FörkylningHuskurerOnt i magenTarmproblemBenskörhetKlimakterietNyttig mat

Lena har parkinson: ”Jag slåss för livet”

28 jul, 2017 
AvCecilia Edström
När Lena Göransson fick parkinson ställdes hon inför två val – lägga sig ner och ge upp eller fortsätta leva. Hon valde det sistnämnda. Fem år efter diagnosen slåss hon bokstavligen för att hålla sig frisk …
Annons

Redan vid 41 års ålder började Lena Göransson märka av diffusa skakningar i vänster arm.

Hon gick till läkare men de kunde inte ge någon förklaring, kanske för att hon inte passade in i mallen av standardpersonen som insjuknar i Parkinsons sjukdom. Lena hade ju precis passerat 40-strecket. De flesta blir inte sjuka förrän efter 50.

Efter hand började Lena även märka av en viss stelhet i kroppen. Trots att kroppen signalerade att något var fel valde Lena att stoppa huvudet i sanden och jobba på som vanligt.

– Jag stoppade vänsterhanden i fickan så att mina kollegor inte skulle se att jag skakade.

Inte förrän 2011, tre år efter de första symtomen, fick hon sin diagnos. Detta efter att man hade gjort en hjärnröntgen och konstaterat att de celler som ska producera dopamin hade minskat.

Det blev kvittot på det Lena misstänkt länge: Att hon led av Parkinson. Att just hon insjuknade i denna neurologiska sjukdom är en gåta eftersom ingen i hennes släkt har den. Sambon Tomas var med när läkaren gav beskedet.

Annons

– Jag kände på mig att det skulle bli ett negativt besked och därför ville jag ha honom med. Bara att höra ordet parkinson fyllde mig med ångest och skräck, minns Lena som tyckte det var orättvist att hon som var så ung skulle drabbas av en sjukdom som vanligtvis drabbar äldre människor.

Läs också: Så effektivt är träning mot Parkinson

Hon såg framför sig hur hon bara skulle bli sämre och sämre. Allt kändes fruktansvärt deppigt. Tills en dag då hon bestämde sig för att hon hade ett val, antingen lägga sig ner eller fortsätta att leva. Hon valde livet.

Innan hon blev sjuk var hon alltid på språng och var känd för att ha många bollar i luften, och hon älskade att träna. Favoritsporterna var tennis, fotboll och skidåkning. Nu gällde det att hitta en ny rolig träningsform. Hon fick ett tips om att börja träna RSB, Rock Steady Boxing, en boxningsform utvecklad för just parkinsonsjuka.

Lena erkänner att hon var minst sagt skeptisk när hon fick tipset.

Annons

– Jag var övertygad om att träning med andra parkinsonpatienter skulle vara segt, långsamt och tråkigt. Men jag kunde inte ha haft mer fel, säger hon och skrattar.

Innan hon steg   in i Narva BK:s tränings-lokaler i Stockholm hade hon aldrig sett insidan av en boxningslokal, än mindre boxats. I dag rör hon sig hemtamt i lokalerna.

– Alla peppar varandra och de som jobbar här är helt fantastiska. Vi är som en enda stor familj.

Svetten lackar i Lenas panna när hon gör sig klar för att stiga upp i ringen för att köra ett boxningspass mot en av klubbens matchboxare. Han har garden uppe medan hon får in en rak höger följt av en uppercut. Det hela ser väldigt proffsigt ut.

Läs också: Rock Steady Boxing – träningsformen för parkinson-sjuka

När MåBra träffar Lena har hon boxats i ett halvår och hon ser redan förbättringar i sjukdomsbilden.

– Min kropp svarar väldigt positivt på träningen. Jag försöker att komma hit och köra fyra pass i veckan.

Annons

Skakningarna i händerna har minskat. Tidigare hade hon även problem med värk och stelhet i ena höften och axeln.

– Smärtan har försvunnit helt efter det att jag började med boxningen, liksom besvären med nerver som låg i kläm.  Jag har byggt upp muskulaturen.

Lena är övertygad   om att det är den allsidiga träningen som boxningen ger som är förklaringen till att hon mår så bra, att hon kan fortsätta arbeta och att hon inte behövt öka sin medicinering, vilket känns väldigt bra med tanke på att den för med sig en del biverkningar.

– Dessutom har jag blivit mycket gladare, vilket bland annat mina arbetskollegor kommenterat.

Även om det kan vara svårt att få ihop jobbet med fyra träningspass i veckan ser Lena till att pussla ihop livet så att träningen blir av.

–  Om jag tränade mindre eller slutade helt skulle jag snart vara tillbaka på ruta ett. Träningen är livsviktig för mig.

Hon kan även se att träningen har effekt på de andra i parkinsongänget.

Annons

– Det märks inte minst när vi slår på säckar och en håller i medan den andra slår. Många slår betydligt hårdare i dag. Även rörligheten och koordinationen har förbättrats hos många av oss, säger Lena.

2 000 drabbas varje år

Parkinsons sjukdom är en av våra vanligaste kroniska, neurologiska sjukdomar.

Cirka 2 000 svenskar får diagnosen varje år varav de flesta är över 50 år. Vid parkinson förlorar man de nervceller i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin.

En liknande nedbrytning sker naturligt med åldrandet, men vid parkinson sker det mycket snabbare. Det här orsakar de typiska symtomen skakningar, stelhet och långsamma rörelser.

Av: Katarina Arnstad Elmblad
Foto: Veronica Kindblad

Annons