Krönika: Låt oss kvinnor åldras i fred – och frid
Jag är 65 och kvinnor i min egen ålder klagar mycket på brist på ork. När vi ibland träffas, väninnorna och jag, säger vi i kör: Hur orkade vi när vi var yngre och hur hade vi det egentligen?
Jo, vi sprang på, jobbade, menstruerade, hade pms, huvudvärk och graviditeter, illamående, trötthet och kanske andra små att ta hand om när vi var sjuka själva.
Kanske ensam i hemmet, maken på affärsresa och ingen far- eller morförälder i sikte, barnen sjuka och vaknatt efter vaknatt. Och på detta ett litet heltidsjobb, kanske mitt i karriären, men ändå inte, för den skulle mannen stå för. Precis som kvinnorna i dag! När vi stannar upp och tänker efter hur ensamma vi var med allt, så når den stora tröttheten oss.
Vi skulle kunna somna på stället!
Nu är vi pensionärer. Lediga. Ett ord som fått ny betydelse. Det betyder att vi bör vara mer upptagna än någonsin! Den nya friska pensionären, särskilt kvinnan, har nu ytterligare ett race hon ska igenom. I frågespalter får hon ofta rådet att skilja sig och det är minsann inget fel att dejta en 20 år yngre man, ha ett fascinerande sexliv (kvinnor kan med nya rosa piller) och dessutom vara vältränad och snygg.
Har vi inte presterat klart nån gång?
Hon kan till och med starta ett eget företag och en ny karriär! Och barnen vill ha hjälp med barnen, mamman vill ha hjälp med pappan, svärmor vill ha hjälp med svärfar. Vi ska se efter sjuka barnbarn, gamla föräldrar, följa med på sjukhusbesök, köpa kläder och medicin.
Vi går på som om vi inte gjort annat och vi är så förbannat trötta. Men vi fortsätter säga ja. Vi fortsätter att ställa upp. Har vi inte presterat och skött klart någon gång?
Ett avgörande problem är att de gamla kvinnoidealen finns kvar, parallellt med de nya. Vi ska vara allt – ta ansvar för hem, familj och allt socialt, behaga männen utseendemässigt, samtidigt som vi ska vara självständiga, aktiva, ta för oss, göra karriär och satsa.
Vi skulle behöva fundera på hur våra levnadsvillkor egentligen ser ut. Många av oss vill förändra, göra bättre, göra om. Vi måste dra ner på takten. Varför skulle vi inte kunna åldras i fred, i frid, och ta hand om oss själva? Acceptera att våra liv går in i en ny fas, i åldrandet med allt vad det innebär? Kan vi förstå den stora tröttheten utifrån ett vidare perspektiv och inse att när den drabbar oss, så har vi gjort skäl för varenda trött minut?
Av: Ulla Lundegård, konstnär, författare och regelbunden krönikör inom dagspressen. Foto: Privat
…
Läs mer:
Experten: Vi väljer internet framför sociala möten
Utbrände överläkaren: ”Skinka och köpesill räcker fint för mig”