Fråga psykologenFråga läkarenFråga KBT-terapeutenFråga relationsexpertenFråga träningsexperten

Jag är homosexuell – men jag vågar inte berätta för någon

07 jun, 2023 
Tonårskille med solkatt i regnbågens färger i ansiktet
Signaturen "Ledsen kille" misstänker att han är homosexuell, men han bor på en liten ort och är rädd för hur andra ska reagera om de får veta. Han vänder sig till socionomen Maria Jacqueline Bratt för råd och vägledning.
Annons

Fråga: Jag tror att jag är homosexuell och det känns inte kul. Jag bor i en liten stad och är snart 16 år. Ingen jag känner är bög och bland alla ungdomar här är bög ett skällsord. Jag känner att jag inte alls är intresserad av tjejer. Jag tror att jag ser rätt bra ut och jag vet att många tjejer är intresserade av mig. Jag har försökt vara ihop med några men det känns inte bra. Jag har också legat med en tjej för att testa men det var inte heller så bra. När jag fantiserar om sex så är det alltid med någon kille. Jag spelar fotboll i ett lag och där finns det en kille som jag tycker är så himla snygg. Men jag skulle aldrig våga säga det till någon eller göra något. Han har dessutom tjej.

Jag tycker att det här är så jobbigt och skulle bara vilja vara helt vanlig och kunna bli kär i tjejer. Jag har kompisar och är inte mobbad men känner mig ändå alltid utanför. Mina kompisar skulle dö om jag sade något. Jag har heller aldrig sagt något till mina föräldrar. Jag har tänkt prata med skolans kurator, men hon är mamma till en av mina kompisar så det går inte. Tänk om hon skulle säga något. Jag tycker att det här bli jobbigare och jobbigare och vet inte vad jag ska göra. Jag önskar att jag bodde i en stor stad, för där verkar det som att det är mycket lättare för killar att gilla killar. Vad tycker du att jag ska göra? /Ledsen kille

Annons

Socionomen Maria Jacqueline Bratt svarar: "Hitta någon att prata med"

Jag blir verkligen berörd över att du ska behöva skriva till mig år 2023 för att du tror att du är homosexuell och är rädd att inte accepteras. Men jag förstår din rädsla och oro. Även om det hänt mycket när det gäller att accepteras som gay eller för den delen även andra läggningar, så är det lång väg kvar att gå. Jag tror dessutom att det är svårare att komma ut på en liten ort där man kan vara relativt ensam. Men jag tycker det är väldigt bra och viktigt att du skriver till mig om dina tankar och din rädsla.

Maria Jacqueline Bratt

  • Maria Jacqueline Bratt är socionom med lång erfarenhet av bland annat konflikthantering och samarbetssamtal.
  • Hon svarar på frågor som rör relationer – oavsett om det handlar om familj, kollegor, släkt eller kärleksrelationer.
  • Vill du läsa fler artiklar av Maria Jacqueline? Klicka här.

Du är inne i en känslig period i livet och håller på att bli vuxen. Sexualiteten utvecklas och det är inte alls ovanligt att känna sig vilsen. Men du låter ändå rätt klar över att du dras till killar och du ska veta att du har all rätt att älska vem du vill. Att ordet bög används som skällsord är verkligen tragiskt och man kan bara hoppas att de som gör det mognar till så småningom.

Annons

Jag tror precis som du att det hade varit bra för dig att få prata med någon om alla dina tankar och känslor, så det är bra att du funderar på det. Visst är det oturligt att skolkuratorn är din kompis mamma, men du ska veta att hon har tystnadsplikt och absolut inte får berätta något. Men jag förstår att det ändå kan kännas jobbigt. Du skulle kunna vända dig till din vårdcentral och be att få kontakt med en kurator där om det skulle kännas bättre. Eller kolla om det i närmaste stad finns någon ungdomsmottagning. Det finns också en webbsida som heter UMO.se där det finns mycket information och du kan få hjälp att hitta någon att chatta med om sex, hälsa och relationer. Du kan också ringa till BRIS, Barnens rätt i samhället, och prata med deras kuratorer. Du kan både chatta och ringa dem. RFSU.se är ännu en webbplats där du kan få mer information, bara för att nämna några ställen.

Pride genom åren - bilderna och historien bakom rörelsenBrand logo
Pride genom åren - bilderna och historien bakom rörelsen

Du skriver att du inte pratat med dina föräldrar och jag undrar lite varför? Känns det för svårt? Annars är det bästa om du kan prata med dem och få deras stöd i din situation. Både att kunna prata med dem eller för att hitta annan att prata med. Jag tror att du kommer att hitta rätt så småningom och våga visa för andra vem du är. Men det kan ta ett tag innan du känner att du vågar. Kolla gärna mer på nätet så hittar du andra forum där du kan ha kontakt med andra i samma situation. Jag önskar dig all lycka och önskar att du och alla andra ska få älska vem de vill utan att skämmas för det. Kram.

Annons

Vill du också ställa en fråga?

Vi har flera experter som regelbundet svarar på läsarfrågor. Vill du ställa en egen fråga? Mejla till [email protected]. Skriv i ämnesraden vilken expert du vill ställa din frågan till.

MåBra:s experter:

  • Hanna Brännlund, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
  • Gunilla Hasselgren, legitimerad läkare och specialist i allmänmedicin.
  • Christina Lundell, legitimerad läkare som även forskar inom kvinnohälsa på Karolinska Universitetssjukhuset.
  • Michael Seipel, legitimerad läkare med lång erfarenhet, bland annat specialiserad på smärtproblematik.
  • Anna Bennich, legitimerad psykolog och psykoterapeut.
  • Nathalie Siljerud Joo, legitimerad psykoterapeut med KBT-inriktning.
  • Maria Jacqueline Bratt, socionom, specialiserad på bland annat konflikthantering.
  • Nina Ljungberg, kurator och socionom med vidareutbildning inom sexologi.
  • Sandra Hiort, personlig tränare, kostrådgivare, friskvårdskonsult och stressrådgivare.

Vill du läsa mer? Här hittar du alla läsarfrågor och svar från våra experter.

Foto: TT/Shutterstock

Annons