"Min mamma klankar ner på allt jag gör..."

MåBra:s livscoach Christel Dopping har fått följande fråga av en läsare:

Fråga:

Jag har haft en trygg uppväxt med min mamma, pappa och bror. Vi har gjort många roliga saker tillsammans och stått varandra mycket nära.

Men för elva år sedan, när jag träffade min man, förändrades min och mammas relation. Hon började ifrågasätta allt jag gjorde. Och hon var väldigt kritisk mot min mans familj, som i hennes ögon gjorde misstag efter misstag. Visst kan jag också tycka att deras värderingar inte överensstämmer med mina, men jag har nog lättare än mamma för att se människors olikheter.

Jag har försökt släta över och har hamnat i försvarsställning både gentemot min man och hans familj och min mamma. Några gånger har jag blivit riktigt arg på mamma, som blivit oerhört ledsen. Hon vill bara att jag ska hålla med henne i allt. Det har gått så långt att jag har svårt att slappna av med mamma, jag blir stel och konstig.

Och mitt i allt kan jag också känna hur lika varandra vi är, med krav på oss att alltid ställa upp och vara till lags.

/En ledsen dotter med två egna barn

 
Svar:
Hej!

Det låter som att du befinner dig i en riktigt knepig lojalitetskonflikt. Det finns så många hänsyn att ta, till dig själv, din mamma, din man och era barn.

När du skriver att du har haft en trygg uppväxt undrar jag lite över vad du lägger in i begreppet ”trygg”. Har det känts tryggt att uttrycka en egen åsikt eller har tryggheten snarare legat i att hålla sig inom familjeramen?

Om det är det senare blir det ju hotfullt om någon i familjen går utanför den och skaffar sig en ny ram. Och det är ju vad som faktiskt händer när man som vuxen skaffar sig ett eget liv med en egen familj. För att det ska fungera behöver man värna om sina gränser, annars blir den egna sfären lätt ”invaderad”. Att du står upp för dig själv, dina val och din familj ser jag därför som något nödvändigt. Detta kan man förstås göra på olika sätt.

Det bästa är om ni kan tala om er relation på ett vuxet sätt. En effektiv metod är att ta hjälp av tydliga jagbudskap. Beskriv vad som händer i dig, det vill säga hur du känner och vad du önskar från din mamma. Verktyget kallas empatisk kommunikation (”giraffspråket”). I korthet handlar det om att du:

1. Beskriver vad som händer, objektiva fakta som: ”När du framför åsikter om min man och hans familj…”

2. Talar om hur det känns för dig, t ex: ”Då känner jag mig ledsen/kritiserad.”

3. Talar om vad du behöver, t ex: ”Jag behöver känna att du respekterar mig/mitt livsval/min man.”

4. Talar om vad du önskar: ”Jag vill att du håller inne med dina synpunkter.”

En person som inte känner sig angripen har lättare att rannsaka sig själv, känna empati och göra beteendeförändringar.

Jag önskar dig all lycka,

/Christel