Jag har tappat bort mig själv i "företaget familjen"

Fråga: Hej Anna! Jag är 41 år, gift och mamma till två små barn, 4 och 7 år gamla. Men det känns också som att det är allt jag är? Till och med på jobbet och med vännerna är jag "mamman". Kanske för att de flesta av mina vänner också har barn och på jobbet är många unga karriärister.

Jag känner mig så borttappad i det här? Hela livet snurrar kring ”företaget familjen”. Jag älskar min man, men vi är mest bara mamma och pappa och allt handlar om barn och logistik. Jag saknar så att bli sedd och uppskattad för den JAG är. Hur ska jag vända det här?

/Cicci

Efter reklamen: Psykoterapeuten: 5 kännetecken för en sund familj

Psykologen Anna Bennich svarar: ”Underskatta inte de små förändringarnas kraft”

Det är så vanligt att känna precis som du efter några år i småbarnskarusellen. Som att man tappat all kontroll över både sig själv och sin tid. Man blir lite som en marionett i sin egen vardag, där också kärleksrelationen degraderats från tid, omtanke och passion till scheman över hämtningar och bråk om vab.

En bra sak är att du börjat sätta ord på din upplevelse. För många är det svårt att ens få fatt i vad det är som skaver när man knappt hinner gå på toaletten ifred. Och så bara går tiden, i stressens och tristessens tecken. Till slut riskerar både självet och vi:et att begravas under blöjor och bråte, och det blir svårare att nysta i det man kan göra annorlunda för att småbarnsskutan inte ska kantra helt.

Ställ frågor till dig själv

För att minska vilsenheten du beskriver kan du börja med att ställa dig några konkreta frågor. Innan du tappade bort dig själv, vad gjorde du då? Vad var typiskt dig? Vad intresserade dig? Vad gjorde du av din fria tid? Hur återhämtade du dig bäst? Fyll på med sådant du gjorde som fick dig att känna dig ”hemma”. Fundera på vad av det som skulle vara möjligt att återta en smula.

Sedan, sätt dig ner med maken och ha ett samtal om ert läge, med syftet att få in lite nytt syre i såväl er som personer som i er relation. Prata så ärligt du kan, berätta vad du saknar eller önskar, ställ frågor till honom om hur han tänker. Ni har den situation ni har, det kommer antagligen inte vara aktuellt att flytta till Bali och öppna ett yogaställe (eller annan dröm som innehåller flykt). Men, underskatta inte de små förändringarnas kraft. Det går nästan alltid att skruva åt lite här, öppna upp lite där – och plötsligt är de små stegen kännbara.

Jag misstänker att han är otrogen – hur tar jag reda på sanningen?

Problemlös ihop: Hur skulle ni dels få in lite mer av det egna, dels väcka lite mer liv i er kärleksrelation? Kan ni ge varandra lite mer egen tid i veckorna, till exempel varsin kväll då ni får träffa vänner eller gå en rolig kurs? Kan ni göra något tillsammans som ni tidigare gjorde ihop, med lite framförhållning och planering? Kan ni ha en dejtkväll i månaden, där ni varannan gång tar ansvaret och planerar något för er två (när barnen somnat): välja en film, laga något gott, spela spel, sitta nära i soffan och berätta vad ni uppskattar hos varandra?

Ni är i ett läge där de senaste åren har varit småbarnsintensiva. Det är svårt att se hur man någonsin ska få såväl egen tid som kärlekslivet tillbaka. Det kan vara bra att påminna sig om att plötsligt sitter man där, med oceaner av tid, ganska oönskade, rätt icke-behövda, och där den främsta kontakten man har med ungarna är via swish-förfrågningar. Det går obarmhärtigt fort. Swish säger det bara.

Foto: TT