Utbrända Åsa: Så sparade jag 300 000 och blev frisk
Ända sedan Åsa Axelsson fick barn hade livet snurrat snabbare och snabbare. Jobbet krävde mycket, familjen skulle ha sitt och det blev inte någon tid över till Åsa själv. Den sista tiden innan hon kraschade förvandlades gymnasieläraren och 4 barnsmamman till en robot.
– Jag slutade känna hunger, törst och trötthet. Jag bara gick från grej till grej.
Roboten Åsa var inte bara känslomässigt avstängd – hon var arg. Hon var förbannad på alla som körde dåligt i trafiken, på alla elever som inte gjorde som de skulle, på chefen som ställde höga krav utan att se till att Åsa kunde göra ett bra jobb. Men främst av allt var hon arg på människor som verkade njuta av livet.
– Roboten hade ett enda inprogrammerat meddelande: Livet är hårt, men det måste genomlidas. Man vaknar, det är jättetråkigt och så är livet, man måste städa, man måste diska man måste en massa och så ska det vara.
– Därför blev jag väldigt irriterad när det kom avslappnade människor och sa ”å vilket underbart väder det är i dag, har du märkt vädret?” Då fräste roboten: ”Vadå väder, jag struntar väl i vädret!”
”Problem att man måste vara så duktig”
Det märktes även hemma.
– När min man satt och läste tidningen eller tog en sovmorgon på helgerna höll jag på att gå upp i limningen av ilska. Också när han gjorde så här, säger Åsa och sträcker långsamt ut armarna och sträcker på sig som en katt, samtidigt som hon suckar högt och nöjt: ”Ååå vad utvilad man är, vad skönt man sovit.”
– Jag höll på att få en hjärtinfarkt för att jag blev så arg. Varför skulle han få må bra, här är det minsann ingen som sover!
Själv vaknade hon ofta mitt i natten och kunde inte somna om. Inte ens sömnen fungerade som den skulle – man skulle kunna bli arg för mindre.
Men stopp ett ögonblick.
Varför hade det blivit så här? Hur blir en vanligtvis levnadsglad och omtänksam kvinna en folkilsken robot?
Svaret är: Hon lever som hon tror livet ska levas, i en alldeles för hög takt.
– Vi hade flyttat från Uppsala till Umeå, helrenoverat två villor, skaffat nya jobb och jag hade inte fått en tillsvidareanställning så jag cyklade mellan flera skolor och det sista som hände var att mamma fick cancer, blev sjuk och dog, säger Åsa.
– Jag tycker det är ett problem i samhället, att man ska vara så duktig. Att ta långa pauser är inte något som uppmuntras, inte ens när man fått barn eller när någon dött.
Schemat var fullspäckat även på helgerna
Hela hennes liv var som en oändlig lista med måsten som bara fylldes på och blev längre och längre. Åsa såg inget slut. Inte ens de lediga dagarna kunde hon pusta ut. Hon har en lista sparad från en vanlig lördag. Den ser ut ungefär så här:
”Vakna 6:00, stiga upp, sätta en bröddeg, börja baka en tårta till Lillans födelsedag, ge ett barn frukost, baka ut degen, ta ut tårtan ur ugnen, ge ett barn till frukost, börja rensa i en garderob i hallen, göra klart tårtan, ge ett tredje barn frukost, gå ner på stan med ett barn för att köpa ny jacka, komma hem och göra lunch.” Så fortsätter det ända fram till läggdags kl 22:00.
– Det finns inte en paus, knappt ens att jag sitter ner och äter. Så såg mitt liv ut.
Så här i efterskott ser hon att hon måste ha varit deprimerad. Hon såg livet i svart och det kändes ständigt som att hon balanserade på randen till en katastrof. När som helst kunde den inträffa.
– Jag kunde vakna söndag morgon med stark ångest: Jag har lovat eleverna att de ska få tillbaka proven och lovat dem att få tillbaka läxförhören och jag borde föra in resultaten i datorn och hur gör jag med eleverna som inte hänger med, jag borde stötta dem och hur ska jag hinna, säger hon och pratar snabbare och snabbare.
– Jag börjar nästan andas fortare bara jag tänker på det.
Hon gick och grät i skolkorridoren
Hon började må allt sämre, även fysiskt. Men hon fortsatte, trots halsbränna, magkatarr, huvudvärk, sömnproblem och smärtor i kroppen. Det var ju så livet såg ut. När nya symtom dök upp gick hon till doktorn, som skickade henne vidare på undersökningar och skrev ut värktabletter. Så gick det runt, runt.
Det som slutgiltigt tippade henne över kanten var att hennes mamma blev svårt sjuk i cancer. Hennes mamma som bara var 70 år och hade levt ett sunt och hälsosamt liv.
– Den sista tiden var jag väldigt ledsen. Jag kunde börja gråta för minsta lilla. Till slut gick jag omkring och grät helt öppet i skolkorridoren.
Då insåg hennes chef att gränsen var nådd och skickade hem henne.
Åsa sjukskrevs för utmattningsdepression och var hemma i ett år.
Första delen av sjukskrivningen fanns hon där för sin sjuka mamma. Hon slungades mellan hopp och förtvivlan: i ena stunden såg det mörkt ut, i nästa verkade det som om mamman skulle kunna leva med sjukdomen. Men efter drygt ett års kamp orkade inte mamma mer.
Åsa började spara för att få vara hemma
Det blev ett tungt år, utan tillräckligt med tid för återhämtning. När sjukskrivningen var över var Åsa långt ifrån frisk. Samtidigt trodde hon inte att Försäkringskassan skulle gå med på att hon var hemma i ytterligare ett år.
– Men jag måste ju vara hemma, även om jag inte blev sjukskriven. Jag kunde inte arbeta. Rent fysiskt kunde jag inte transportera mig till skolan. Och då trodde inte min man att det skulle gå, så han sa ”du får väl räkna på det” och så började jag fundera på hur vi kunde spara pengar.
Det första hon kom att tänka på var mjölken. Varje vecka gjorde familjen av med 25 liter mjölk. Om barnen kunde nöja sig med två glas mjölk om dagen skulle de kunna minska det till 14 liter. Hon plockade fram miniräknaren och räknade snabbt ut att bara den lilla förändringen skulle spara 6 500 kronor om året.
– Jag tappade miniräknaren, wow att det var så mycket! Då fick jag en aha-upplevelse och började ana att det skulle kunna bli ett stort projekt.
Utmaningen triggade henne. Plötsligt verkade det finnas hur många områden som helst där det gick att spara. Åsas kreativitet gick på högvarv: familjen gick till frisören mer sällan, tog slitna skor till skomakaren, hyrde ut ett rum till en student, odlade egna grönsaker, slutade ta bilen till mataffären…
Sparandet växte och blev ett ekonomiskt experiment: Skulle de kunna spara så mycket att det motsvarade lönen Åsa fick för sin 70-procentiga lärartjänst?
Sparandet väckte glädjen igen
Vid det här laget hade det visat sig att hon fick bli sjukskriven, men hon fortsatte ändå. Det var också ett sätt för Åsa att ta kontroll över sitt liv, bli frisk – och begrava roboten Åsa. För mitt i experimentet insåg hon att hon var glad igen.
– Till exempel när jag skulle cykla med mina tunga kassar från affären. Folk tycker det är synd om en när man måste bära varorna och inte tar bilen. Men jag tyckte det var roligt att försöka balansera. En sån enkel grej, att se om jag kan klara det här utan att cykla omkull. Det blev en utmaning.
– Jag cyklar och så ler jag – för första gången på två år.
Vad var det som gjorde dig så glad, tror du?
– Det har något att göra med kroppen, att fokusera på att trampa och hålla i. Att använda min styrka, istället för att hålla på så mycket i hjärnan.
När året var över och Åsa började summera hur mycket hon sparat kom nästa chock: Hon hade lyckats spara över 300 000 kronor med sina vardagsnedskärningar.
– Det var en otrolig överraskning, för att inte säga chock. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat tro att vi kunde spara så mycket. Jag hade blivit glad om det blivit 100 000.
Vad tänkte du då?
– Jag fick insikt i vilket otroligt överflöd vi lever i. Och då har vi ändå aldrig varit de mest slösaktiga. Vi har aldrig åkt till Thailand till exempel, vi har bara besökt grannländer några få gånger, vi har aldrig gått mycket på restaurang och jag har köpt rätt bra mat och tagit vara på rester. Jag tycker jag har varit en ganska klok mamma.
Hon kom också på att det skulle kunna bli en bok. Alltså skickade hon anteckningarna som hon gjort under experimentet till ett förlag, som nappade på stört. Och i dagarna kom Jag lämnar ekorrhjulet: ett liv utan lönearbete (reklamlänk) ut, som handlar om Åsas år som supersparare.
Vad vill du säga med boken?
– Jag är egentligen lika frågande som alla andra. Vad betyder det här: att det är orimligt att båda föräldrarna lönearbetar när man har en stor familj? Skulle en av oss ha varit hemma, eller skulle vi ha jobbat halvtid båda två? Skulle jag ha mått bättre då?
– Jag är mån om att inte vara tillrättavisande, det är inte meningen att andra ska tänka att de måste göra som jag. Jag vill bara berätta min historia.
Men hon tycker att vi borde fundera mer på hur vi konsumerar. Och om vi verkligen behöver jobba så mycket som vi gör.
– Jag tror vi kommit till en gräns både för oss själv och jordklotet. Vi är övermätta, som på en efterrättsbuffé när man tycker att den första kakan är god och kanske det andra, men sen börjar man må illa.
Nu är hon tjänstledig från skolan och har fullt upp med att lansera sin bok. Det innebär att hon inte har tid att leva som hon lär och det känns inte riktigt bra i magen. Hon längtar tillbaka till det lugna, långsamma livet.
– Tänk om det är den där lite monotona livsstilen som våra kroppar är gjorda för? Bort från det intellektuella högpresterande och bara vara, säger hon.
Så här mycket sparade Åsa på:
1 Mjölk 6578
2 Grötlunch istället för lagad mat 17 850
3 Frisörbesök 8 400
4 Ärva skor 2 300
5 Inte köpa plastkassar 520
6 Semester 27 500
7 Glasspaket istället för styckglass 3 960
8 Möbler 12 000
9 Billigare mat 27 680
10 Plocka egen frukt och bär 5000
11 Färre presenter 7 600
12 Laga trasiga saker 6000
13 Baka eget bröd 3 913
14 Mindre shopping 12 000
15 Odla egna grönsaker 6 000
16 Hyresgäst 30 000
17 Skippa fritids 10 500
18 Strumpor 500
19 Cykla mer 1 000
20 Vardagslunch hemma 2 820
21 Fast klädpeng till tonåring 4 000
22 Julen 11 332
23 Släcka lampor 2 261
24 Mindre torktumling 750
25 Sänka värmen 3 000
26 Duscha kortare 4 000
27 Strunta i renovering 40 000
28 Sluta prenumerera på tidningar 5 500
29 Hushållspapper 1 040
30 Billigare barnkalas 3200
31 Göra eget Bregott 1 248
32 Välja affären med lägst pris 1 092
33 Kombinera tjänsteresa med minisemester 6 000
34 Inte spara till barnen 12 000
35 Inte amortera 24 000
36 Ställa av bilen 3 månader 3 789
37 Färre aktiviteter 8000
38 Billigare motion 5000
39 Mindre medicin 5000
Summa: 333 333 kronor
Åsa Axelsson
Ålder: 50
Familj: Man och fyra barn 10, 13, 16 och 19 år gamla.
Bor i: Umeå
Yrke: Gymnasielärare i engelska och tyska
Aktuell: Med boken Jag lämnar ekorrhjulet: ett liv utan lönearbete, om året då hon inte lönearbetade och sparade 333 333 kronor.