Elaine Eksvärd: "Jag kände skuld för att jag inte sa nej till pappa"
För tre år sedan skickade Elaine Eksvärds ”så kallade pappa” en film till henne, med nakna kvinnor som dansade för ett stort antal män. Det här var inget nytt beteende från hans sida. Han hade sänt henne otaliga filmer tidigare, med snarlikt innehåll.
– Där och då tog jag ett beslut. Jag skulle lägga över all skam där den hör hemma: hos honom själv. Jag skulle sluta skydda honom och hans släkt, och skriva en bok om allt han gjort mot mig. Jag skulle berätta om övergreppen, som började när jag var två. Och jag skulle polisanmäla honom. Aldrig mer skulle jag vara tyst!
När vi vågar berätta och bemöts av igenkännande, medmänsklighet och empati bryts den skam och det skuldbeläggande vi annars ofta upplever när vi själva blivit utsatta för övergrepp.
– Det är därför #metoo-uppropen är så viktiga. Snacka om att sticka hål på en chimär, på illusionen om att allt är så jämställt i Sverige. Jag bara hoppas att det kommer en lika stark metoo-kraft från barnens perspektiv också, #kidstoo. Från de mest utsatta och sårbara.
Den här gången raderade alltså inte Elaine den stötande filmen från pappan som hon brukade. I stället sparade hon den, för att ha någon typ av bevismaterial i en kommande rättegång.
Elaine Eksvärd
Ålder: 40.
Familj: Maken Gustav, barnen Matheo, 10, Evelyn, 8 år, och Pascal, 6 år.
Bor: Älvsjö.
Gör: Retoriker, författare och föreläsare.
Aktuell med: Föreställningen "Får jag vara med?" som går på Scalateatern 29 och 31 mars.
Instagram: @elaineeksvard
Därefter ringde hon upp sin förläggare, och sa: ”Jag blev utsatt för sexuella övergrepp som barn och jag vill skriva en bok om det.”
– Det tog lång tid att få den klar. Jag kunde bara skriva två rader i taget, sedan var jag tvungen att gå därifrån. Jag orkar bara gå in i de där minnena under korta stunder.
I boken, som fick titeln ”Medan han lever”, berättar hon om pappans övergrepp.
Var det viktigt att den kom ut medan din pappa levde?
– Ja, det var avgörande. Jag behövde stå upp för den lilla Elaine. Han skulle tvingas att stå till svars. Tyvärr var det bara en bråkdel jag kunde anmäla honom för, av allt han gjort. Jag hade bara den där sista filmen som bevismaterial. Men det var ändå en upprättelse.
Elaine Eksvärds barndom
Flera släktingar till Elaine var emot både boken och polisanmälan.
– De ville skydda familjens rykte. De tänker bara på sig själva. För mig är det oförståeligt hur man kan stå på en förövares sida. Det är dessvärre inte ovanligt att släktingar försöker tysta offer.
Hon minns sin barndom glasklart. Varannan helg bodde hon hos sin pappa. Där fanns inga fasta tider och man fick äta hur mycket godis som helst. Han var ”världens bästa pappa”.
Under veckorna, när hon bodde hos sin mamma, pratade de i telefon en timme varje kväll. Något Elaine alltid såg fram emot. Hon var hans ”pluttigumma”.
Elaine berättar att hon bara var två år första gången han visade henne porrfilm. Och att hon fick följa med till Malmskillnadsgatan för att plocka upp prostituerade kvinnor, för att sedan sitta i soffan i vardagsrummet och se på tv medan pappan och kvinnan de plockat upp lät som på porrfilmerna, i rummet intill.
Hon minns att han alltid ville att hon skulle sova tillsammans med honom i dubbelsängen.
– När det var dags att somna gjorde han saker man inte får göra på barn. Han sa att jag var vuxen för min ålder. Herregud jag var två år! Det var först när jag själv fick barn som jag insåg hur enormt liten man är när man är två. Och vilken beskyddarinstinkt man har som mamma. Det är det perspektivet jag har i dag: Att skydda barnen. Att ens barn ska bli utsatt för övergrepp är något av det allra hemskaste man kan tänka sig, som mamma.
Barn är oerhört lojala mot sina föräldrar, även när de gör dem illa.
Elaine EksvärdI dag förstår hon också hur fruktansvärt det måste ha varit för hennes egen mamma att tvingas lämna bort henne till pappan varannan helg.
– Jag är övertygad om att det var allra värst för henne. All oro och vanmakt. Att inte kunna skydda sitt barn från något av det värsta man kan tänka sig. Hon misstänkte att allt inte stod rätt till. Flera gånger försökte hon få ensam vårdnad om mig, men socialen tog inte hennes oro på allvar. Jag har hört så många berättelser om oroliga mammor som bemötts med misstänksamhet från socialen, och hur man i stället tror mer på pappan. Pedofiler är ofta enormt duktiga på att manipulera och charma. Och det är barnen som hamnar i kläm. Det här måste förändras!
Varje gång Elaine hade varit hos sin pappa frågade mamman henne om pappan rört henne.
– Nej, svarade jag. För pappa hade sagt till mig att jag inte skulle få träffa honom igen om jag sa något. Och det ville jag ju. Jag älskade honom. Han var ju min pappa. Barn är oerhört lojala mot sina föräldrar, även när de gör dem illa.
Så här i efterhand, kan du se att det fanns något som kunde ha fått dig att berätta?
– Nej, egentligen inte. Och det syntes ingenting på mig heller. Det fanns inga skador eller så. Däremot betedde jag mig gränslöst vid vissa tillfällen. Jag minns att jag och pappa var hembjudna till ett par, som han blivit bekant med. Jag och mannen skulle leka flygplan, och jag började bete mig sexuellt mot honom. Jag trodde att det var så man gjorde när man lekte med manliga vuxna. Han blev livrädd och kastade ut oss. Han förstod att något var väldigt fel. Om det paret hade haft mer kunskap hade de kunnat göra en orosanmälan till socialen. Det hade kanske fått dem att tro mer på mamma.
Tog tid att inse vad hon varit med om
Lite längre fram i samtalet kommer ändå Elaine fram till att hon kanske hade sagt något, om personalen på förskolan pratat allmänt om vilka kroppsdelar andra inte får röra.
– Då var jag inte på min vakt, och hade säkert spontant kunnat utbrista: ”Jaha, men så gör min pappa!” Men det var ingen som berättade. Som barn har man inget att jämföra med, man fattar inte vad som är rätt och fel, om ingen hjälper en att förstå. Man har bara en olustkänsla i kroppen. Det är otroligt viktigt att vi börjar prata öppet om sexuella övergrepp på barn. Att vi erkänner att det existerar, att vi orkar se varningstecken och lyssna på barnen.
Jag kände skuld för att jag inte hade sagt nej till pappa
Elaine EksvärdElaine berättar att det var först i tonåren hon insåg hon vad hennes pappa utsatt henne för; att det var så långt ifrån okej man kunde komma.
– Jag hörde kompisar prata om killar de var ihop med och vad de hade gjort. Och jag tänkte: Det är sådant min pappa gjort på mig! Det var en sådan skam! Jag kände skuld för att jag inte hade sagt nej till pappa.
Först långt senare, när Elaine hade ett samtal med en psykolog på Rädda barnen, fick hon höra den förlösande förklaringen: ”Du sa inte nej för att du var ett barn. Hur hade du kunnat veta att du hade mandat att sätta en gräns? Ingen hade talat om det för dig.”
In i det sista försökte Elaine normalisera sin pappas gärningar.
– Jag tänkte att bara han bad om ursäkt så skulle jag kunna förlåta honom, och få ha kvar honom i mitt liv. Han var ju ändå min pappa. Det var ett sätt att försöka dämpa den enorma smärtan också, tror jag. Om jag förminskade vidden av det jag utsatts för behövde jag inte gå in lika djupt i sorgen, förtvivlan och vreden.
Pappan fortsatte skicka porrfilmer till Elaine
Under många år försökte hon därför ha någon form av kontakt med sin pappa, som fortsatte att kränka henne genom att bland annat skicka filmer med pornografiskt innehåll, ”för att de var vackra”.
Det var när hon gick i terapi som hon fick hjälp att verkligen se hur fel det hennes pappa gjort var.
– Jag berättade olika händelser och min psykolog sa gång på gång med eftertryck: ”Det där är inte okej. Det där är inte normalt.” På det sättet fick jag perspektiv. Jag var tvungen att landa i att det här har hänt. Min pappa har gjort det här mot mig. Och det är fruktansvärt. Det fanns ingen väg tillbaka. Det enda jag kunde göra var att ta emot smärtan, att vara i den.
När Elaine träffade sin nuvarande man, Gustav, tog det lång tid innan hon kunde känna sig trygg.
– Jag var rädd, och startade därför en massa bråk. Men han stannade kvar. Efter en tid kunde jag känna mig lugnare. Gustav har lärt mig att förstå att jag inte är det jag utsatts för, som barn. Jag är inte äcklig. Ibland kan jag förundras över att han fortfarande finns kvar hos mig. Vi som utsatts för sexuella övergrepp som barn är ofta inte lätta att leva med.
Hur då?
– Man reagerar och ser varningstecken, även där det inte finns något att se. Det kan bli väldigt jobbigt; med mycket misstänksamhet och anklagelser.
Oron kom tillbaka när hon själv fick barn
När Elaine och Gustav fick sitt första barn, Matheo, var Elaine livrädd för att hon skulle ha ärvt sin pappas gränslöshet.
– Det finns en seglivad myt om att man löper ökad risk att utsätta sina egna barn för övergrepp, om man själv varit drabbad som barn. Effekten blir att ett dubbelt trauma överförs på en, som drabbad. Inte nog med att man har såren från sin barndom, man ska dessutom bli skuldbelagd för att vara en presumtiv pedofil. Jag trodde på den myten. Men den är inte sann! Det är så viktigt att vi slår hål på sådana här uppfattningar.
När Elaine och Gustav skulle få sitt andra barn, som var en dotter, hamnade deras relation i en djup kris.
– Jag blev instinktivt livrädd för att Gustav skulle göra henne illa. Förnuftsmässigt visste jag att det är min hjärna som drar felaktiga paralleller, att det är posttraumatisk stress från min barndom, men känslomässigt fick jag panik. Han förstod det, även om han förstås tyckte att det var jättejobbigt också. Bit för bit har jag kunnat känna mig mer trygg, och har släppt in honom i föräldraskapet. Han är underbar.
Gustav lär också Elaine att sätta gränser gentemot andra.
– Jag har ju inte det där i mig, jag vet inte vilka gränser som är rimliga och inte. Därför är det så skönt att träffa Gustavs släkt. De har integritet. Jag iakttar och ser hur de beter sig mot varandra. Och på en fest var det en kvinna som smekte Gustav över kinden. Han ryggade omedelbart tillbaka. Det är jätteskönt att han är så tydlig med sina gränser.
Maken hjälper Elaine att sätta gränser
När män kommer för nära kan Elaine bli som paralyserad.
– Jag fryser till is, det känns enormt obehagligt. Gustav ser direkt när det händer. Härom kvällen när vi var på en tillställning var det en man som tog mig på knät, medan han berättade något. ”Ta bort din hand!” sa Gustav direkt. Han hjälper mig att sätta gränser och känna mig trygg.
Elaine är noga med att lära sina egna barn integritet.
– Matheo vet till exempel att han bara ska krama andra när han själv vill. Annars kan han säga: ”Nej tack, inte i dag.” Eller: ”Jag känner inte dig.” Vi har också pratat om att det bara är han som får röra sina privata kroppsdelar, rumpan, snoppen och munnen.
Det kan kännas obekvämt att prata om sådant här, hur man ska uttrycka sig och så?
– Det är ingenting jämfört med vad ett barn som utsätts för sexuella övergrepp tvingas uppleva. Det är så man måste resonera. Man får ta att släktingar kanske blir stötta när de inte får byta blöja. Men vad är det jämfört med vad ens barn får utstå om det utsätts för övergrepp?
Släktingarnas reaktioner efter boksläppet
När boken, ”Medan han lever”, släpptes bytte de tidigare så kritiska släktingarna sida.
– Plötsligt sa de att de stöttade mig. Men så var det ju inte. Allt handlade fortfarande om att de skulle skydda sig själva. Och nu när skiten var uppe i ljuset var det bästa för dem att låtsas vara positiva till det. Jag bad dem dra åt helvete, faktiskt. Gustav var med när jag gjorde det, och jag såg hur han gjorde tummen-upp-tecknet. Jag kan känna en sådan sorg över att inte alla mina släktingar direkt ställde sig på min sida. Hur kan man vilja skydda en pedofil, bara för att själv få slippa att det blir pinsamt när folk får veta?
Elaine har också släktingar som stöttat henne fullt ut, så fort de fick veta vad hon varit med om.
– Mamma finns där också till hundra procent, och flera goda vänner.
Hur ser du på din pappa i dag?
– Han är psykopat, narcissist och pedofil. Jag får primitiva känslor. Om jag träffade på honom vet jag inte vad jag skulle ta mig till faktiskt.
Elaine sitter tyst en stund, så säger hon att det får räcka nu. Att hon inte orkar prata om det här längre.
– Jag kan bara vara i det mörka en stund, sedan blir det för ångestframkallande. Så jag sätter en gräns här. Jag fattar inte hur Patrik Sjöberg gör för att orka prata så mycket om övergreppen han utsattes för som barn.
Fotnot: Elaines pappa dömdes till övervakade besök i två år och 2014 dömdes han för att ha ofredat henne. Han är inte dömd för att ha förgripit sig på henne.
Foto: Jesper Anhede
Läs också: