Mitt liv känns meningslöst – hur hittar jag något att leva för?

Fråga: Vad ska man göra när hela livet känns meningslöst? Jag är en kvinna på 52 år som mår väldigt dåligt och inte tycker att jag har något att leva för.

Min barndom var väldigt jobbig och jag fick vara långa perioder på sjukhus då jag var sjuklig. Mina föräldrar hade sex andra barn och en gård att ta hand om så de hade ingen möjlighet att vara hos mig. Jag grät ofta och längtade efter dem och mina syskon. Min dåliga hälsa har sedan varit ett återkommande problem för mig genom mitt vuxenliv, men det kan jag leva med.

Efter reklamen: 6 olika varianter av depression – så skiljer de sig åt

Det svåra är den livsleda jag känner och min ständiga fråga om vad mitt liv har för mening. Jag har inga barn och kommer inte att få heller. Jag har haft några kortare förhållanden men det fungerar aldrig så jag lever ensam sedan många år. Min enda glädje är mina hundar som jag älskar och som gör att jag kommer upp om dagarna och ut i naturen. Mina föräldrar är båda döda och mina syskon är skingrade. Jag har ganska bra kontakt med ett par av mina systrar dock. Men de har familjer, barn och barnbarn och har inte tid att ses så ofta.

Tidigare hade jag ett jobb som jag trivdes ganska bra med men tyvärr drogs det in och jag var först arbetslös och har nu sjukbidrag. Finns det något jag kan göra för att slippa må så här och för att kunna hitta en mening i livet? Jag önskar så att bara kunna vara lite nöjd och tycker inte att jag begär för mycket. Tycker du att jag gör det? Detta var inte vad jag drömde om.
/Meningslöst

Socionomen Maria Jacqueline Bratt svarar: "Du begär inte för mycket"

Det är väldigt sorgligt att höra att du mår så dåligt och finner ditt liv helt meningslöst. Du har verkligen haft en svår och tuff barndom och uppväxt så det är inte konstigt att du mår dåligt. Som barn behöver man få sina grundläggande behov av kärlek, omsorg och trygghet tillgodosedda och det låter inte som om du har fått det. Dina föräldrar gjorde säkert vad de kunde men omständigheterna var svåra då du var sjuk och tvingades ligga ensam på sjukhus.

Jag tycker verkligen inte att du begär för mycket när du bara önskar att få känna dig lite nöjd. Det är det minsta man kan önska dig. Tidigare hade du ett arbete och jag gissar att det innebar att du hade en del sociala kontakter och att du också kunde känna dig nyttig och behövd. När du nu inte längre arbetar kan jag tänka mig att situationen känns ännu tuffare.

Är ofrivilligt ensam – hur träffar jag nya vänner?

Jag tror att du skulle behöva professionell hjälp för att komma ur den här svåra och jobbiga situationen. Det låter som om du kan befinna dig mitt i en depression och då kan man behöva medicinsk hjälp för att komma ur den. Jag tror också att du behöver få hjälp i form av terapi för att prata igenom allt det svåra du var med om som barn. Har du någon gång fått bearbeta det med professionell hjälp? Även om du gjort det så kan du behöva mer hjälp nu när du hamnat i en utsatt period i livet igen. Jag tycker du ska vända dig till en läkare och beskriva hur du mår. På många vårdcentraler kan man skriva självremisser till en psykolog. Men jag tror också att du ska träffa en läkare för att bli bedömd om du behöver medicin.

Ensamheten bara ökar: Så lyckades Sandra vända känslan

Med rätt hjälp kan du komma ur känslan av hopplöshet och meningslöshet och få lite kraft och energi att göra saker som ger dig mening i livet. Kanske gå några kurser eller hitta mötesplatser för andra i din ålder. Eller du kanske vill hjälpa andra som haft det svårt och kan söka dig till någon hjälporganisation. Att vara ute i naturen och promenera är ofta läkande så försök komma ut lite varje dag. Säg ett enkelt hej till någon och se om det leder till mer småprat. Det mår man bra av. Det finns många saker man kan göra men för att orka det behöver du först få hjälp.

Foto: Shutterstock/TT