Är det otrohet att byta nakenbilder med främlingar?

Fråga: Jag har upptäckt att min sambo har nakenbilder på andra kvinnor i sin mobil och att han även skickar bilder på sig själv till dessa främmande kvinnor. För mig kom det som en chock, jag blev ledsen och upprörd och konfronterade honom.

Efter reklamen: Se också: Nyligen uppdagad otrohet med Anneli Östling

Han erkände direkt och tycker inte att han gör något fel. Han såg inget konstigt med att han ”bytte nakenbilder” med andra kvinnor. Han såg det inte som otrohet eftersom de aldrig träffades och han jämförde det med att läsa porrtidningar. Vilket inte är något som jag uppskattar heller.

Nu har vi kommit till ett låst läge. För mig är det otänkbart att bete sig som han gör, det är inte ens förhandlingsbart att skicka och ta emot nakenbilder med andra. Medan han tycker att jag överdriver och han säger att han inte tänker sluta med detta bara för att jag är pryd. Är det otrohet att byta nakenbilder med främlingar?

/På bristningsgränsen

Relationsexperten Nina Ljungberg svarar: "Ni sätter gränsen"

Var gränsen går för otrohet beror på vad ni själva kommit överens om för er relation. Att ha sex med någon utanför sin kärleksrelation räknar de flesta i monogama parrelationer som otrohet, men utöver det är variationen stor. Ibland kan en stark känslomässig kontakt med någon utanför relationen uppfattas som mental otrohet, eller om förtroenden och överenskommelser bryts. Ofta är det först i efterhand som det blir tydligt vad som är okej eller inte och där är ni nu eftersom din sambo inte har fysisk kontakt men byter sexuella bilder.

De flesta problem går att lösa under förutsättning att båda har en ambition att hitta en lösning. Men när något är så oacceptabelt hos dig och samtidigt normaliserat hos din sambo är det svårt att hitta en medelväg.

Hur ska jag kunna förlåta min mans otrohet?

Och det som framträder i ert fall och som är en större fråga än om nakenbilder/nudes är otrohet är din sambos ovilja att ändra sitt agerande trots att han vet att det sårar dig. Detta faktum är vad du behöver förhålla dig till och vad ni behöver prata om.

Du kan du inte tvinga fram ett ändrat beteende hos honom och han kan inte förvänta sig att du ska acceptera något som du känner motstånd till.

Men finns det någon möjlighet att ni kan förstå varandra utan att moralisera eller förminska känslor som uppstår? Kan ni acceptera era olikheter eller är skillnaden för stor för att ni ska vara bra för varandra?