Barnen var det enda som höll oss samman – hur hittar vi tillbaka?

Fråga: Efter att barnen flyttat hemifrån och det bara är jag och min man här hemma, har det blivit mer irritation och tjafs mellan oss. Vår förhoppning var att få mer tid tillsammans och att vi äntligen skulle kunna göra allt det där vi drömde om före barn. Men det blev tvärtom, för nu när vi umgås pratar vi inte ens med varandra. Det enda som höll oss samman var visst barnen.

Han är undflyende och jag är nästan alltid sur och irriterad. Jag känner mig trött och det är bara jag som gör allt, för även om vi ska dela på hushållssysslor, får jag alltid göra om allt han gör för att huset ska bli rent och kylskåpet fyllt.

Jag vill inte ha det så här men finns det något man kan göra få en bättre kontakt när det blivit så frostigt mellan oss?

/Cattis

Efter reklamen: Sexologen svarar: Kan relationen överleva när den ena har tappat sexlusten?

Relationsexperten Nina Ljungberg svarar: "Gör ett omtag"

Att barnen blir vuxna och flyttar ut är naturligt, men även om det är precis som det ska vara så kan det lämna en stor sorg och tomhet efter sig. Det blir ofta uppenbart vad som finns kvar när ”familjeprojekt” inte längre fokuserar på att vara vårdnadshavare.

Ni hade gemensamma drömmar och nu är tiden kommen för att ta tag i det ni vill göra. Men det kräver engagemang och fungerande kommunikation. Rensa ut lagrad irritation, prata med varandra om vad det innebär att barnen flyttat hemifrån, ta er tid att reflektera över vad som fungerar mellan er och vad ni vill bygga vidare på. Gör sedan ett omtag av ert förhållande.

Kommunikation är inte så enkelt som det låter men att tala så att orden landar rätt och leder till det som avsetts med samtalet, går att träna upp. Det som krävs är att ni vågar uttrycka era egna behov och lyssnar in partnerns dito. Berätta vad som får er att känna er bekräftade och prioriterade av varandra.

Jag har blivit min exmans älskarinna!

Att läcka missnöje och negativa känslor, komma med pekpinnar eller tillrättavisningar är inte bra kommunikation och sådant leder sällan till den förändring som önskas.

Ert städdilemma kan nog fler känna igen sig i. Du vill ha det på ditt sätt, vilket du anser är rätt sätt, och när det inte blir så ”efterstädar” du under tyst protest. Kortsiktigt blir det resultat men det är samma visa nästa gång och din irritation växer.

I stället för att önska att den andre ska förändras, utgå från att ni är olika och prata om hur ni kan komplettera varandra i delat ansvar och utan att någon känner sig överkörd eller utnyttjad.

Det man fokuserar på, det växer. Vad vill ni ha mer av i er tillvaro i dag och framöver? Nu är det dags att förverkliga era drömmar.

Min sambo vill att vi blir särbos – är det en bra idé?

Foto: TT/Shutterstock