MåBra krossar 7 seglivade syskonmyter

1. Äldre syskon är mer ansvarsfulla än yngre – DELVIS SANT

Det äldsta av syskonen kommer alltid att vara det första barnet, och har som förstfödd ofta fått mycket stimulans och uppmärksamhet. Med detta följer också höga förväntningar. När det sedan kommer ett småsyskon har den äldre redan fått ”vad du är duktig”-rollen och i och med det förväntas hon eller han vara med och hjälpa den lilla. Rollen som den duktiga och ansvarsfulla följer med till vuxen ålder, men många gånger bara inom familjen. I andra situationer kan det se helt annorlunda ut, till exempel i arbetslivet.

2. Konkurrensen är större mellan syskon av samma kön – FALSKT

Oavsett om syskonen är av samma kön eller inte så kommer det alltid att finnas en viss konkurrens. I en bror- och systerrelation där systern är äldst, uppstår det färre konflikter. Men är brodern den äldsta kan många konflikter uppstå, speciellt om syskonen är födda tätt efter varandra. Systern kan nämligen ”överglänsa” brodern, eftersom tjejer ofta utvecklas snabbare än killar. Det kan vara jobbigt för brodern, som måste kämpa för att känna sig som det äldre av syskonen, och inte alltid bli utkonkurrerad.

3. Ensambarn är egoistiska – FALSKT

Det här är en myt som uppstod förr i tiden när barnen inte gick i förskola eller träffade så många andra barn utanför familjen. Det säger sig självt att ett barn som bara haft kontakt med vuxna fram till sexårsåldern blir påverkat av det. Men i dag kommer de flesta endabarn in i större grupper tidigt, vilket betyder att de får relationer till andra barn.

4. Det yngsta barnet är en vilde – DELVIS SANT

När minstingen kommer till världen har han eller hon redan en storasyster eller bror som axlar rollen som den ansvarsfulla och plikttrogna. Därför blir den yngsta snabbt klar över att den rollen redan är upptagen. Den yngsta måste därför välja en annan roll för att få mammas och pappas uppmärksamhet. Det resulterar ofta i att han eller hon tar mindre ansvar och blir lite mer oregerlig och vild. Den här rollen gäller först och främst inom familjen. Ute i samhället tar den yngsta sällan på sig rollen som busfrö.

5. Mellanbarnet är osynligt och vill gärna behaga andra – DELVIS SANT

Mellanbarn kan vara lika svåra att förutspå som det svenska vädret. Det speciella med det mellersta barnet är att han eller hon redan varit familjens minsting, för att sedan bli tvungen att lämna över platsen till nästa barn – och i stället hamna i mitten. Den forskning som finns beskriver mellanbarnet som ett flexibelt barn som är en god lyssnare. I syskonskaran har han eller hon en tendens att vara diplomatisk och agera medlare mellan de äldre och yngre syskonen. Det leder ofta till att mellanbarnet får svårt att ta ställning och ändrar åsikt. I syskonskaran är det vanligt att mellanbarnet drar sig tillbaka för att han eller hon inte orkar bråka. Vid problem går de först och främst till vänner, medan äldre och yngre syskon först går till föräldrarna.

6. Stor åldersskillnad försvårar en bra syskonrelation – INTE NÖDVÄNDIGTVIS

En syskonrelation är livslång och faktiskt den längsta relation vi har. Vissa syskon med stor åldersskillnad har kanske inte så stort utbyte av varandra under de tidiga barndomsåren, men kan få stor glädje av relationen senare. Har uppväxten varit bra finns det inget som hindrar dem från att finna varandra senare i livet, även om de inte varit nära under barndomen.

7. Barn ska behandlas lika – FALSKT

Att det är bäst att behandla sina barn helt lika är ett vanligt missförstånd. Föräldrar gör det naturligtvis i all välmening och vill inte göra skillnad mellan barnen, men det är just det de behöver göra. Alla barn är olika och har olika behov. Även på det materiella planet brukar föräldrar tro att det är bäst att vara helt rättvis, men återigen är barnens behov olika. Det mest rättvisa är att utgå från det enskilda barnet och hans eller hennes personlighet, behov och intresse.

AV: Camilla Leyla Lind

ÖVERSÄTTNING: Anna Sundesten