Jag är 40 och bor fortfarande hemma – vågar jag flytta?

Fråga: Det är stora förändringar på gång i mitt liv och jag behöver höra din syn på saken. Jag är en kvinna som snart blir 40 år och fortfarande bor hemma hos mina föräldrar. Orsaken till det är en lång historia men jag är deras enda barn och har framtill nyligen tänkt att jag haft det bra och har en nära relation till mina föräldrar. Särskilt min mamma som betyder mycket för mig.

Jag har ju sett och förstått att det är ovanligt att bo hemma så länge men jag har inte tyckt att jag haft någon brådska och ändå tyckt att allt varit bra. Men för något år sedan bytte jag arbete och fick en väldigt trevlig arbetskamrat som jag träffat och pratat med mycket. Plötsligt började jag se på mitt liv annorlunda och genom hennes ögon. Jag upptäckte att mina föräldrar faktiskt manipulerar mig att leva det liv de själva vill och inte mitt eget. Jag började ifrågasätta mig själv, mitt liv, mina föräldrar och det har varit omvälvande och jobbigt. Jag började också gå i terapi för att få hjälp att reda ut alla mina tankar och det som hände inom mig.

Efter reklamen: 5 tecken på att din förälder bidragit till din ångest

Min terapeut har stöttat mig i att flytta hemifrån och börja leva mitt eget liv. Jag ser väldigt mycket fram emot det och är fast besluten att driva igenom det. Men jag känner mig samtidigt som att jag sviker mina föräldrar när jag bryter med dem. Är jag egentligen alltför självisk? Jag oroar mig för hur mina föräldrar ska klara av en brytning. Jag vet att jag har rätt att flytta och leva mitt eget liv och jag längtar efter det. Ändå snurrar alla dessa tankar runt i mitt huvud och får mig att känna mig elak och självisk. Gör jag egentligen fel som vill bryta med mina föräldrar? /Brytpunkt

Socionomen och familjerättsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Du behöver ge dem lite tid"

Oj, så mycket spännande som pågår inom dig just nu. Jag förstår verkligen att du brottas med många olika tankar och känslor. Det är en stor och omvälvande förändring på gång i ditt liv just nu så det är inget konstigt alls att du känner som du gör. Av olika anledningar har du stannat och bott väldigt länge med dina föräldrar men nu känner du att det är dags för dig att börja leva ditt eget liv mer självständigt. Det tycker jag är väldigt bra och helt naturligt. Även om du älskar dina föräldrar mycket och de förstås dig, så är det en naturlig utveckling att separera sig från dem i vuxen ålder.

Men att du flyttar hemifrån och börjar leva ett självständigt liv på ditt eget sätt behöver inte betyda att du bryter med dina föräldrar. Ni kan ju fortfarande ha kontakt och träffas. Det är ju det allra vanligaste när ett barn flyttar hemifrån. Sedan kan man ha olika mycket kontakt i olika perioder av livet. Under en tid kanske mindre kontakt och sedan mer, kanske när det kommer barnbarn med i bilden. När du tar steget och pratar med dina föräldrar om dina framtidsplaner så kommer de säkert att reagera och kanske inte helt positivt. Det blir ju en stor omställning för dem också att du flyttar ut och börjar leva ett eget liv.

Min gamla mamma ger mig ständigt dåligt samvete

Jag tror att det är bra att du är beredd på det så att du inte backar om de försöker förmå dig till det. Du behöver ge dem lite tid att bearbeta förändringen. Du har redan kommit långt i din process att flytta vilket är bra. Tänk bara på att de inte kommit lika långt i den kommande omställningen. Om du behöver mer hjälp att sortera dina tankar kring detta så tycker jag absolut att du kan vända dig till din terapeut igen. Denne bör kunna hjälpa dig med dina tveksamheter. Du är absolut värd att få leva ditt eget liv och dina föräldrar kan finnas med dig även fortsättningsvis, men på ett annat sätt än i dag. Stort lycka till med din stora livsförändring.

Foto: TT/Shutterstock