Jag orkar inte lyssna på min väninnas problem – vad gör jag?

5 saker som gör en vänskap stark

Jag har en väninna som jag träffat via en hobby. Jag tyckte genast om henne och vi har träffats i ungefär ett år och har både hobbyn och annat gemensamt. Det har känts som en ny och trevlig bekantskap och hon är pensionerad precis som jag. Vi brukar bland annat ta långa promenader tillsammans. Det var under en sådan som hon plötsligt började öppna upp sig för mig om sina problem med sin man. Jag blev väldigt förvånad för tidigare har vi mest pratat ytligt och om positiva saker. Men jag har märkt att hon senaste tiden verkat mer dämpad och ledsen. Nåväl, själv skulle jag aldrig i livet anförtro mig på detta sätt åt en väninna och lämna ut min man och massa personliga detaljer. En del av dem är ganska intima och jag tycker faktiskt det är lite pinsamt att behöva lyssna på.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till allt hon berättar och vad jag ska göra. Visst tycker jag synd om henne för hon berättar en hel del sorgliga och hemska saker. Men vad vill hon att jag ska göra? Jag har försökt visa att jag inte är så intresserad men det verkar hon inte förstå för hon babblar vidare och tycks inte uppfatta att jag inte vill vara hennes förtrogna.

Det här gör att jag har börjat dra mig undan och hitta på ursäkter för att slippa gå promenader med henne, men nu börjar ursäkterna ta slut. Jag vill inte heller bryta kontakten helt med henne för det tycker jag vore synd. Hon är ju i grund och botten en trevlig och fin person. Men vad ska jag göra för att hon ska förstå att jag faktiskt tycker det är ganska jobbigt att höra på hennes problem? Jag är inte alls utbildad för att veta vad hon ska göra åt detta. Vore det inte bättre om hon gick till någon som är professionell som vet vad hon ska göra?

Relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: ”När man mår dåligt kan man få ett stort behov av att prata”

Så trevligt att du gjort en ny bekantskap och att du tycker om att umgås med henne. Dock blir du nu besvärad av hennes alltför personliga och öppna berättande om hennes problem. Jag håller med om att du inte ska behöva bryta er vänskap på grund av detta. Istället tänker jag att du behöver bli mer tydlig i hur du känner inför det här. Att du försöker visa dig ointresserad har hon uppenbarligen inte uppfattat eller förstått och då behöver du prata klarspråk med henne. Men jag tänker också att hennes sätt att berätta för dig också tyder på att hon känner förtroende för dig och litar på dig.

När man mår dåligt kan man få ett stort behov av att prata om det med någon och det behöver inte alltid vara någon professionell. Jag tror inte din väninna förväntar sig att du ska lösa hennes problem åt henne utan hon vill säkert bara ha någon som lyssnar. Det är många gånger läkande i sig. Vi är alla olika och för en del, som för dig, kan det vara svårt att prata med någon, medan andra inte alls har svårt för det. Uppenbarligen är du och din väninna väldigt olika här. Därför tror jag det är bra om ni kan prata om det så hon vet precis hur du tänker.

Ta upp att du förstår att hon har det jobbigt men också att du tycker det är svårt att ta emot allt hon berättar. Tala om att du känner dig handfallen inför hennes problem och inte vet vad du ska göra. Du kan alltid föreslå att hon ska söka hjälp hos en kurator, men kanske är det inte alls det hon behöver. Det kanske är så att du hjälper mer än du tror bara genom att lyssna, utan att komma med en enda lösning. Om du tycker det är jobbigt med alltför intima detaljer så be henne att utelämna dem.

Självklart ska du sätta de gränser för dig själv som du vill och behöver. Men vänskap är lite som ett äktenskap- i nöd och lust. Det är inte alltid bara trevligt och glatt, utan ibland kan man behöva en vän vid sin sida när det stormar i livet. Kram till er båda.

Foto: TT