Annons

Annons

”Hjälp, min man vägrar att hjälpa till hemma”

Hushåll, tre barn och heltidsarbete. Anneli sköter allt, utan inblandning från sin man som vägrar göra något. Hon har inget eget liv och vill ha hjälp.

Anneli känner sig som familjens obetalda städhjälp.

Anneli känner sig som familjens obetalda städhjälp.

Anneli, 39:

Jag är städerska, matlagerska, tvätterska, inköpare, planerare, telefonist och en massa annat till min familj, som består av en 4-åring, två tonåringar och en man som är egen företagare.

Annons

Jag har visserligen alltid skött det mesta hemma, men när min man startade egen firma för tre år sedan blev allt så mycket värre.

Gilla MåBra på Facebook

Han åker hemifrån klockan åtta på morgonen och kommer hem klockan åtta på kvällen. Så det blir jag som får sköta allt hemma, trots att jag också har ett heltidsjobb. Dessutom måste jag helst hinna träna eftersom jag har problem med rygg och nacke.

Jag har försökt prata om det, men jag kommer inte någonvart. Han säger bara: ”Vad ska jag göra – lägga ner mitt företag? Jag måste ju jobba.”

Plötsligt en dag inser man bara: Det var inte så här jag tänkte att det skulle vara. Dels blir jag trött, orkeslös och förlorar all min självkänsla, dels försvinner familjekänslan eftersom vi aldrig gör saker tillsammans.

Bara en sådan sak som att hjälpas åt med städningen betyder jättemycket. Det blir enklare och man jobbar ihop sig. Men han säger bara: ”Sånt trams, jag tänker inte ställa mig och skura det där! Du ska inte tala om för mig vad jag ska göra.” Jag försöker säga att det också är för barnens skull, att han måste visa att han gör något. Som det är nu tycker de stora barnen att det är orättvist att de ska hjälpa till när deras pappa inte behöver.

Men det hjälper inte, så jag har mer eller mindre gett upp.

Ett tag mådde jag riktigt dåligt – det kändes som om jag helt förlorat mig själv – men då gav han mig om möjligt ännu mindre stöd. Han stack hemifrån så ofta han kunde, flydde skulle man kunna säga.

Ibland blir jag avundsjuk på honom, eftersom han har större frihet än vad jag har. Barnen märker det nog för jag fick biobiljetter av dem i födelsedagspresent. De lovade att passa lillen så att jag kommer ut någon gång.

Men jag är dålig på att komma i väg och göra saker bara för min egen skull.

Jag inser att jag måste unna mig sådant – bara lämna allt där hemma ibland. Men jag har ingen ork och känner att jag inte har så mycket att ge. Samtidigt inser jag att mitt beteende måste brytas. Hur kan jag göra det?


Psykologen svarar: Ta reda på vad hans ovilja beror på

Det finns många nivåer i ett äktenskap. Kanske den allra mest grundläggande nivån är att det måste finnas kärlek och att man måste visa varandra omsorg och respekt. Finns inte det, då finns det inte mycket ömsesidighet i förhållandet att bygga vidare på.

Det du berättar om din mans reaktioner när du försöker prata med honom väcker många frågor hos mig. Det är inte respektfullt att kalla det arbete som du lägger ner på familjen för ”trams”. Och det är inte att visa omsorg om dig att vägra hjälpa dig när du ber om det.

Vad din mans hårda förhållningssätt beror på kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte känner vare sig honom eller er gemensamma historia. Men jag kan säga så mycket som att det är sällan som människor är illvilliga mot varandra med avsikt. Ofta beror det tvärtom på ett eget lidande, som att man är helt slutkörd, vantrivs med sitt liv eller själv känner sig missförstådd till exempel. Det här är frågor som du och din man måste reda ut tillsammans, gärna med en familjerådgivare eller parterapeut. Ni kommer inte att komma vidare på det vardagliga planet förrän ni bättre förstår vad det är som plågar den andre.

En annan nivå i äktenskapet utgör de gemensamma livsmålen. Även på det här planet väcks en massa frågor hos mig. Är det så att ni egentligen har väldigt olika värderingar kring hur ni vill leva? Eller har ni bara olika sätt att nå målen? Eller är det som det är för väldigt många människor: att ni egentligen aldrig har pratat igenom hur ni vill leva och vad ni vill uppnå med er familj? Detta är ytterligare ett område som ni tillsammans behöver utforska.

Först när ni har tagit itu med de här djupa och allvarliga livsfrågorna finns det en chans för er att hitta former för att få vardagsarbetet att fungera. Och då kommer det förmodligen ändå att krävas en hel del uthållighet och is i magen från din sida för att ändra på de ingrodda mönstren där du servar alla de andra familjemedlemmarna. För ser man krasst på det hela, så har ju inte de samma anledning att vara missnöjda med arbetsfördelningen som du har.

/Jenny Klefbom

Så kan du få man och barn att ta mer ansvar:

• Sätt upp tydliga regler och mål, och kompromissa om kravnivån. Ska man vara med och ta ansvar och hjälpa till har man också rätt att formulera vad som ska göras och hur det ska göras. Har du själv en hög prestationsnivå kan det vara jättejobbigt att sänka den, men det kan också vara hälsosamt att ta det lite lugnare.

• Var uppskattande när de andra gör sina sysslor.

• Var konsekvent och ge aldrig, aldrig efter och gör någon annans uppgifter, även om det kliar i fingrarna. Människor tenderar att ägna sig åt det som ger belöningar, i synnerhet när det är lathet som belönas. Och en belöning, det är just vad det är om du själv rycker ut och tar hand om hushållsarbetet i stället för den som egentligen skulle ha gjort det.

 Av Anki Sydegård

Känner du igen dig i Annelis historia? Vad har du gjort åt problemet? Dela med dig av dina erfarenheter här!


Dela
Tweeta
Maila
artiklar | recept
Hälsoverktyg
Stressa mindre
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev
Annons

Annons

Annons


Annons



Annons

Nytt från MåBra Mamma

Laddar nästa sida…