte. Jag får ofta frågan om jag inte känner mig väldigt stolt som har donerat min njure. Och visst gör jag det, men min starkaste känsla är tacksamhet. Tänk att jag fick den här möjligheten att hjälpa en annan människa, säger Agnieszka.
Allt började när hon fick höra att Johan, en gammal bekant från 20-årsåldern, som hon numera inte umgicks speciellt mycket med, hade fått något allvarligt fel med njurarna. Han utreddes för transplantation.
Erbjöd vännen sin njure
– Sedan fick jag höra från Johans flickvän att båda Johans föräldrar var i för dåligt skick för att kunna donera. Då erbjöd jag mig.
Agnieszka berättar att hon alltid har varit för organdonation, men inte tänkt så mycket på det innan hon började som verksamhetschef för Ronald McDonald Hus. Där träffar hon många familjer som befinner sig i kris och kaos – många av dem har barn som behöver ett nytt organ.
– Johan blev nog lite förvånad, men tyckte att det var väldigt fint. Han kontaktade sin läkare och sedan startade en lång period med tester. Och det var nästan surrealistisk hur jag blev behandlad inom vården – det kändes som att jag fick stående ovationer vart jag än gick.
– Jag kände mig aldrig osäker på mitt beslut. Den 26 februari 2019, kvällen före operationen, gick jag de fem minuterna från jobbet till sjukhuset med fullpackad väska. Det kändes väldigt stort, ungefär som när man ska föda sitt första barn. Och jag saknade redan min 8-åriga son. Men morgonen efter, när jag rullades ner till operation kände jag mig smått euforisk. Nu var det dags.
Operationen som tog fyra timmar gick bra, både för Agnieszka och Johan. Hon blev kvar några dagar på sjukhuset och vankade runt, sakta, sakta i korridorerna med Johan vid sin sida och hon berättar att de hade väldigt roligt och skrattade mycket de där dagarna på sjukhuset.
Mår som innan operationen
Väl hemma var Agnieszka tvungen att ta det riktigt lugnt och hon fick inte lyfta tung. Men hon återhämtade sig förvånansvärt snabbt. Läkarna hade sagt att det skulle ta ungefär sex veckor för operationssåren att läka ordentligt – så efter sex veckor reste Agnieszka till Thailand och dök.
– Jag frågade givetvis läkarna om det var okej. Jag mådde så bra, och gick på kontroller – allt såg bra ut så läkarna godkände min resa. Men det var nog många som tyckte att jag var galen skrattar Agnieszka.
Hur mår du nu så här sex år efter operationen?
– Det känns overkligt, som att det inte har hänt. Jag har ju mina små ärr, annars glömmer jag faktiskt bort att jag är en njure kort. Mina njurvärden är superfina. Den njuren jag har kvar har stadigt gått upp i funktion. Det finns lite olika forum och facebookgrupper för oss som har donerat en njure – och det gemensamma är att vi alla mår precis som innan operationen. Utifrån hur enkelt det var att donera en njure så hoppas jag att fler kan tänka sig att agera levande njurdonator.
Hur har det gått för Johan och hans nya njure?
– Han har inte haft några komplikationer. Och jag hoppas verkligen att min njure ska hjälpa honom livet ut. Det roliga var att alla prover visade att vi matchade så bra, nästan som att vi var syskon. Numera ses vi några gånger per år, äter middag och har roligt ihop. Vi pratar inte så mycket om donationen längre. Men det kändes väldigt fint att jag kunde hjälpa till.
Foto: Privat, Kristina Lager