Dags att sluta jobba? Så håller du hälsan som pensionär

Oroar du dig för hur livet kommer bli som pensionär? Enligt forskningen är det för de flesta ett klassiskt fall av att ”livet är värst i väntrummet” ...

– Det kan finnas en del oro innan, men i själva verket ser vi att de flesta mår väldigt bra när de faktiskt går i pension. Vi ser en ökning i välbefinnande och en minskning av depressiva besvär. Men en mindre grupp, cirka en femtedel av de nya pensionärerna, mår inte lika bra. De kan sakna den identitetskänsla som yrket gav och även den sociala samvaron som fanns på jobbet, berättar Isabelle Hansson, forskare i psykologi vid Göteborgs universitet.

Hon är aktiv i HEARTS-studien (Health, aging and retirement transitions in Sweden) som följer cirka 6 000 personer genom hela övergången från arbetsliv till pension.

Flest går i pension vid 65

Att studera pensionärer har blivit lite mer komplicerat än vad det var tidigare, då ”alla” gick vid 65, punktligt som en guldklocka. Numera gör vårt flexibla pensionssystem att det är lika vanligt att gå vid 62 som att hålla på till en bit efter 70. Bland 70-åringar är det cirka 20 procent som fortfarande jobbar, oftast deltid. I snitt börjar de flesta ändå ta ut grundpension vid 64,8 års ålder, så den gamla 65-normen gäller än.

Hur gör man egentligen för att förändringen ska gå så lätt som möjligt? Psykologen och psykoterapeuten Kerstin Hellström menar åtminstone att förberedelse är allt. I god tid innan du går i pension ska du börja fundera på vad du exempelvis vill fylla dina framtida dagar med, och detta i ett långt perspektiv, inte bara första ”panchis-sommaren”. Tänk på att du kanske har 30 år kvar att leva.

– Man kan till exempel utgå ifrån det roligaste i sitt nuvarande jobb och fundera på hur man kan översätta just de sysslorna till en hobby. Det bästa är ju också om man kan göra en lite mer gradvis pensionsövergång, men det är förstås inte på alla arbetsplatser som detta är möjligt, säger hon.

Viktigt med meningsfulla sysslor

Den som har mest ont av att gå i pension tror hon är den som har känt att jobbet är allt, som har haft en bra position med mycket ansvar, för då blir det svårare att matcha med tillräckligt engagerande fritidsintressen.

– Då tjänar man absolut på att försöka trappa ner och smyga in meningsfulla aktiviteter. Kanske gå ner till 75 procent först, och sedan 50 procent, om det går. Då behöver det inte bli samma kris, förklarar hon.

Även den som tvingas gå i förtid, av arbetsmarknadsmässiga skäl, kan hamna i trauma vid pensioneringen.

– Att tvingas gå kan vara oerhört smärtsamt, en riktig sorg, och det kan komma tankar på att man nog inte duger som människa. Men precis som när det gäller annan sorg så gäller det ju att så småningom försöka återta sin förmåga att göra saker. Erkänn för dig själv att du blev väldigt ledsen, begrav inte känslorna, men landa sedan i ett ”jaha, nu blev det så här och det är dags för mig att gå vidare och fundera på vad jag vill göra av resten av livet”.

Nedan ger psykologen Kerstin Hellström ger fler tips på hur man tacklar några av de stora hälsofällorna som trots allt väntar efter 65+.

Ensamheten

Många underskattar vilken stor roll arbetslivet spelar socialt, och det kan komma som en chock, särskilt vid tvära slut på arbetslivet. Ofrivillig ensamhet generar i längden ett starkt stresspåslag, och risken för tidig död är faktiskt samma som vid rökning. Störst är risken för svåra ensamhetskänslor efter 75, då vänner och partners börjar gå bort.

Psykologen: Det vi brukar rekommendera oavsett ålder är så kallad beteendeaktivering, för att det är just då när du känner dig ensam, mår dåligt och bara vill dra dig undan som du ska göra något aktivt. Det behöver inte vara några stora saker. Det kan vara man vara att man åker till badhuset och simmar. Man får ändå en stimulans av att vara nära andra människor, och kanske inleder man något samtal. Sverige har också ett rikt föreningsliv och pensionärsorganisationerna brukar ha mycket att erbjuda.

Psykiska ohälsan

De flesta nya pensionärer mår psykiskt bra, men om man ­redan från början är lite känslomässigt instabil, så ökar ­risken för oro, ångest och depression. Det hänger delvis ihop med ensamhet, men det finns också ett samband med exempelvis dålig ekonomi. Var tionde pensionär upplever sin nya tillvaro som pressad på grund av ekonomin, och här finns fler kvinnor än män. Även sjukdomar, viss medicinering och understimulering kan spä på oron.

Psykologen: Var särskilt ­observant på om du sover väldigt mycket, eller inte sover alls, om du tappar aptiten, är väldigt trött, och inte känner att något är roligt att göra av det som du brukade tycka vara roligt. Världen krymper ju naturligt när vi blir äldre, men just att man inte har lusten kvar att göra något är ändå något man ska ta på allvar. För många äldre kan en liten dos antidepressiv medicin hjälpa, så att man faktiskt kan bryta sitt dödläge och komma i gång med livet igen.

Alkoholen

Pensionärer dricker allt mer. Bland personer över 65 så har alkoholkonsumtionen ökat med hela 30 procent, jämfört med tidigare generationer, visar färsk forskning från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Och särskilt den äldre kvinnokroppen tar stryk av alkohol, ifall hon dricker i takt med en man. Man ser också att gifta kvinnor har en högre alkoholkonsumtion än ogifta, så sällskapet spelar roll. Fallolyckor, hjärtkärlsjukdomar och demens finns i korten om man har otur.

Psykologen: Jag ogillar att ge pekpinnar. Du får själv ­bestämma om du vill ta ett glas. Men var uppmärksam på om du dricker för att du är sorgsen eller vill döva andra svåra känslor, för då är det ofta ett symtom på ett mer riskfyllt drickande.

Sittandet

Forskning visar att stillasittandet ökar markant vid pensionsåldern. För kvinnor (inte män) så har detta stillasittande dessutom samband med högre nivåer av proinflammatoriska biomarkörer i blodet, som i sin tur är kopplat till ­sämre muskelhälsa, vilket är en ­långsiktig hälsofälla på flera plan. Bäst är förstås att ­motverka med fysisk aktivitet så ofta man kan. Varje litet steg räknas.

Psykologen: Vi behöver ha kvar våra rutiner även efter vi lämnat arbetslivet. Man får ingen skön känsla i kroppen när man går runt i pyjamas hela dagen. Man behöver komma upp på morgonen och även ganska noga ha planerat för sin dag, till exempel ”det radioprogrammet ska jag lyssna på, och sen ska jag gå ut och handla, och till middag i kväll ska jag äta kalops”. Det gör så att vi blir mer ­aktiva och mår bättre.

Eva, 69, blev jobbonär: "Har successivt vant mig"

Eva Tedgård Landgren, 69, ville inte riktigt lämna sitt jobb inom spädbarnspsykiatrin ”bara” för att hon hade fyllt pensionsålder.

Som familjeterapeut och psykolog hade hon arbetat i flera decennier med att hjälpa nyblivna mammor med svårigheter att knyta an till sina bebisar. Ett positivt arbete, där hon beskriver förändringarna som ”ren magi”. Men en anledning till att hon stannade kvar var också att hon inte alls kunde föreställa sig hur en tillvaro som pensionär skulle se ut ...

– Jag förstod inte alls vad jag skulle göra om jag inte hade ett arbete? Vad gör pensionärer hela dagarna? Så jag blundade för hur det skulle bli. Och som tur är så fick jag en signal från mina chefer att det faktiskt var okej för mig att stanna kvar.

Jobbade färre dagar i veckan

Rent tjänstemässigt förlorade ändå Eva sin fasta tjänst. En yngre medarbetare fick i ­stället möjlighet till fast ­anställning. Men att ”bara” vara vikarie kom med många fördelar för Eva.

– Jag hade i princip enbart kvar den roliga biten, mötena med klienterna, så ansvaret som teamledare lämnade jag. Till en början jobbade jag tre dagar i veckan och gick så småningom ner till två dagar, och nu det sista halvåret har jag bara jobbat en dag i ­veckan. På så sätt har jag successivt vant mig vid att bli pensionär, som jag nu praktiskt taget är. Det passade mig mycket bra att göra en lite rundare övergång, för då kunde jag gradvis smyga in fritidsintressen. Jag är till exempel med i en skrivarkurs, jobbar som volontär för Brottsofferjouren, och har fått en hel skock med barnbarn dessutom, berättar hon.

"Livet som pensionär är så skönt!"

Barnbarnen är mellan två och åtta år och fanns inte när hon i 60-årsåldern oroade sig för vad hon skulle hitta på som pensionär. Det problemet är alltså till viss del löst nu.

– Jag och min käre make har verkligen haft tur att få ha så mycket gullisar omkring oss, för både barn och barnbarn bor nära. Så just nu tycker jag verkligen att livet som pensionär är så skönt! Jag älskar särskilt mina lugna morgnar där jag tar lång frukost och läser tidningen i två timmar, i stället för att skynda iväg, sätta mig i en kall bil och köra in till jobbet i mörker. Men visst, de tidiga morgnarna och mer regelbundna matrutinerna var kanske bättre för kroppen.

Foto: TT/Shutterstock, privat