Annons

Lasse Gustavson: ”Acceptans är att sluta kämpa emot”

Ibland händer svåra saker utan att vi kan göra något åt det. Men vi kan välja hur vi tacklar motgångarna. Det vet Lasse Gustavson, en av Sveriges mest efterfrågade föreläsare. 
artiklar | recept
Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Annons


Annons

Livet drabbar oss alla på olika sätt – urskillningslöst

Det är lättare sagt än gjort att förändra sin inställning till svåra saker som händer…
– Ja, det är inte enkelt. Men det går. Förutsättningen är att man kan acceptera att ”detta har hänt”. Och inse att det är meningslöst att fråga sig varför, eller tänka att det är orättvist. Det finns vare sig rättvisa eller orättvisa. Livet drabbar oss alla på olika sätt – urskillningslöst.

Menar du att man ska tillåta alla känslor som kommer?
– Ja, så kan man beskriva det. Att våga falla och vara i smärtan, sorgen och alla andra känslor som finns där. Att inte försöka trycka undan. Det kan vara oerhört jobbigt att släppa fram sorgen. Men det finns en vila i det också, eftersom man inte längre behöver kämpa emot.

Du var nära att dö i en brandhärd för 35 år sedan, när du jobbade som brandman. Hur kom acceptansen för dig?
– När jag vaknade på sjukhuset, efter att ha varit nedsövd i två månader, kunde jag först inte se. Mina ögon var hopsydda. Jag kunde bara prata korta stunder. Resten av tiden gick jag in i mina egna känslor och tankar. Jag visste att jag nästan hade dött. Och det gjorde det lättare att acceptera läget.

Hur då menar du?
– När man varit så nära döden är det bara en sak som gäller: Att komma tillbaka till livet. Jag var så fysiskt svag också. Det blev uppenbart att jag inte kunde tänka tankar som fick mig att må dåligt. De sög energi från mig, som jag inte hade. Därför bestämde jag mig för att fokusera på sådant som gav energi. Som en ren överlevnadsstrategi. Fastnade vid minnen, som jag aldrig tidigare lagt någon vikt vid: som när jag var med i scouterna som pojk, när jag paddlade kanot över en sjö. Vardagliga ting.

Vad symboliserade de, tror du?
– Frihet. Som jag hade tagit för självklart förut. Nu var jag inte fri i kroppen. Men jag kunde vara det i tanken. Hade jag inte kunnat acceptera läget hade jag dragit ner mig själv ännu mer. Minns att några kolleger frågade hur jag ville att gärningsmännen, som anlagt branden, skulle straffas. Men jag ville inte tänka på det. Det fick mig ju bara att må sämre. Och det skulle dessutom inte förändra något för mig.

Du får det att låta så enkelt…
– Tack vare att jag var så försvagad kunde jag ge upp snabbt. Orkade inte kämpa emot.

Hur ser du på olyckan i dag?
– Den har inte bara inneburit dåliga saker. Jag hade till exempel inte jobbat med mental träning som jag gör i dag. Och jag gillar uttrycket ”att leva vidare”. För mig betyder det att man vidgar perspektiven, att man förändras.

FOTO: MAGDALENA ANDERSSON

Dela
Tweeta
Maila
Annons

Annons
Annons
Annons

Laddar