När din partner inte pratar om känslor – och du känner dig ensam

Lösningar för bättre kommunikation i din relation

Jag har varit tillsammans med min partner i snart fyra år och vi har det fint till stor del, en del konflikter men inget allvarligt. Men det som skaver är att han nästan aldrig pratar om sina känslor.

När jag försöker ta upp något som känns viktigt för mig – till exempel att jag känner mig osäker eller att vi kanske glider ifrån varandra – så blir han tyst, säger att allt är "okej" eller byter ämne.

Jag känner mig ofta ensam i relationen, trots att vi är två. Hur kan jag få min partner att öppna sig utan att det känns som att jag pressar eller tjatar?

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo: "Börja föra känslodagbok"

Det kan vara svårt om man själv har väldigt nära till sina känslor och ens partner aldrig öppnar upp sig. Precis som du beskriver är det då vanligt att känna ensamhet och tomhet i relationen.

KBT-terapeuten svararNathalie Siljerud Joo

Det sker med rätt jämna mellanrum att kvinnor skickar sina partners till mig i terapi och vill att jag ska lära dem ”tala om sina känslor”. Många gånger tycker jag att dessa män faktiskt talar om känslor, men att de kanske inte gör det på samma sätt som sina kvinnor. De kan vara mer fåordiga och inte alls lika utmålande när de ska beskriva sina känslor. Men känslor det finns. Så det första rådet jag vill ge dig är att vara uppmärksam om det kanske ändå finns känsloyttringar – trots att de sker på ett annat sätt än du är van vid?

Andra gånger har jag haft par som kommer ihop där den ena klagar på att den andre inte pratar om känslor, men att det snarare handlar om att den inte uttrycker de känslor de vill att den ska uttrycka.

När känslomässig återhållsamhet går i arv

I vissa fall möter jag personer som faktiskt är otroligt återhållsamma när det gäller att tala om sina känslor. Då brukar det inte bara handla om att personen har svårt att tala om sina känslor utan även att den har svårt att visa dem. Ofta har inte deras föräldrar själva visat mycket känslor och barnet har inte blivit bekräftat och sedd i sin sorg, ilska eller rädsla.

Till viss del tror jag att man kan lära sig uttrycka känslor. En bra första uppgift är till exempel föra känslodagbok under några veckor för att uppmärksamma känslorna mer. Men jag tror också att man behöver förstå att alla människor är olika när det gäller hur nära man har till sina känslor. De är oftare i ett neutralt läge, än känner sorg eller glädje. Det beror också till viss del hur man genetiskt är kodad. För vissa är det också skönt att ha en partner som är mer jämn i humöret.

Som sagt, en del av det här tror jag man kan förändra genom bättre kommunikation, men du behöver också gå till dig själv och fråga om detta är något du i större drag kan leva med.

Foto: TT/Shutterstock