Lofsan: "Vi tränar mer nu – men var i bättre form förr"
Aldrig har vi lagt så mycket pengar på vår hälsa som vi gör i dag. Det är allt från dyra gymkort och personliga tränare till high tech-utrustning och kosttillskott. Men har vi blivit bättre då? Är vi snabbare, starkare, smartare?
Vi kanske lever längre – bland annat tack vare mediciner och behandlingar som finns i dag men inte fanns förr. Vi kanske är vackrare (vad det nu betyder) tack vare hudvårdsprodukter, lösögonfransar och ”spa treatments”. Men vi verkar vara i sämre form rent fysiskt – i alla fall om man tittar på dagens motionärer.
Tränaren Lovisa ”Lofsan” Sandström beskriver i sin senaste bok ”Bli hälsoklok” om hur vi till exempel gör sämre ifrån oss i motionslopp än vi gjorde på 50-, 60- och 70-talen.
”Trots att svenska motionärer tränar allt mer och med betydligt mer utvecklad träningsutrustning, och trots att allt fler ställer upp i lopp, och tydligare belägg för optimal konditionsträning, så presterar ÄNDÅ snitt-elitmotionären i exempelvis Stockholm Marathon inte bättre resultat i dag än vad man gjorde för flera år sedan,” skriver hon i boken.
Dagens motionärer i sämre form
Tvärtom tycks vi alltså prestera sämre i dag om man tittar på genomsnittsmotionärers resultat från längre lopp. Att springa ett marathon på tre timmar år 1984 hade gett dig plats 1000 – i dag hade du hamnat bland de 400 bästa löparna. Och detta trots att antalet deltagare ökat med nästan 50 procent sedan 1980-talet.
Detsamma gäller om man tittar på siffror från Vasaloppet, Sveriges äldsta lopp. Där kan man tänka sig att vi borde ha bättre tider i dag, med bättre skidor, valla och spår bland annat. Men så är inte fallet – trots att vi numera har personer på elitnivå, som på heltid fokuserar på att bli bästa möjliga idrottare, något som var väldigt ovanligt under loppets första decennier.
”Förklaringen till att dåtidens skidåkare ändå kunde prestera så bra som de gjorde […] är att många av motionärerna hade fysiskt aktiva jobb i lågintensiva pulszoner, som de kunde tillgodogöra sig för sin kondition, trots att de inte skrev träningsdagbok för dessa timmar. De räknade inte ens aktiviteten som träning, utan som försörjning”, skriver Lofsan vidare.
Även en elitmotionär kommer sällan upp i samma träningsvolym som dåtidens marathonlöpande skogshuggare, då den lågintensiva konditionsträningen behöver pågå under en längre tid, utöver jobbet.
Antalet träningstimmar avgör
Lofsan hänvisar även till idrottsforskaren Mikael Mattsson, som också han vet hur stor den lågintensiva vardagsaktivitetens påverkan på resultaten kan vara.
I podden Tyngre pratar han i ett avsnitt om fördelarna med lågintensiv träning på längre sikt. Han menar att den som bara har några veckor eller månader på sig att träna inte gynnas av att träna lågintensivt, däremot syns effekterna efter hand.
– Antalet timmar (ackumulerad träningstid, reds anm.) som läggs ihop över fem–tio år gör att det blir bättre, och det krävs för att man ska nå hela vägen fram, säger Mikael Mattsson i podden.
Han säger också att om man tittar på 300 elitlöpare och jämför deras träningstimmar och prestation så kan man tydligt se att ju mer de tränar desto bättre blir också deras prestationer.
– Det är en av de glasklaraste korrelationerna inom idrottsfysiologi: Vill du bli snabbare på marathon ska du träna mer, få fler kilometer i benen.
Försämrade resultat sedan 80-talet
Även Mikael Mattsson påpekar att ”det var bättre förr”.
– Det är mycket mer organiserad och seriös träning nu när vi tränar, men lite aktivitet resten av tiden.
Och den som har vuxit upp med mycket stillasittande, och nu börjat springa marathon, kommer ha en annan utgångspunkt jämfört med den som levt med aktivitet i vardagen hela livet – även om antalet loggade träningstimmar är identiska.
– Det är tydligt att snittsvensken är sämre tränad nu. Det har varit en kontinuerlig försämring sedan innan 80-talet, det vet man. Samtidigt är de riktiga elitidrottarna lika bra eller bättre, så det är väldigt polariserat.
När man har jämfört konditionsnivån hos unga i Storbritannien kan man också se att den som på 80-talet skulle varit på plats 20 i klassen i ett konditionstest i dag skulle ha hamnat på plats ett.
Kvinnor blir bättre
Däremot ser det inte likadant ut om man enbart kollar de historiska tiderna för kvinnor. Här har tiderna i stället blivit bättre över tid, vilket antagligen beror på att fler och fler kvinnor tränar i dag och deltar i marathon och andra lopp, jämfört med på 60- och 70-talen. Före 80-talet ansågs marathon-distansen för lång för kvinnor att klara av och därför var de bannlysta från tävlingarna.
– Kvinnor skulle ”gå sönder” av att springa marathon hette det, det var för hård ansträngning. Likaså fanns inte 3000 meter hinder på väldigt länge på tjejsidan.
I dag ser det tack och lov inte likadant ut – det verkar i stället som att kvinnorna vinner i det långa loppet!
Källor: Boken ”Bli hälsoklok” av Lovisa Sandström, podden Tyngre träningssnack, avsnittet ”Puls, intensitet och bättre konditionsträning med Mikael Mattsson”
Foto: TT
…
Läs mer: