Experten: Därför ska du sluta oroa dig för dina vuxna barn
Hur mår barnen? Har de det bra? Är de glada, nöjda och lyckliga? Måtte de slippa hjärtesorg, besvikelser, ekonomiska bekymmer, sjukdomar och arbetslöshet…
Visst hör det till att vilja det bästa för sina barn och nog önskar många föräldrar att de kan skydda barnen från allt ont.
Att oroa sig för barnen är en oundviklig del av föräldraskapet – och det kan faktiskt vara svårt för en del att släppa den oron fast barnen är vuxna och föräldrarollen går in i en annan fas.
Oro för barnen hela livet
– Oron bär man nog med sig hela livet. Men om barnen är vuxna och välfungerande finns det ju egentligen ingen anledning till oro, säger vår relationsexpert Maria J Bratt.
Att släppa taget och låta barnen flyga fritt, leva livet på sitt sätt och göra egna erfarenheter och misstag, hör till när de lämnat boet.
Det kan kännas svårt och lite sorgligt att barnen inte behöver sina föräldrar lika mycket som under uppväxten, men både för deras och din egen skull måste du släppa oron för hur de ska klara sig i vuxenvärlden.
– Till föräldrarollen hör att förbereda barnen inför livet, låta dem ta ansvar och klara sig själva steg för steg. Men man förväntar sig ju inte att det ska gå från en dag till en annan, säger Maria som menar att både föräldrar och barn behöver tid på sig för att hitta rätt i en ny vuxnare relation till varandra.
Tips: Fråga inte barnen om allt
Ett naturlig brytpunkt är när barnen flyttar hemifrån, men även tidigare är det viktigt att föräldrarna tar ett steg tillbaka och håller inne med oroliga frågor och kommentarer.
Du behöver inte fråga om allt alltid. Låt barnen förstå att du litar på att de klarar sig själva.
– Jag tycker att man kan tänka på förhållandet man har till sina vänner och vilka frågor man ställer till dem. ”Har du ätit ordentligt?” och ”Har du betalt hyran?” är inte frågor man normalt ska behöva ställa när det gäller vuxna barn som har flyttat hemifrån, säger Maria och tillägger:
– Respektera att barnen har rätt till ett privatliv.
Tjänst kan bli otjänst
Även om det är naturligt att vilja stötta och hjälpa sina vuxna barn är det också viktigt att dra gränser och inte göra för mycket.
– Berätta att du finns där för dem och att de kan be om hjälp när de behöver, men låt de vuxna barnen hitta egna lösningar och serva dem inte med allt, råder Maria.
Föräldrar som curlar sina barn överdrivet mycket, kanske av oro för att de inte ska klara sig på egen hand, gör dem en otjänst.
De vänjer sig vid att någon alltid rycker ut och fixar det som är svårt och jobbigt.
– Barnen kan bli bortskämda, lata och osjälvständiga. Det är inte bra att ta det beteendet med sig i en relation. Den man som vant sig vid att mamma fixar allt, kanske tror att hans flickvän vill ha samma roll, varnar Maria.
En mamma som är alldeles för mammig har ingen sund relation till sina barn. Om mamma oroar sig överdrivet mycket kan hon föra över det till barnen som också blir ängsliga och oroliga, inte tror att de klarar av något och får låg självkänsla.
Ställ frågan till dig själv: Hjälper jag mina barn genom att oroa mig för dem? Eller gör det bara att jag mår dåligt? Och kanske att de mår dåligt?
Oro kan bli maktmedel
Oron kan också vara ett maktmedel och ett sätt att knyta de vuxna barnen till sig. Att höra av sig stup i kvarten blir ett sätt att kontrollera dem och inte riktigt låta dem vara vuxna och självständiga.
Det finns de som har svårt för att acceptera att de vuxna barnen ska leva sitt eget liv och inte dela allt med mamma och pappa längre.
Var lyhörd och känn efter hur mycket kontakt barnen vill ha
– Det kan handla om att man vill ha bekräftelse och känna sig behövd och betydelsefull. Kanske har man ett väldigt starkt kontrollbehov. Eller så kan det vara så att man identifierar sig mycket med sin föräldraroll, säger Maria.
Men man måste vara klar över att föräldrarollen förändras efter hand.
– Den måste bygga på ömsesidig respekt. Var lyhörd och känn efter hur mycket kontakt barnen vill ha när de har flyttat hemifrån.
Det kanske tar lite tid att hitta rätt form. Var öppen och försök ha en dialog.
Var vaksam på oron
Om du känner att oron tar över och gör livet svårt bör du göra något åt den. Ta tag i detta innan det går för långt.
Varningstecken kan vara sömnproblem, depression och ångest. Det är viktigt att ha någon att prata med, antingen en vän eller att söka professionell hjälp för att få verktyg att hantera oron.
Ett alternativ kan vara att skriva ner sina tankar och funderingar kring oron. När uppstår den? Vad gäller den? Är den befogad? Leder till något konstruktivt/positivt? Vad kan du göra för att sluta oroa dig?
Kanske kan det vara så att det tomrum som de utflugna barnen lämnar efter sig leder till eller förstärker oro. Du får tid att tänka oroliga tankar.
Lösningen kan vara att fylla tiden med annat: skaffa en ny hobby, gå en kvällskurs, träna, arbeta ideellt, engagera dig i föreningslivet eller skaffa ett husdjur.
Hur hanterar man barns missbruk?
Visst finns det tillfällen i livet när det verkligen är befogat att känna oro för vuxna, utflugna barn. Det är naturligt att vilja stötta vid problem och kriser, men hur bör föräldrar handla vid till exempel missbruk och psykisk ohälsa?
– Ja, när det gäller missbruk får man se upp så att man inte blir medberoende. Även om man är orolig och gör saker i välmening kan det hända att du stjälper i stället för hjälper. När det handlar om missbruk eller psykisk ohälsa behövs professionell hjälp. Om du ser till att dina barn får det kan oron släppa, säger Maria.
Foto: TT
…
Läs mer:
Så blir du av med din inre oro