Nina Gunkes kamp med alzheimer: “Önskar jag sökte hjälp tidigare”
Skådespelaren misstänker att hon varit sjuk mycket längre än så, och uppmanar nu de som börjat få problem med minnet att söka hjälp i tid.
Det var i januari 2021 som Nina Gunke, 67, fick beskedet som hon fruktat under en längre tid: hon hade drabbats av Alzheimers sjukdom.
Hon hade börja ana oråd under inspelningen av Amningsrummet, när hon plötsligt en dag inte kunde sätta en enda av sina repliker, trots att hon försökte gång på gång igen. Skådespelaren uppsökte då läkarvård och ett tag senare kom diagnosen.
Misstänker att hon haft Alzheimers i flera år
I en intervju med Alzheirmerfonden har Nina Gunke tidigare berättat att hon förmodligen burit på sjukdomen i flera år, från när att hon jobbade på Stadsteatern.
– Under tre föreställningar var det flera saker som jag glömde och inte klarade av, och det var fruktansvärt jobbigt för mig. Dagen efter ringde jag läkaren så fick jag en remiss till Karolinska, så fick jag göra några tester som jag inte klarade alls, säger hon i intervjun.
Hon säger hon också att sjukdomen naturligtvis påverkat henne i vardagslivet, men också att det inte längre går att arbeta som skådespelare.
– Jag är ju inte riktigt densamma som jag var innan. Jag kan sakna mitt jobb, jag trodde att jag kunde jobba mycket längre. Men när jag accepterar det, vilket jag inte alltid gör, så kan jag känna att det är som det var.
Nina Gunkes uppmaning: Sök vård i tid
Minnesproblemen har pågått i över tio år, och i en intervju med Kurera berättar Nina Gunke att hon aldrig misstänkte demens utan snarare trodde att det hade att göra med stress och att hon kanske höll på att bli utbränd.
Med facit i hand vill hon nu uppmana andra att våga söka vård när de känner att något inte står rätt till med minnet. Det ångrar hon själv att hon inte gjorde.
– Nu i efterhand kan jag önska att jag sökt hjälp tidigare, säger Nina Gunke till Kurera.
När hon gästade P4 Extra – Gästen i fjol berättade hon om sin syn på framtiden.
– Det är svårt att säga, för jag vet ju inte. Jag vet bara att det går successivt ner i min kropp, det vet jag. Och sen känner jag ibland att jag inte bryr mig om att tänka på det andra. Men ibland kan jag stortjuta när jag tänker på det, säger hon.
Foto: TT