Kan jag be min mamma om pengar?

Efter reklamen: Så håller du koll på din ekonomi

Fråga: Jag har problem med min mamma som äter upp mig. Min mamma jobbade mycket och det var min pappa som var hemma och tog hand om mig. Mina föräldrar var väldigt olika och pappa var en ensamvarg som aldrig ville göra saker med familjen. Mamma träffade en ny man för cirka tio år sedan och jag blev glad för hennes skull. De passar ihop, han gillar att resa och gå ut och dansa och så vidare. Min mamma har under åren uttryckt besvikelse över mina val i livet, främst att jag inte studerat. Jag har alltid haft fast jobb men mitt arbete verkar inte fint nog för mamma.

Jag är 39 år och har fem barn varav det yngsta är dryga halvåret. Jag älskar hemmalivet och mina barn. Mamma har knappt ställt upp för mina barn, tagit hand om dem eller visat något genuint intresse. Har jag bett henne har hon ställt upp men det märks att hon tycker att de är jobbiga. Hon klagar och påpekar hela tiden fel jag gör med barnen. För ett par år sedan fick mamma cancer och allt fokus har de senaste åren varit på hennes sjukdom. Hon ringer mig dagligen och klagar och jag försöker stötta och hjälpa.

Hon sålde sitt hus med god vinst och jag vet att hon har pengar sparat. Hon sade att jag skulle få en del men menade tydligen när hon dött. Nu har vi det väldigt knapert och jag skulle verkligen behöva hjälp ekonomiskt. Kan jag ta upp detta med henne eller ska jag bara låta det vara? Kan man be sin mamma om ett förskott på arvet eller ett litet bidrag? Mina tankar om det här är kanske inte okej men varför ska jag engagera mig och ge av min tid när jag bara får gnäll och martyrskap tillbaka?

Jag älskar min mamma och tycker synd om henne men hennes ointresse för vår familj och ovilja att hjälpa mig har gjort att mina känslor för henne svalnat. Ska jag prata med min mamma eller bara låta det bero? Jag har aldrig bett henne om pengar.

/Stina

Jag är hopplös på att spara pengar – är 30 och har ingen buffert

Socionomen Maria Jacqueline Bratt svarar: "Samma besvikelse"

Så tråkigt att höra att din relation till din mamma är så svår. Tyvärr är det så att goda relationer i en familj inte kommer automatiskt.

Ditt brev var långt så jag har tvingats korta ner det rejält. Men det låter som om din mamma har varit ganska upptagen med sig själv under större delen av ditt liv. Det visar sig delvis i att du inte uppfattar att hon är intresserad av sina barnbarn så som du önskar. Du känner inte heller att hon accepterar dig för den du är och de val du gör i livet.

Det är svårt att säga vad det beror på men kanske har hon gjort, och gör, så gott hon har kunnat. Det är klart att hennes cancerdiagnos inte hjälper en redan knagglig relation. Jag förstår att du ändå älskar din mamma och det hedrar dig att du försöker stötta och hjälpa henne.

Du beskriver egentligen två problem i detta brev och det ena är den känslomässiga sidan där du önskade mer acceptans och uppmärksamhet från din mamma. Det andra problemet är att du har en svår ekonomisk situation och skulle behöva ekonomisk hjälp från din mamma. Jag tror det vore bra om du försökte se det som två olika saker. Skulle din relation och dina känslor för din mamma förändras om hon gav dig pengar? Jag tror tyvärr att din besvikelse över hennes sätt mot dig och barnen skulle vara densamma. Dock skulle din ekonomiska situation förstås förbättras.

Jag tycker absolut att du ska prata med din mamma, men försök att inte blanda ihop dessa två saker. Hon kanske inte har en aning om din ekonomiska situation och om du berättar, förklarar och ber om hjälp så kanske hon absolut vill hjälpa dig.

När det sedan gäller er relation i övrigt så tror jag det hade varit bra om ni gick tillsammans till någon och försökte få hjälp att prata om den. Att få berätta, klargöra utan att anklaga kan bana väg för förståelse och bli en start på något nytt. Ni kan vända er till familjerådgivning, kurator via din mammas vårdgivare eller liknande. Lycka till!

Foto: Shutterstock/TT