Varför har fästmön dragit sig undan efter olyckan?

Fråga: Vår familj har råkat ut för en hemsk och stor tragedi och vi skulle behöva lite hjälp. Mina svärföräldrar är underbara människor och har tre vuxna barn. Jag är gift med en av deras söner. Den andra sonen dog nyligen i en bilolycka. Det var alltså min mans yngre bror. Han har även en syster som är gift och har barn. Min man och jag har två barn.

Sonen som dog hade inga barn men däremot en fästmö och sambo sedan flera år. De hade köpt hus och planerade för barn. De bodde närmast mina svärföräldrar och som sladdbarn stod sonen sina föräldrar nära. De umgicks ofta och min svärfar hjälpte till att renovera deras hus. Men så plötsligt från en dag till en annan så fanns sonen inte mer och hela världen vändes upp och ner. Vi blev alla som förlamade av sorgen och värst var det kanske för mina svärföräldrar som miste sitt barn.

Sonens fästmö blev skadad och låg ett tag på sjukhus, men sedan flyttade hon tillbaka hem till deras hus. De hade skrivit papper så hon ärvde huset och vill tydligen bo kvar. Tyvärr verkar hon ha dragit sig undan helt och hör aldrig av sig till mina svärföräldrar. Jag vet att de älskade henne också och såg henne som sin dotter så de miste inte bara sin son utan även sin svärdotter. Jag vet att de saknar henne mycket men de orkar inte riktigt ta tag i att kontakta henne.

Jag skulle så gärna vilja hjälpa dem och undrar om det finns något jag kan göra? Jag vet att fästmön har en stor egen familj runt om sig stöd men vi undrar varför hon dragit sig undan helt och inte alls hör av sig till sina gamla svärföräldrar. Vad tycker du, Maria? Kan jag kontakta henne eller är det för framfusigt? Olyckan hände för nästan tio månader sedan.

/Charlotta

Efter reklamen: Så stöttar du någon i sorg

Socionomen Maria Jacqueline Bratt svarar: "Alla reagerar olika på sorg"

Jag beklagar verkligen den stora tragedi som drabbat er familj. Det är så svårt när döden drabbar någon plötsligt, oväntat och mitt i livet. Chocken när det händer kan verkligen vara förlamande. Sorgen drabbar hårt och skoningslöst och alla reagerar olika på den. Samtidigt följer sorg ofta ett mönster där man till en början har svårt att ta in vad som hänt, allt känns overkligt och man kan förneka det som hänt.

Därefter börjar chocken släppa och alla olika känslor väller fram, till exempel saknad, förtvivlan, ilska och skuld. Efter ett tag börjar man kunna bearbeta alla känslor och sin stora förlust för att till sist hitta ny mark under fötterna och kunna skapa en ny tillvaro. Dessa olika faser har förstås ingen fast gräns och man glider emellan dem hela tiden. Detta är generellt och alla sörjer på olika sätt och stannar olika länge i sina känslor.

Dina svärföräldrar förlorade inte bara sin son utan också på ett sätt sin svärdotter som de tyckte mycket om. Min gissning är att ingen av dem orkat ta tag i relationen utan varit uppslukade av sin egen sorg. Att då ta initiativ till att upprätthålla en kontakt kan vara alltför tungt och svårt. Kanske bär båda också på skuldkänslor och fantasier om att den andre inte längre bryr sig om dem. Det är skönt att höra att både dina svärföräldrar men också svärdotter har många runt om sig som finns där för dem och stöttar.

För henne tog hennes framtida liv med sin sambo och deras planer på barn slut när han dog. Det har säkert varit oerhört svårt för henne att hantera det, så det är inte konstigt om hon inte orkar ta kontakt med sina svärföräldrar. De kan också kännas som en plågsam påminnelse om det som aldrig blev. Jag tycker absolut att du kan ta kontakt med svärdottern för att höra hur hon mår och hur hon har det. Du kan berätta att ni alla i familjen saknar henne och att ni gärna vill ha fortsatt kontakt med henne. Om det känns för svårt att ringa så skriv gärna ett brev. Föreslå att ni ses och berätta gärna hur svärföräldrarna saknar henne. Hoppas att alla berörda kan hitta tillbaka till varandra och hitta ny fast mark under fötterna.

Hur ska jag hantera min krävande och besvikna pappa?

Foto: Shutterstock/TT