Annons

Maria tog fajten mot fettföraktet – blev stor snackis på Instagram

Instagramkontot "Somliga feta kvinnor " vill inspirera överviktiga, men även belysa den hets som finns mot folk som väger för mycket.
artiklar | recept
Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Annons


Annons

För bara några månader sedan startade Maria Engelwinge Instagramkontot ”Somliga feta kvinnor. Intresset fullkomligt exploderade – och i dag har hon 10 000 följare.

Bilder på hennes ibland nakna kropp, med kommentarer som ”Här sitter jag och är nöjd med mig själv”,  har blivit vardagsmat – något hon dels gör för att inspirera andra överviktiga men även för att belysa det fettförakt som, enligt henne, blivit normaliserat i samhället. I en intervju med Göteborgs-Posten säger hon så här:

– Det finns inget som provocerar människor så mycket som när en fet människa är nöjd med sig själv. Jag startade kontot i första hand för min egen skull, som ett sätt att acceptera mig själv. Tidigare gick jag inte utanför dörren. Jag ville inte visa mig för någon annan än för min make. Jag skämdes. Jag hade en bild av mig själv som grotesk och jag trodde att alla skulle stirra på mig. Det enda jag ville vara att gömma mig.

Inspirerad av @stinawollter som berättar om sexuella övergrepp i ett inlägg i dag, tänkte jag berätta om några av dem jag varit med om. När jag var 13 försökte en bekant till mina föräldrar kyssa mig. Han var runt 40. Mina föräldrar satt i rummet intill. När jag var 16 stod jag i vårt kök och diskade. En bekant till min farbror var på besök. Han var 40 år, kanske äldre. Vi var ensamma i köket. Plötsligt började han prata om hur sexig han tyckte att jag var. Vilka fina bröst jag hade och hur kåt han var på mig. Han försökte ta på mig men jag hoppade undan och sprang därifrån. När jag var 19 och bodde i Stockholm blev jag jättefull en kväll på krogen. Jag tappade bort mina kompisar och skulle ta en taxi hem. För att vara säker. Taxichauffören ville ha betalt i natura. När jag sa nej försökte han dra av mina byxor, men jag stretade emot och då körde han mig tillbaka till stan trots att vi var precis utanför mitt hus. Där kastade han av mig. Det var smällkall vinter. Jag var tunt klädd och visste inte var jag var nånstans. När jag var 29 var jag ute med mina väninnor. Vi stod i baren. Bredvid mig stod en medelålders man i kostym. Jag la inte märke till honom förrän han helt plötsligt från ingenstans tog på mitt kön. Sen flinade han med en elak glimt i ögonen. Så när män påstår att det här är jätteovanligt och att det bara är invandrare och möjligtvis ett fåtal svenska män som gör sånt här – då känner jag att jag hatar män. Alla män i mina exempel var f ö vita svenskar. Vill ni får ni gärna berätta om era erfarenheter av sexuellt våld och sexuella trakasserier. #somligafetakvinnor

A photo posted by @somligafetakvinnor on

I dag tänker hon annorlunda.

– Ju mer osmickrande bilder desto bättre. Det är otroligt befriande. När jag var smal var det en ständig jakt på den perfekta bilden och det blev en ständig besvikelse. Det är mer lekfullt nu, jag tar inte mig själv på lika stort allvar. Det är otroligt befriande, säger hon till Göteborgs-Posten.

Hennes Instagram väcker känslor, både positiva och negativa.

– En kvinna skrev att hon tack vare mig vågar ha kortärmat på sig och en annan har tagit sig till stranden för första gången på tio år. Det känns jättestort, det är svårt att ta in att man kan inspirera andra.

Hon provoceras av personer som försöker upplysa henne om de negativa effekter övervikt kan ha.

– De kan hemskt gärna vara tysta. Tror de inte att vi redan har hört allt detta? Den typen av kommentarer leder snarare till att man mår dåligt, vilket i sin tur leder till ohälsa. De som tar upp detta påstår sig göra det av omtanke om oss men det är i själva verket empatilöst.

Göteborgsposten intervjuade mig häromdagen och nu finns artikeln att läsa (länk i bion). Som vanligt är kommentarsfältet på fb en orgie i förakt, hånfulla kommentarer och hat mot den tjocka kroppen (och majoriteten är män såklart). Och som vanligt är den vanligaste kommentaren att det är fel att hylla fetma. Det är så många uppfattar en artikel om en fet människa nämligen – som att sjukdomen fetma hyllas. Nu är det ingen som uppmanat någon att hylla mig, varken jag, journalisten eller de som kommenterar, men är det något som ev hyllas så är det min person. Och det provocerar fetthatarna. En fet person som kräver respekt, hänsyn och plats (och dessutom får uppskattning för det) är vansinnigt provocerande. Folk blir förbannade. Högröda av ilska och med gnisslande tänder knattrar de iväg sina kommentarer i hopp om att lyckas trycka tillbaka tjockisarna. Bort från gatorna, gymmen och restaurangerna. Från badstränderna, fiken och biograferna. In med er i era hem igen. Stanna där och skäms. Våga inte visa dig ute förrän du blivit smal. Skulden är din vidriga isterbuk. Gå tillbaka till ruta ett och dra på dig ett tält av skam och skuld. Vi har långt kvar. Och många kommer gå under på vägen. Få allvarliga ätstörningar. Utveckla ångestproblematik, social fobi och stressyndrom. Inte kunna försörja sig pga diskriminering på arbetsmarknaden och dö pga felaktig och utebliven vård. Men jag tänker inte ge mig. Varje sånt här kommentarsfält talar om för mig hur mycket jag och såna som jag behövs. Jag kommer fortsätta visa mig. Fortsätta uppmärksamma och ifrågasätta. Fortsätta vara jag och ta min plats. För jag har rätt till den. Precis som alla andra. #somligafetakvinnor

A photo posted by @somligafetakvinnor on

Dela
Tweeta
Maila
Annons

Annons
Annons
Annons

Laddar