Jag spelar Maggans son Uno.
Jag spelar Ninas dotter Kristina.
Det är min debutroll.
Vi är båda från samma bakgrund.
Det var skönt att ha varandra i det.
Hur löser vi detta på bästa sätt?
Jag gick på en teaterskola och bestämde mig under höstterminen att jag ville dra mig upp till film och tv.
Då gjorde jag en massa skolprojekt, kortfilmer för att få jobb för någonting.
Jag var på en av dem och då var det en skådespelare där som visste att de skulle göra en sån tre.
Han tipsade om att jag skulle söka och så gjorde jag det.
Det var en skådespelare som visste att jag skulle söka.
Han tipsade om att jag skulle söka och så gjorde jag det.
Två veckor senare ringde det från SVT.
De kom för att filma och sen fick jag dra mig.
Jag grät och skrek.
Du skojar, du skojar, du skojar!
Nej, jag skojar inte.
Min regissör i slutproduktionen i skolan bjöd in kastaren från SVT till slutproduktionen.
Jag skickade ett mejl till henne efteråt.
Här är mitt cv, tack för att du kom.
Vi hörs i framtiden om du hittar någonting.
Åtta månader senare har jag ett missat samtal på mobilen.
Jag bara, okej, slår upp numret, SVT.
Jag bara, va? Du vet, ringer upp.
Jag tänkte ringa varenda nummer, men ringer upp.
Hon bara, hallå?
Nej, men hon...
Och så frågade hon om jag ville komma på film.
Så kom jag dit och så sitter du där inne.
Du har redan fått rollen.
Och du visste inte vem jag var?
Ja, jag visste vem du var.
Sen tänkte jag, vad skönt, ett familjärt ansikte.
Ser vi nu?
Och jag stod på den vägen ner.
Helt sjukt kul.
Det har varit, jag har sagt det nu,
att få åka tillbaka i tiden som detta är.
Det har varit en dröm att få göra en sån sak.
Det har varit skitkul.
Så nervöst, så kul, så jobbigt.
Alla känslor.
Ja.
De har varit fantastiska.
Det är också så skönt.
Vi var ju ändå några stycken som kom in nu i tredje säsongen.
Och vi kunde ju också, i och med att de har jobbat med oss i två år,
så det var ju läskigt att komma in i det och känna hur det ska gå.
Men alla bakom och framför har varit så otroligt välkomnande och öppna.
Så första dagen var jag jättenervös.
Men efter det var det bara som att man har...
En del i familjen.
Allting var ju nytt.
Varenda grej man gjorde var första gången.
Och det är ju väldigt svårt att föreställa sig hur...
Man har ju bara någon slags bild av hur en produktion går till.
Men det gick ganska snabbt att komma in i det.
Och lära sig att nu ska jag äta mask, nu ska jag äta kostym, nu ska jag göra det här.
Men det var ett konstigt första dag.
Jobba, jobba, jobba.
Ja, filma vidare. Absolut.
Det här var ju en drömroll.
Men jag vill bara fortsätta göra roller.
Intressanta, spännande produktioner och roller.
Absolut.
Textning.nu