Kikki om dejtingrädslan: ”Får jag nobben blir jag helt knäckt”

”You are a miracle to me” (du är ett mirakel för mig) heter en av låtarna på Kikki Danielssons nya album.

Den är tillägnad Alvin – hennes drygt ettåriga barnbarn.

– Jag har varit förlovad tre gånger och gift en gång (med musikern Kjell Roos) och skilsmässan ser jag som mitt livs största misslyckande. Sedan har det förstås varit väldigt jobbigt och tufft med 30 år som reumatiker. Men med barnbarnet finns bara ren och skär glädje och kärlek. Jag är en väldigt stolt och glad mormor, berättar Kikki.

Många skriverier i tidningarna har handlat om skilsmässan, hennes alkoholdrickande och om sjukdomen genom åren. Men för tillfället verkar reumatismen vara i schack och hon mår bättre.

Läs också: Kikki Danielsson om fosterhemmet: Var aldrig betrodd

– Det är underbart att både min dotter med familj och min son bor i samma stad som jag numera, i Bollnäs. Vi träffas så mycket som möjligt. Jag hoppas att jag är en bra mormor. Jag tycker mycket om att både leka, busa och läsa. Jag är ju som tur var ganska barnslig fortfarande.

”Jag vill göra revolt”

Trots att Kikki nådde pensionsåldern i våras finns mycket av lekfullheten kvar.

– När jag är iväg brukar jag prata med lille Alvin via FaceTime på mobiltelefonen. Nyligen stod jag på Hötorget i Stockholm och kom på mig själv med att sjunga Imse, vimse spindel för honom. Det var säkert en och annan som vände sig om och undrade vad jag höll på med egentligen. Men det får jag väl bjuda på (skratt).

– Mitt motto är att dö så ung som möjligt så sent som möjligt. Jag hoppas verkligen inte att jag blir en sur nucka som förpestar tillvaron för de andra på ålderdomshemmet en dag, ha, ha. Jag vill betydligt hellre vara känd som värstingkärringen som gör en massa spratt och sätter krokben för de andra. Jag vill busa och göra revolt. Det har säkert mycket att göra med att jag är fosterbarn och inte riktigt vågade göra sådant som liten.

Läs också: Därför höll Jill Johnson separationen hemlig under ”Så mycket bättre”

När Kikki var fyra år skilde sig hennes föräldrar och året efter blev hon bortadopterad till lantbrukarparet Abela och Ture Danielsson i byn Hylte utanför Älmhult – inte långt ifrån skånska Osby, där hon föddes. Hennes lillasyster Rose-Marie adopterades också bort, medan brodern Kjell-Åke fick följa med till mammas nya familj.

– Jag hade ändå en bra uppväxt och när båda adoptivföräldrarna gått bort började jag fundera över mina biologiska föräldrar. Jag fick hjälp med att söka upp dem och träffade min 94-åriga pappa Gunnar på fars dag 2009. Vi hade det väldigt trevligt, men han ville inte prata om några allvarliga ämnen. Precis som när vi träffades då jag var liten. När hans och mammas skilsmässa kom på tal bytte han samtalsämne.

Mamma Elsa hann gå bort innan de träffades och även Gunnar avled strax därefter.

– Men vi fick i alla fall ett bra avslut och det kändes positivt.

Lycklig och helt tillfreds med livet vet inte Kikki om hon någonsin har varit, avslöjar hon.

– När jag är med mina barn och mitt barnbarn är jag glad, men när det gäller förhållanden har det ju aldrig riktigt fungerat. Nu har jag stängt alla sådana dörrar, jag är rädd för att bli sårad igen.

Läs också: 10 viktiga steg till en lycklig relation

Hon fortsätter:

– Hur ska jag veta om det är Ann-Kristin de vill träffa eller

artisten Kikki? Jag skulle aldrig klara att ha en relation med ett stort fan till mig. Det bästa hade ju varit om vi är i samma bransch med liknande utgångspunkt eller att jag träffade en man i ett annat land som aldrig hört talas om mig.

Skilsmässan gick igenom 1999 och Kikki har inte haft något förhållande sedan 2002.

– Efter att ha haft en liten fling med en norrman har jag levt i celibat i 15 år. Klart att det vore kul att ha någon på ålderns höst, men samtidigt vill jag inte bli sambo med någon, snarare att vi kunde träffas då och då – för att äta middag, gå på bio eller resa utomlands.

Gå ut och dansar gör hon sällan. Men om det blir av är det i grupp tillsammans med vänner.

– Då händer det att någon man kommer fram till mig, oftast är han väldigt berusad och har slagit vad med några kompisar. Ibland erkänner personen det för mig och då brukar jag fråga om jag kan få lite av pengarna om jag tackar ja till en dans, ha, ha. Jag tar allt sådant med en klackspark.

Läs också: Dejta efter skilsmässan – så gör du!

– Själv är jag nog för feg för att bjuda upp. Får jag nobben blir jag helt knäckt och går och lägger mig någonstans, skrattar Kikki.

Äcklas av alkohol

För tillfället är det med andra ord inget dejtande och någon drömman säger hon sig inte ha.

– Nej, men det är viktigt att vi kan skratta ihop och att vi visar ömsesidig respekt för varandra, poängterar Kikki.

Ett av tillfällena då hon varit riktigt lycklig var vid segern av Melodifestivalen 1987 med låten Bra vibrationer.

– Sedan blev jag helt euforisk av glädje under inspelningen av ”Så mycket bättre”, då det var min dag. Tror aldrig jag blivit så hyllad som jag blev då, av de andra artisterna. Det går knappt att beskriva den känslan, men jag kände mig enormt glad och stolt. Det var så mycket kärlek på en gång.

Inte mer än rätt med tanke på hennes långa karriär. Hon har bland annat fått 26 guldskivor och två platina, varit med i Melodifestivalen nio gånger och vunnit två av dessa (förutom med ”Bra vibrationer” även ”Dag efter dag” 1982 med gruppen Chips), sjungit i dansbanden Nickies, Wizex och Roosarna, samt utsetts till Skandinaviens bästa countrysångerska flera gånger.

Läs också: Äldre som passar barnbarn lever längre!

– Att spela i ett dansband är egentligen väldigt otacksamt. Det är långa spelningar året runt och det är inte säkert att man ens får en enda applåd. Runt fem timmar per gång var inget ovanligt och jag minns att vi bara fick 7 200 kronor totalt för en spelning. Visst – det var på slutet av 70-talet, men vi var sex stycken som skulle dela på det.

Hon förklarar att hon inte saknar dansbandstiden, men är mycket stolt över den. Och allt slit har bidragit till att hon alltid håller båda fötterna på jorden.

– Något annat i karriären som jag är extra stolt över är att jag

var programledare för ”Kikki i Nashville” 1986, som sändes i både USA och Skandinavien. Det var fantastiskt roligt.

2011 gav Kikki ut boken ”Ett schlagerliv” – där hon berättar om alla sina med- och motgångar. Bland annat hur hon kämpat mot sitt alkoholmissbruk.

– Jag drack alltid i min ensamhet, aldrig på fester, och gjorde det för att stå ut. Mina barn skulle inte bli skilsmässobarn som jag blev. Men till slut gick det inte längre och det är förstås en stor sorg för mig. Alkoholen tog överhand, men jag lyckades att ta mig ur missbruket. Det finns ju hjälp att få – även om allting sitter i huvudet och man måste ändra sitt sätt att tänka.

Nu lever Kikki sedan flera år nyktert – långt bort från de rattfyllor hon dömdes för 1999 och 2004.

– Det går jättebra. Just nu är det helt stopp med den biten. Faktum är att jag äcklas av alkohol och känner inget som helst behov av att dricka.

Läs också: 9 vanliga tecken på alkoholmissbruk

Nytändning

Sedan Kikki träffade Sören ”Sulo” Karlsson – då de båda deltog i Så ska det låta på SVT – har musikkarriären också tagit fart igen.

– På det nya albumet skrev han alla låtar utom den jag själv gjorde till mitt barnbarn. Det blev helt klart en nytändning när jag träffade honom och jag vill fortsätta med musiken många år framåt om jag får behålla hälsan.

Läs också: Hur skaffar man nya vänner som vuxen? Här är 5 sätt

”Så mycket bättre” beskriver

hon som en fantastiskt rolig upplevelse.

– Jag var aldrig på kollo som barn, men nu har jag fått förmånen att åka på vuxenkollo. Det var väldigt intensivt i tio dagar och jag har fått många nya vänner. Vi hade en underbar stämning och produktionen sa att det är den bästa hittills. Så det kan inte bli annat än succé, avslutar Kikki med ett skratt.

Text: Joakim Löwing   Foto: Peter Ericsson, TV4

Artikeln publicerades först på Året Runt.