5 kvinnor berättar: Vi förlorade jobbet till följd av corona
Att det just nu ser dystert ut för det svenska näringslivet har blivit smärtsamt plågsamt de senaste veckorna. I coronavirusets farvatten ekar hotell, restauranger och butiker tomma. Världens börser faller mot nya bottennivåer och alla stora kultur- och idrottsevenemang har ställts in.
Reseindustrin har tvingats dra i nödbromsen och inom handeln ser det också mörkt ut – arbestgivarorganisationen Svensk Handel uppger för Aftonbladet att vissa företag tappat så mycket som 80 procent av sin försäljning till följd av pandemin.
Vilka är det som drabbas värst när företag går under? Ja, förutom ägarna är det förstås de anställda. Tiotusentals svenskar har de senaste veckorna fått veta att de med stor sannolikhet kommer att förlora sitt jobb och sin inkomstkälla.
Kvinnodominerade branscher drabbas värst av coronakrisen
Och allra värst slår den nya ekonomiska krisen mot de kvinnodominerade yrkena. Det menar Susanna Gideonsson, förbundsordförande på Handelsanställdas förbund.
– I de kvinnodominerade branscherna är det generellt sett sämre villkor, och det visar sig när det händer saker och ting. Så även nu. Den här gången gäller det inte vården, men både hotell- och restaurangbranschen och handeln. Nu i kristider får de visstidsanställda inga timmar, och går rakt ut i arbetslösheten. Även deltidsanställda som är vana att få fler timmar blir nu utan, säger hon och fortsätter:
– Det är så oerhört typiskt att det även den här gången är de kvinnodominerade branscherna som drabbas hårdast.
Enligt Susanna Gideonsson är det framför allt de näringsidkare som säljer ”sällanköpsvaror” som nu har en tuff tid framför sig. Medan allmänheten hamstrar matvaror och toalettpapper, är till exempel soff- och skoköp inte prioriterat för särskilt många just. Många butiksägare har på kort tid tvingats fatta beslut om att stänga igen.
Särskilt svårt för visstidsanställda
På Handelsanställdas förbund arbetar man på högvarv med att försöka hjälpa sina medlemmar. Det är många som hör av sig.
– Ja, i alla kanaler. Många är helt förtvivlade och står på bar backe, utan att veta vart de ska vända sig. Vissa tror till exempel att de har varit med i a-kassan och så visar det sig att de inte har varit det. Bara för att man är med i facket är man inte per automatik med i a-kassan.
– Just de visstidsanställda är det jättesvårt för oss att göra något för i nuläget. Där försöker vi få till regelförändringar vad gäller a-kassa, att det ska vara lättare att bli medlem och lättare att kvalificera sig för ersättning.
Hon säger sig aldrig ha varit med om en liknande kris under sin tid inom facket. När branschen har hunnit återhämta sig vågar hon inte heller sia om.
– Det beror på hur länge krisen pågår och hur den utvecklas. Ju längre tid den pågår, desto större följder blir det för branschen naturligtvis.
Jasmine Ståhl, 28: ”Jag ser inget ljus just nu”
Jasmine Ståhl, 28, i Karlskrona är en av dem som drabbats hårt. Hon fick nyligen beskedet att hon förlorar jobbet i sportbutiken där hon anställdes som sent som i februari.
– Jag hade en provanställning och då är det ju sist in, först ut som gäller. Han som äger butiken måste ju få sin verksamhet att gå runt, säger hon.
Jasmine säger att det har märkts tydligt de senaste veckorna att folk håller sig hemma och inte ger sig ut på stan. Hon har märkt en drastisk nedgång i försäljningen av till exempel alpin utrustning i takt med att folk avbokat sina skidresor. Det märks också att många gym har stängt igen – folk handlar inte lika mycket sportskor och kläder som vanligt.
– Så jag har ju haft lite på känn att det här kunde hända, speciellt eftersom jag också läst om att många andra som förlorat jobbet. Samtidigt var jag inte riktigt beredd på att få beskedet just nu, det kom lite som en chock.
Jasmine gick nyligen igenom en separation och är ensamstående med sin treåriga dotter. Hur hon nu ska kunna betala hyran för lägenheten dit hon och dottern flyttat, vet hon inte. Förskoleavgiften, bilförsäkringen och mat är annat som måste betalas.
Redan dagen efter Jasmine fick veta att hon blir av med jobbet, började hon vidta de åtgärder hon kunnat komma på – anmält sig till Arbetsförmedlingen, letat platsannonser, pratat med chefen i matbutiken där hon tidigare jobbade extra och ansökt om a-kassa.
– Jag gillar att ha en planering och rutiner, att inte veta vad som kommer att hända ger mig panik. Kommer jag att ha en inkomst nästa månad? Det är fruktansvärt att känna så här.
Även om hennes arbetsgivare har sagt att hon får jobbet tillbaka bara företaget överlever den här krisen, vågar Jasmine inte vänta.
– Jag känner mig stressad, för man vet inte hur lång tid det här kommer att pågå. Nu är det nästan för sent att söka sommarjobb också, företagen vill ju ha det klart så tidigt som möjligt. Och vem anställer ens nu?
Att jobba inom exempelvis vården eller en matbutik med sena öppettider är svårt för Jasmine som har hand om sin dotter varannan vecka. Hon hoppas att det ska dyka upp ett jobb med bra arbetstider och lika bra stämning som på hennes senaste arbetsplats, men tycker just nu att det ser mörkt ut.
– Vi får se vad som händer nu. I värsta fall får jag ansöka om socialbidrag. Men det är inte kul när man har jobbat i hela sitt vuxna liv. Jag har haft många motgångar på senaste tiden, och det här var liksom dödsstöten. Om jag inte hade haft min dotter vet jag inte om jag hade orkat ställa mig upp i morse. Jag ser inget ljus just nu.
Anna Perlestam, 57: ”Jag började storgråta”
Anna Perlestam, 57, i Malmö delar Jasmines upplevelse av tomma butikslokaler. Sedan coronautbrottet har hon märkt av en markant nedgång i klädbutiken där hon jobbat sedan januari.
– Både försäljningen och antalet besökare i butiken har sjunkit något otroligt. Hela köpcentret tömdes på folk, säger hon.
Även Anna fick nyligen veta att hon förlorar jobbet till följd av coronapandemin. Som provanställd var hon en av de första som fick gå när företagets ekonomi sjönk. För Anna – som sade upp sig från sitt lärarjobb för lite mer än ett år sedan, och nu kände att hon äntligen hade hittat en arbetsplats där hon verkligen trivdes – är det ett hårt slag.
– Jag blev jätteledsen när jag fick veta det och började storgråta i telefonen. Dels för att det är så himla roligt att gå till jobbet och dels för att det känns så tråkigt att hamna utanför ett sammanhang. Och det finns ju inga andra jobb att söka heller, säger hon.
Det ekonomiska är också ett orosmoln på himlen. Även om Anna har rätt till a-kassa är den ganska begränsad och hon funderar också på vad som händer när många förlorar jobbet samtidigt.
– När så otroligt många drabbas samtidigt vet man inte vad som händer. Det finns ju inte pengar i all oändlighet. Kommer de att dra ner på a-kassan för att få pengarna att räcka så länge som möjligt? Sånt är ju omöjligt att veta.
En annan aspekt som Anna tycker är viktig att lyfta är hur stigmatiserande det kan vara att bli arbetslös.
– Man blir som en andra klassens medborgare när man saknar fast inkomst känns det som. Man får ju inte ta lån till exempel, om man skulle behöva det. Man hamnar i ett vakuum. Jag har jobbat sedan jag var 16 år och har aldrig varit arbetssökande innan jag sa upp mig från lärarjobbet. Men den gången var det mera självvalt, nu känns det jobbigare att hamna utanför.
Anna hyser inga stora förhoppningar om att kunna hitta något nytt jobb den närmaste tiden. Hon har fått löfte om återanställning i klädbutiken när allt har kommit på fötter igen, men att inte veta hur lång tid det handlar om känns jobbigt.
För att fylla sina dagar har hon planerat in olika projekt på hemmaplan och så tänker hon dela ut sitt CV på stan. Hon känner oro inför det ekonomiska läget och kan inte låta bli att undra om inte tongångarna i samband med coronavirusets framfart är lite överdrivna.
– Det kommer att ta jättelång tid innan vi har tagit oss ur det här. Många småföretagare kommer knappast att återhämta sig. Massor av människor kommer att bli arbetslösa i onödan, känns det som.
Anonym kvinna, 29: ”En undergångskänsla”
Det är inte bara handelsanställda som nu drabbas hårt av den ekonomiska baksmällan till följd av corona. Även kultursektorn kämpar med svikande publiksiffror och en biljettförsäljning som sjönk dramatiskt när regeringen beslutade att max 500 personer får vistas på samma ställe samtidigt i ett försök att minska smittspridningen. Föreställningar har ställts in, museer har stängt och konserter skjutits på framtiden.
En kvinna, som frilansar inom kulturbranschen, berättar att uppdragen har försvunnit i rasande takt de senaste veckorna.
– Inom kulturbranschen är det helt dött just nu. Jag har många vänner och kollegor som har blivit av med jobb bara den senaste veckan, säger hon.
Själv har kvinnan, som väljer att vara anonym, blivit dubbelt drabbad. För att kunna vara verksam inom kultursektorn, där finanserna ofta är sparsamma och jobben kommer i form av tillfälliga projektanställningar, är hon beroende av att kunna jobba extra för att få ihop sin försörjning. Därför har hon haft en timanställning inom en stor butikskedja, men nyligen fick hon veta att hon förlorar det jobbet.
– Det var en stor chock. Jag har förståelse för att företaget agerar, men jag tycker att de kunde ha väntat lite. Det har ju inte gått så lång tid sedan folk började isolera sig. Man förväntar sig ändå att stora företag ska ha någon form av buffert så att de kan behålla sin personalstyrka i sådana här lägen, säger hon.
Nu står hon utan sitt extrajobb, samtidigt som kulturbranschen står stilla. Även om hon har blivit lovad att få tillbaka sin timanställning när allt kommer på fötter igen, känner hon en stor oro inför framtiden. Hon märker hur folk som, liksom hon, frilansar med olika kulturuppdrag nu står utan arbete.
– Det känns jättedeppigt, det är en undergångskänsla i branschen. Jag har börjat tänka att det kanske vore bättre att ha ett, i mina ögon, tråkigt kontorsjobb istället. Men det hade varit så tråkigt att lämna det jag är passionerad för, bara för det här jäkla coronavirusets skull.
Hon tycker att det uppjagade läget kring coronaviruset är lite överdriven. Även om hon har förståelse för att man måste följa myndigheternas rekommendationer, menar hon att det isoleringen och sjukdomsrädslan har ett högt pris.
– Det här kommer att drabba så många. Alla som inte har fast anställning kommer att sitta i skiten. Alla ensamstående föräldrar, vad ska de göra om skolorna stänger? Jag har ändå tur som har en familj att vända mig till, men jag har ju klarat mig själv sedan jag gick ut gymnasiet. Det känns deppigt att behöva börja låna av dem nu.
Felicia Michelle Siefert, 24: ”Jag söker alla typer av tjänster”
I Stockholm, där det just nu finns flest konstaterade fall av covid-19 bor skånska Felicia Michelle Seifert, 24, sedan två år tillbaka. Hon har jobbat på restaurang sedan hon var 15 år gammal och har mängder av kontakter i branschen. Det har alltid varit gott om jobb.
– Jag har nog aldrig jobbat mindre än 40 timmar i veckan. Jag har alltid känt mig trygg, fram tills nu, säger hon.
Restaurangvärlden är en av de branscher som drabbats hårdast av coronakrisen. Och det har gått snabbt. Felicia berättar att bara en månad innan hon blev uppsagd hade restaurangen sin mest lönsamma dag någonsin.
– En normal kväll ska du som servitris ha tio bord löpande, går ett sällskap ska du duka upp och ta in nya gäster. På mina sista pass kunde jag ha kanske fyra, fem bord totalt under sex timmar. Det var en jättestor skillnad.
Det har gått lite mer än en vecka sedan Felicia fick veta att hon inte längre har ett jobb att gå till. Stora delar av personalen fick samma besked. Även om Felicia hade på känn att hon skulle behöva gå ner i timmar, var hon inte beredd på att förlora jobbet.
– Jag blev chockad och gick på stan och bara grät efteråt. Jag hade en provanställning som skulle övergå i en fast tjänst i april, men nu blir det inte så.
Felicia säger att hon har många kollegor och vänner i branschen som nu känner sig oroliga och frustrerade. Själv satte hon igång med att söka nytt jobb samma dag hon fick sparken. Men att hitta nytt jobb i branschen har visat sig vara svårt eftersom alla aktörer är i samma sits.
– Jag skrev på en gång till alla mina kontakter, men det är ingen som har kunnat ge mig något jobb. Så nu söker jag alla typer av tjänster – receptionist, städare, vårdjobb och till och med lokförare. Det finns många lediga jobb inom livsmedelsbutiker och på lager, men problemet är ju att många tusen har blivit arbetslösa samtidigt så det är väldigt många som söker.
Hur Felicia ska kunna betala hyra och räkningar framöver vet hon inte. Hon har aldrig betalat in till a-kassan och kan därmed inte i nuläget få någon ersättning därifrån.
– Jag har alltid haft så mycket jobb, så jag blev nog lite kaxig. Nu ångrar jag såklart att jag inte gick med i a-kassan, jag har tänkt på det flera gången men sen alltid dragit ut på det.
Förutom den ekonomiska pressen, börjar Felicia märka av effekterna av att bara gå hemma utan sysselsättning.
– Det är inte kul att sitta hemma utan något att göra. Man märker snabbt hur ens mående påverkas.
Hennes plan är att fortsätta söka så många jobb som möjligt.
– Det är det man kan göra. Och så måste jag spara pengar så jag kan betala hyran. Jag får panik när jag tänker på att pengarna kommer att ta slut. Mina föräldrar vill att jag ska flytta tillbaka till Skåne. Det är absolut ett alternativ, men det vore så synd att göra det för att jag blir tvungen och inte för att jag vill.
Louise Richter, 25: ”I värsta fall har jag lite sparpengar”
Louise Richter, 25, älskar sitt jobb på Pressbyrån på centralstationen i Göteborg. Men snart får hon inte gå tillbaka dit längre – coronakrisen har slagit hårt mot butiken och innehavarna såg sig tvungna att låta Louise gå.
– Jag började där i februari och hade ett vikariat på ett år till att börja med. Det var en heltidstjänst och allting, men nu i och med coronaviruset och att folk håller sig hemma har försäljningen gått ner med 50 procent på en vecka, säger hon.
Normalt är det konstant rörelse i butiken. På Göteborgs central rör sig människor dygnet runt och Louise berättar att det nästan aldrig brukar vara en lugn stund. Men den senaste tiden har hon märkt av att kunderna uteblivit. Den drastiska förändringen kom som en chock.
– När jag fick veta att jag skulle bli av med jobbet, sa min chef att de bara en och en halv vecka innan inte hade en aning om att det skulle bli så här. De som driver butiken har gjort det sedan 2003 och aldrig tidigare behövt avsluta en anställning på grund av arbetsbrist.
Louise drabbades först av panik, men har nu lugnat sig. Hon har förståelse för arbetsgivarens beslut och försöker tänka positivt. Även om hon hoppas att få sitt gamla jobb tillbaka när allting lugnat ner sig, vågar hon inte vänta på det utan har redan börjat söka nya jobb – och har redan kallats till intervju.
– Jag jobbade i två och ett halvt år på ett annat Pressbyrån innan det här, så jag har ett bra och aktuellt CV. På så sätt tror jag inte att det kommer bli några problem. Och eftersom det främst är livsmedelsbutiker som söker folk nu och jag har jobbat i en liknande bransch, tror jag att jag har en chans att ta mig in där.
Ekonomiskt har hon än så länge läget under kontroll.
– Jag får lön ännu nästa månad, och så har jag ju rätt till a-kassa. I värsta fall har jag lite sparpengar. Men jag tror faktiskt att det kommer att lösa sig. Med den magkänslan kommer man längre än om man bara är nojig. Om man tror att allt är hopplöst tappar man lusten att söka nya jobb.
Foto: TT/Privat
Senaste nytt om Corona i Sverige och i världen:
Varför är corona farligare för män än kvinnor, vad är statusen på smittspridningen just nu, och vad är det för skillnad mellan en vanlig influensa och på covid-19? Här har vi samlat alla våra artiklar om coronaviruset.