Jag saknar att vara ensam – har jag slutat älska min sambo?

Efter reklamen: Tecken på en osund relation

För en tid sedan flyttade jag ihop med den man jag älskar. Vi har tidigare varit särbos i många år och vi träffades på äldre dar och har båda tidigare äktenskap bakom oss och vi har båda också barn och barnbarn. Vi trivs väldigt bra tillsammans, har många gemensamma intressen och gör mycket saker ihop. Så långt är allt bra men jag har upptäckt en sak som gör att jag har börjat tvivla på min kärlek till honom.

Tidigare umgicks vi mycket och ofta men vi hade också våra egna lägenheter där vi då och då tillbringade tid ensamma. Jag har nu upptäckt att jag saknar ensamheten väldigt mycket och längtar efter att kunna träffa mina väninnor hemma själv. Som det är nu är min sambo hemma och sitter ofta med när vi pratar. Även om vi inte pratar om något hemligt så känns det ändå inte så kul.

Psykolog Anna Bennich ger råd

"Jag orkar inte ta vara på tiden med barnen – hjälp!"

Psykologen svararAnna Bennich

Nu undrar jag om det är så att jag inte älskar min sambo så mycket som jag trodde eftersom jag känner så här? Du kanske tycker att detta är ett litet obetydligt problem som inte är värt att svara på. Men för mig känns det stort och viktigt. Vi pratade ganska länge om att flytta ihop och vi ville det båda. Dels för att det fungerar så bra för oss och dels för att det rent ekonomiskt är bättre att bara ha ett hushåll. Både min sambo och jag är pensionärer så vi är hemma tillsammans hela dagarna. Vi gör fortfarande mycket tillsammans och jag trivs bra med honom. Han är snäll, hjälpsam, social och rolig. Det enda är alltså att jag känner att jag inte får utrymme för att bara vara själv. Jag tror inte min sambo känner så här för han verkar helt nöjd. Är det mig det är fel på?

/Britt

Efter reklamen: Stärk din självkänsla så här!

Maria Jacqueline Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Nej jag tror inte alls att det är något fel på dig och jag tror inte heller att detta handlar om att du inte älskar din sambo. Det är helt naturligt att vilja vara själv ibland så det är inte ett dugg konstigt att du har det behovet. Människor har förstås olika behov av detta och för en del är behovet stort medan andra inte alls har så stort behov av det. Både du och din sambo är vana vid att leva ensamma och att kunna dra er undan när helst ni vill. När man då flyttar ihop så blir det en stor omställning. Dessutom skriver du att ni båda är hemma hela dagarna och då är det förstås ännu svårare att få sitt behov uppfyllt. Men det här bör inte vara så svårt att lösa om du och din sambo bara pratar om det.

Du skriver att han tycker att allt fungerar bra och så kan det vara. Kanske är hans behov av att kunna dra sig undan mindre än ditt. Därför är det viktigt att du kommunicerar med honom och berättar hur du känner. Ingenting förändras av sig själv, utan ni måste ta tag i och lösa detta.

När det gäller att han sitter med när dina väninnor kommer så kan jag förstå att det känns lite jobbigt. Ibland kan man vilja prata förtroligt med någon även om saker och ting inte är direkt hemliga. Din sambo kan inte läsa dina tankar så berätta för honom och be honom hitta på något när du tar hem vänner. Han kanske själv kan träffa någon vän eller hitta på något annat utanför hemmet. Ibland kan du själv lämna hemmet så att han får samma möjlighet att vara ensam hemma.

Om ni vill kan ni schemalägga egen tid så att ni vet exakt när ni kommer att kunna vara ensamma. Bara det att man vet att det sker regelbundet kan göra mycket. Även om man älskar varandra väldigt mycket behöver man inte umgås dygnets alla timmar. Det låter som om du och din sambo har ett fint förhållande med många gemensamma intressen. Njut av er tid tillsammans men var också tydlig med dina behov av ensamhet. Jag är säker på att ni kan lösa det här.