Jag lämnar min otrogna man – ska barnen få veta varför?

Efter reklamen: Så fortsätter ni som vänner efter skilsmässa

För några månader sedan fick jag reda på att min man varit otrogen igen. Det var inte första gången, men den här gången hade det pågått under en längre tid med en och samma kvinna. Vi har tidigare gått i familjeterapi just på grund av hans otrohet, men när han återigen valde att vara otrogen mot mig bestämde jag mig för att lämna honom. Det här var droppen för vad jag orkar med.

Vi har två barn tillsammans, 7 och 10 år gamla, och de bor nu varannan vecka hos mig och varannan hos sin pappa. När vi berättade för dem att vi skulle separera så nämnde vi inget om otroheten. Vi sa bara att vi inte älskar varandra längre och att vi inte skulle bo tillsammans. Men nu i efterhand undrar jag om vi berättade för barnen på rätt sätt. Vår 10-åring är väldigt känslig, hon är en sådan som snappar upp allt och funderar mycket. Hon har börjat ställa fler och fler frågor om varför vi egentligen separerade och jag känner mig lite vilsen. Ska jag vara helt ärlig med henne? Ska jag berätta att hennes pappa varit otrogen? Hur mycket ska man egentligen säga till sina barn i en sån här situation?

/"Annie"

Relationsexperten ger råd

Barnens bästa vid skilsmässa – vad betyder det i praktiken?

Relationsexperten svararMaria Jacqueline Bratt

Maria Jacqueline Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar: Skulle inte gynna barnen

Så tråkigt att din man var otrogen igen trots att ni försökt lösa problemet tidigare med familjeterapi. Jag förstår att du denna gång valde att lämna honom. Man kan nog förlåta otrohet vid något tillfälle men när det upprepas och varar över tid blir det svårt att fortsätta ett förhållande. Jag förstår att detta varit en svår och tung period för dig, både att bli bedragen men också att ta steget att lämna.

Du och din exman tycks ha kommit överens om hur barnen ska bo nu efteråt, vilket är bra. Men det du oroar dig för nu är hur ni berättade för barnen och om du ska berätta sanningen för barnen, alltså om din exmans otrohet. Mitt raka svar på det är att jag inte tycker att det är en bra idé, även om det faktiskt är så det ligger till.

Självklart ska man vara ärlig mot barn. Men det betyder inte att de behöver veta alla detaljer. Jag förstår att det kanske vore skönt för dig att berätta detta för barnen och således ”skylla” skilsmässan på din exman. Det är lätt att förstå när du känner dig sårad och bedragen. Men det skulle definitivt inte gynna barnen och deras relation till pappan. Det som hände är en sak mellan dig och din man och alltså inget barnen behöver veta om.

LÄS OCKSÅ: Så får du varannan vecka-livet att fungera efter en separation

Sommarkampanj 60% rabatt

Kom i form på 21 dagar!

Skaffa nya kost- och träningsvanor med MåBra. För bara 199 kr får du:

• Kostplan
• Träningsfilmer
• Recept
• Experttips

Läs mer och anmäl dig här!

Prata om skilsmässor mer allmänt

Jag förstår att din 10 åring återkommer med många frågor, så är det ofta. Barn tar in information lite i taget, bearbetar och ställer sedan fler och nya frågor. Din flicka är också väldigt känslig och läser förmodligen av stämning mellan er och särskilt hos dig. Därför är det bra om du kan prata om skilsmässor mer allmänt och hur man kan känna. Att man kan vara ledsen för att det inte fungerade att fortsätta vara en familj, att du fortfarande tycker mycket om hennes pappa men att det inte fungerar så bra att bo ihop.

Du kan också lite svepande berätta att ibland kanske man träffar någon annan och om hon då frågar om du eller pappa gjort det, så kan du svara att hon får fråga sin pappa. Vet du om han har fortsatt träffa kvinnan han var otrogen med? I så fall kommer barnen kanske så småningom att få veta om henne ändå. På biblioteket kan du hitta böcker som handlar om skilsmässor och låna dem till barnen. Du ska inte sopa barnens frågor och undringar under mattan, men inte heller lägga skulden på deras pappa. De älskar sin pappa och ska få fortsätta med det utan att bära bördan av vad han gjort.

Jag förstår om detta är svårt och jobbigt för dig och hoppas att du har en väninna eller någon annan att anförtro dig åt. Om inte så försök hitta någon att prata med om alla dina känslor och funderingar.

Foto: TT/Shutterstock