Här är förskollärarnas egna berättelser om #pressatläge
Förskoleupproret startades 2013 av två pedagoger som ville uttrycka sitt missnöje över villkoren på många förskolor. Gruppen blev snabbt populär på Facebook och har nu drygt 22 000 medlemmar. Nu har de fått nog. Förskoleupproret publicerade nyligen förskollärarnas egna berättelser om den rådande situationen i svenska förskolor i hopp om förändring.
”Är på väg tillbaka efter sjukskrivningen men vet ärligt talat inte om jag kommer fortsätta som förskollärare länge till. Som det är nu känns det inte värt det, jag älskar barnen, men min egen hälsa och privatliv är också värt att satsas på. Nånstans måste jag välja…”
/Förskolelärare i Stockholm
”24 barn i åldern 3-5, 3 personal. Känner mig så otillräcklig, orken och glädjen minskar lite varje dag. Älskar mitt jobb, men älskar det ännu mer när många barn är sjuka eller lediga. Känner mig så hemsk som ens tänker tanken men med mindre barn så är det så stor skillnad, man hinner se och prata med alla barnen och även dem känns gladare! Det mest jobbiga med en stor barngrupp är just otillräckligheten, vill inte känna mig så, ingen ska behöva känna så i sitt yrke!”
/Förskolelärare i Malmö
”Jag har arbetat som vikarie i en kommunal bemanningsenhet. Har vid flera tillfällen lämnats ensam på avdelning med upp emot 15 barn när ordinarie personal saknats.”
/Förskolelärare i Göteborg
”Efter flera månader av hög arbetsbelastning och underbemanning pga personals frånvaro, kommer jag till jobbet och hittar min kollega gråtandes. Hon har just fått veta att vår kollega återigen måste vara hemma och vabba några dagar. Min kollega är så utsliten, att bara vetskapen av att en kollega på avdelningen kommer vara borta några dagar gör att hon bryter ihop. Jag försöker trösta och hålla modet uppe. Själv är jag gravid och har ont av foglossning och har tydliga stressymptom, men jobbar på trots allt på min småbarnsavdelning för barn 1-3 år.”
/Förskolelärare i Stockholm
”När jag var gravid brukade jag ha en stor binda på jobbet – eftersom jag var rädd att kissa på mig och visste att jag bara kunde gå på toaletten under den 30 min långa rast vi har på ett arbetspass.”
/Förskolelärare i Hudiksvall
”Nu har jag fått nog! Slutar efter 34 år i yrket. Blir bara 63 år i februari, men orkar ej längre. Tufft ekonomiskt, men hellre det än stanna kvar.”
/ Förskolelärare i Göteborg
”Morgon. Två avdelningar. Hälften av pedagogerna är sjuka. Inga vikarier fanns att tillgå. Vi fick tillstånd av chefen att ringa och fråga om de som var föräldralediga med småsyskon kunde vara hemma bara för att minska barnantalet i gruppen. Vi mötte stor förståelse från vårdnadshavare men möttes även av motstånd från vårdnadshavare som absolut inte ville ha sitt barn hemma. Hen ville ju bara leka. Det motstånd som vi möttes av denna krisdag skulle haft stöd från Skolverket men icke. Vi fick en anmälan upprättad mot oss istället. Vi mådde väldigt dåligt hela arbetslaget denna dag och fick bokstavligen gå på knäna.”
/Förskolelärare i Stockholm
Alla berättelser går att hitta här.
Läs också:
Personal och föräldrar gör uppror – vittnar om en förskola i djup kris