Carina Nunstedt: Hur går man vidare när ens livskamrat dör?
Vi möts på en uteservering. Det är en strålande vacker sensommardag och Carina bär stora solglasögon. Jag tänker att man också behöver dem när man ska prata om något så drabbande. Men Carina talar om Anders och livet efter döden på ett sammanhållet och vackert sätt, med kärlek, sorg och en ljus framåtanda på en och samma gång. Precis som i boken Vi ses på andra sidan, som jag nyss läst och blivit djupt berörd av.
Anders Nunstedt dog i cancer
26 år fick de tillsammans innan Anders rycktes bort, väntat, men ändå överraskande. De trodde att de skulle få en sista sommar, men det blev bara nio dagar.
– Jag tror inte man kan förbereda sig på döden. Anders var sjuk i cancer i tre år, men det var aldrig ett alternativ att ge upp. Anders var den typen av person som fokuserade på den strimma av ljus och eventuella behandling som fanns. Då kan man inte öppna den dörren. Jag gjorde åtminstone inte det.
Den första tiden är mörker och kaos. Trots att familj och vänner sluter upp är hon ju …plötsligt ensam. Ensam förälder. Ensam kvinna, även om vigselringen fortfarande sitter kvar på vänsterhanden. Hon beskriver det som att kastas tillbaka till ungdomen igen, hon är samma person, men ändå inte alls. Plötsligt ska hon ansvara för allt själv.
– Framför allt ligger fokus på barnen; ”Hur mår de? Hur kan jag skydda dem? Hur kan jag stötta dem? Och vad ska vi äta?” säger hon om de första sköra veckorna.
Så mycket frågor och pappersjobb i sorgen
Mitt i sorgen tornar också alla praktiska frågor och göromål upp sig. Som frilansare kan man inte bara lägga ner, så Carina måste försöka fokusera på en del jobbuppdrag samtidigt som hon behöver hantera låsta inloggningar, räkningar och försäkringar – och svara på hundra frågor från begravningsbyrån. Högar av pappersexercis som kan vara tungrott även för en som inte är i djup sorg.
– Alla beslut … jag har tidigare upplevt mig som en ganska beslutsför person. Men det här var helt annat. Det var otroligt svårt och jobbigt.
Samtidigt säger hon att alla beslut har hjälpt henne vidare med någon slags framåtrörelse. Ett av de tuffaste valen var att sälja sommarhuset som hela familjen älskat, Anders favoritplats på jorden. Men det skulle aldrig bli detsamma och vara för krävande att sköta ensam.
"Han sa så mycket vackra saker till barnen"
Eftersom det aldrig var ett alternativ för Anders att tänka att han skulle dö i förtid, pratade de väldigt lite om praktiska förberedelser.
– Det låter kanske konstigt. Men Anders släppte inte hoppet förrän alldeles på slutet. Och då försvann också hans krafter. Han valde istället att dela med sig av sin oändliga kärlek till oss, och visa att han var så tacksam över livet han fått leva. Han sa så mycket vackra saker till barnen. Så vi fick tillfälle att ta avsked och säga det viktigaste.
– Anders och jag hade varit tillsammans halva mitt liv. Så det var en enorm omställning att plötsligt gå från tvåsamhet till ensamhet, även om jag ju hade barnen. Jag saknar att bolla saker med Anders varje dag. Det är nästa nivå av sorgen, att inte kunna dela vardagen och allt roligt och spännande som trots allt händer i våra liv. Det är så sorgligt.
Första året efter en förlust
Man brukar säga att första gången man upplever något utan den man förlorat är värst; första julen, första semestern, första födelsedagen etc. Men Carina menar också att år två kan vara jobbigt på ett annat sätt.
– Det finns inte samma praktiska steg där. Många kanske inte frågar på samma sätt hur det är. Det har mer blivit lite vardag. Du förväntas starta om ditt liv på något sätt.
– Men sorgen är ingen linjär process. Du kan vara på flera olika stadier samtidigt. Svag och stark på en och samma gång. Ibland kan man känna att ”Jag har varit med om bland det värsta som kan hända. Jag kommer klara en massa annat skit också om det behövs”. Men det beror förstås på vad man har för stöd runt omkring sig.
Till dig som förlorat någon nära
Carinas tankar om vad som kan vara hjälpsamt:
Ta hjälp på de sätt du kan. Både professionell hjälp och av nära och kära.
Försök få tid att göra det som du mår bra av.
Försöka vidga din värld och öppna upp för någonting nytt som kan ge dig energi och kraft.
Tänk att livet är så oändligt stort. Du kan bidra och skapa mening på så otroligt många sätt.
Att leva flera liv
Och trots att hon famlat fram, har Carina målmedvetet tagit sig steg för steg framåt.
– Livet kommer oundvikligen förr eller senare att krascha på något sätt för alla av oss. Sorg är en del av livet. Det kan vara att bli lämnad, att lämna själv, bli av med jobbet eller att förlora någon nära. Livet som du känner det tar slut. Alla sorger är olika, men så småningom så kommer du förhoppningsvis fram till någon slags acceptans. Jag tänker att vi kan få chansen att leva fler liv än ett. Om du hittar ett sätt att släppa in nytt ljus. Man får prova sig fram och se vad som kan ge läkning och stöd och styrka i den här jobbiga perioden. För mig var det så otroligt viktigt att ta hjälp på de sätt jag kunde, inte tänka ut alla svar själv. De hade jag ju inte.
Verktyg i sorgen
Det första steget tog hon redan när Anders blev sjuk. Då beslutade sig Carina för att börja bygga upp sin grundstyrka. Som ett fysiskt, men också mentalt skydd.
– Jag började styrketräna och det har hjälpt mig på så många sätt. Jag tror att om jag inte haft den här nya grundstyrkan när Anders gick bort och allting rasade, så hade det varit ännu tuffare psykiskt.
En terapeut hjälpte henne genom den första, akuta sorgefasen och en kurs i sorgbearbetning gav henne sedan redskap för att hantera känslorna och komma vidare.
– Där lärde jag mig också att det är framförallt du själv som mår dåligt om du hela tiden tänker på allt det som ni skulle ha gjort tillsammans. Självklart har jag fått gå igenom allt det där, men jag kom till en punkt där jag kunde ändra fokus. Nu blev det inte så här. Det är förjävligt och sorgligt, men jag får göra vad jag kan.
Carina jobbade också mycket med tacksamhet, efter en bok som heter The Magic.
– Att börja skriva ner saker du är tacksam för när den du älskar precis har dött är verkligen emot allting som du känner, så det var inte lätt. Men jag märkte hur det hjälpte och hindrade sorgen från att rasa på ett okontrollerbart sätt.
Hon yogade och mediterade och anmälde sig även till en manifestationskurs online.
– Det var verkligen tacksamhet 2.0, väldigt amerikanskt. Du får du lära dig att jobba med affirmationer och att manifestera ditt bästa liv. Jag kände mig så vilsen, så jag tänkte att det är bra att få hjälp med att sätta nya större mål. Tänka att jag är värd det bästa livet, och att det kan se ut på många sätt. Det har hjälpt mig jättemycket.
Att börja om
För Carina har det varit viktig att försöka hitta sätt att börja om i livet, inte fortsätta leva exakt likadant som hon gjorde tillsammans med Anders.
– Att öppna upp för något annat, som inte var det som man hade tänkt sig. Något som också kan vara fantastiskt, fast på ett helt annat sätt.
Vid sidan av experter har hon tagit hjälp av både böcker och tv-serier. Genom tv-serien And just like that fick hon rådet ”När du blir lämnad eller när någon dör, då ska du försöka plantera så många nya frön som möjligt.”
Ett av Carinas vackrast blomstrande frön är den lilla lägenhet hon köpt i Nice, som ger henne ljus, sol och har vidgat världen. Men ännu finns många frön kvar att så. Hon känner sig fortfarande i början av sitt nya liv. Än idag är tacksamhet ett hjälpsamt verktyg, tillsammans med träning och yoga. Att ta hand sin hälsa, både den yttre och den inre är viktigare än någonsin.
Innan det är för sent
Carinas tankar kring det praktiska:
Samla lösenord och information om saker som den andra ansvarat för.
Tänk igenom ekonomin, det kan verkligen bli kaos.
Om du orkar och kan, våga ställ obekväma frågor, framför allt inför begravningen, så att du slipper grubbla över det, eller behöva chansa.
Och ännu hellre, våga prata om svåra saker i förväg. Det är ju synd att vänta tills någon blir sjuk innan man börjar ta beslut som gör att livet får en tydligare riktning, eller att man hittar mer glädje.
– Jag planerar inte för mycket. Vissa dagar så bärs man fram och går med lätta steg och andra dagar dras mattan undan fullständigt. Det behöver jag fortfarande ha plats för. Sorgen kommer alltid finnas med mig, men jag fokuserar på allt som ger mig ljus.
Foto: Andreas Lundberg, TT