Varför är min mamma så elak? Jag blir sjuk!
Jag är en mamma på 49 år med två pojkar på 15 och 18 år. Den yngste bor hos mig på heltid, medan den andre bor hos mig varannan vecka. Pappan och jag har ett väldigt bra samarbete. För dryga 1,5 år sedan fick min yngsta son sin ADHD diagnos och samtidigt fick jag samma diagnos. Det har varit en tuff period sedan dess för att få ihop både mig själv och min sons nya rutiner, medicinering och förhålla sig till en hemmasittande son som periodvis mår väldigt dåligt parallellt med att förhålla sig till sitt eget mående.
Mitt stora problem är att min mamma är väldigt skuldbeläggande i våra telefonsamtal. Hon tycker att jag är egoistisk när jag inte förmår att åka tre timmar i bil för att hälsa på och tror att jag ljuger om mitt mående. Jag orkar knappt hålla ihop min vardag med jobb och allt vad det innebär. Min mamma menar att jag får skylla mig själv att jag är trött eller har ont i huvudet och att jag bara tänker på mig själv. Hon är missunnsam när jag gör något som jag mår bra av, till exempel tränar eller går promenader. Detta har succesivt smugit på mer kränkande kommentarer med åren som jag förr kunde stå upp för, tackla och låta det rinna av.
Jag upplever att hon eliminerar personer en efter en och beklagar sig väldigt över hennes vänner och bekanta efter att det umgåtts ett tag. Till en början är allt bra och trevligt men ju mer tiden går hittar hon fel på alla i sin omgivning. Allt eftersom åren gått har en efter en tagit avstånd från henne och hon är ganska ensam. Jag ringer henne varje dag, hjälper henne med diverse digitala saker som hon har svårare för, har fullmakt i saker för att lättare kunna hjälpa till på distans. Hon är inte nöjd! Vad gör jag? Hur hanterar jag henne? Detta har gett mig både magkatarr och sömnsvårigheter. Jag har försökt prata med henne men det hjälper inte. Mitt mående säger: Bryt med henne. Mitt hjärta säger: Låt det rinna av dig, hon är din mamma och du har bara en. Jag har en äldre syster som redan brutit med henne, och även med mig då jag fortsatt ha kontakt med vår mamma.
/Annelie
Maria Jacqueline Bratt
- Maria Jacqueline Bratt är socionom med lång erfarenhet av bland annat konflikthantering och samarbetssamtal.
- Hon svarar på frågor som rör relationer – oavsett om det handlar om familj, kollegor, släkt eller kärleksrelationer.
- Vill du läsa fler artiklar av Maria Jacqueline? Klicka här.
Maria Jacqueline Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:
Tack för ditt brev som jag fått korta ner en del. Du beskriver en väldigt tung och jobbig situation och jag förstår att du känner dig helt utmattad. Din mamma tycks vara väldigt tärande och inte bara mot dig utan mot alla i sin omgivning. Har hon alltid varit så här eller är det något som kommit med åldern? Det är tråkigt att hon stöter bort alla i sin omgivning, inte minst sina närmaste. Självklart gör detta att hon blir mer och mer ensam och förmodligen mer krävande för de som finns kvar.
Jag förstår verkligen dina tankar kring att detta är den enda mamman du har, men du kan ändå inte låta henne förstöra din hälsa och ditt liv. Det är viktigt att du är rädd om dig själv och din son. Ingen av er tjänar på att du blir helt nedbruten av din mamma och därför är det hög tid att du sätter ordentliga gränser. Att bryta kontakten helt är ett stort och drastiskt steg och kanske inte det du behöver göra i första hand. Men du behöver definitivt minska ner kontakten med din mamma och hennes möjligheter att klaga på och skuldbelägga dig.
Vill du också ställa en fråga?
Vi har flera experter som regelbundet svarar på läsarfrågor. Vill du ställa en egen fråga? Mejla till [email protected]. Skriv i ämnesraden vilken expert du vill ställa din frågan till.
MåBra:s experter:
- Hanna Brännlund, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
- Gunilla Hasselgren, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
- Christina Lundell, legitimerad läkare som även forskar inom kvinnohälsa på Karolinska Universitetssjukhuset.
- Anna Bennich, legitimerad psykolog och psykoterapeut.
- Nathalie Siljerud Joo, legitimerad psykoterapeut med KBT-inriktning.
- Maria Jacqueline Bratt, socionom, specialiserad på bland annat konflikthantering.
- Sandra Hiort, personlig tränare, kostrådgivare, friskvårdskonsult och stressrådgivare.
- Ulrika Sjöberg, aukt. sexolog, legitimerad barnmorska, KBT/ ACT terapeut steg - 1 och parterapeut. Driver online mottagningen Actig.
Vill du läsa mer? Här hittar du alla frågor och svar från våra experter.
Du skriver att du pratat med din mamma och förnuftsmässigt försökt få henne att förstå. Men tydligen har det inte hjälpt och då behöver du prova något annat. Du får helt enkelt tala om för henne vad som gäller för din del och att du inte längre accepterar att hon behandlar dig som hon gör. Du behöver inte ringa henne varje dag utan kanske varannan eller ännu mer sällan. Bestäm själv vad du orkar med. Tala om för henne att om hon klagar på dig så kommer du att lägga på. Det kanske låter hårt men det är nog ännu värre att bryta helt.
Förhoppningsvis kan hon acceptera dina gränser även om hon inte gillar dem. Du kan också säga att om hon fortsätter som innan så kommer du att bryta helt. Hoppas det blir bättre för dig.