Åsa blev krigskirurg: "Har stått i skottlinjen och opererat"

03 jul, 2018 
Åsa har rest till krigshärdar över hela världen under sitt arbete för Röda korset.
Kirurgen Åsa har arbetat i krigsområden över hela världen. Och hon har fortsatt trots att hon gått i pension – för att rädda ännu fler liv.
Annons

Åsa Molde har rest med Röda korset till krigsdrabbade länder och opererat tusentals patienter med skott-, bomb- och splitterskador i 28 års tid. Hon har sett mycket elände, lidande och död. Men hon har också sett fantastiska platser och fått vänner för livet.

Det började tufft, i Etiopien 1990. Då förvärrades striderna så att fältsjukhuset där hon arbetade plötsligt hamnade i fronten. Det blev oerhört farligt och omöjligt att ta sig därifrån.

– Vi var fyra i personalen och bara jag var kirurg. Vi jobbade nästan dygnet runt och fick in 1 200 sårade under tre veckor. Som tur var hade jag arbetat nästan 20 år som kirurg i Sverige, berättar hon.

Från Kalmar till Kabul

Efter en sådan mardrömsupplevelse kunde man tro att hon var avskräckt. För Åsa blev det tvärtom.

– Det uppdraget förändrade mitt liv. Det var en gammal dröm att åka ut i världen och göra gott. Jag hade jobbat som överläkare i Kalmar i tio år och ville ha ett avbrott. Jag kände att nu eller aldrig ska jag göra detta. På den vägen är det.

Annons

Hennes andra uppdrag blev likaså det farligt, när det blossade upp strider i Kabul, Afghanistan.

Läs också: Madelein, 74, är Sveriges äldsta dj: ”Fortsätter tills jag är 100 år”

– Jag tror inte att de siktade på oss, men Kabul omges av höga berg. Där stod de och sköt. Sjukhuset låg emellan och blev träffat. Vi blev fast där och kunde inte få dit mat och medicin, varken till oss själva eller patienterna.

Och när hon jobbade på sjukhus i talibanernas huvudstad, Kandahar, fick hon tackla talibanernas rigida kvinnosyn med professionalitet och beslutsamhet.

– Vi fick inte ha makeup och måste ha långa kläder och sjal på huvudet. Men inne på sjukhuset tog jag direkt diskussionen med dem: Jag kan absolut inte ha en sjal som hänger ner i såren. Då kom vi fram till att jag kunde ha en operationsmössa i stället. Min höga ålder gjorde nog också att de inte riktigt betraktade mig som kvinna längre, säger hon med ett litet leende.

Annons

Inspärrad hela helger

Hur mycket av omgivningarna Åsa fått möjlighet att se på de ställen där hon varit har varierat beroende på arbetsmängden och säkerhetsläget. I Tjetjenien, för några år sedan, fick hon inte ta ett steg utan övervakning.

– Där hade rödakorspersonal blivit kidnappade och mördade. Vi åkte bil överallt och efter jobbet fick vi inte lämna bostaden. Från fredag eftermiddag till måndag morgon satt vi inspärrade. Vi bodde jättefint men det var ändå tufft.

När hon kommer hem mellan uppdragen är det extra viktigt att varva ner.

Läs också: Preppern Anette: ”Mitt mål är att klara katastrofer”

– Men det är svårt att dela det jag upplevt med andra. Jag brukar berätta lagom mycket för dem som är intresserade. De lyssnar en stund, sedan börjar de prata om gräsmattan som måste klippas och bilen som är krasslig. Jag tror att det handlar mycket om att man inte kan förstå. De jag kan prata med är andra som har varit på liknande uppdrag.

Annons

För sju år sedan gick hon officiellt i pension. Men det innebar inte slutet för hennes utlandsuppdrag.

– Vi är så åldersnojiga i Sverige. Jag är beredd på att de en vacker dag tittar på mig och säger: ”Herregud, vad gammal hon är, henne kan vi inte använda.” Men det är inte lätt att hitta kirurger med min breda kompetens, och jag har mycket erfarenhet. Så kanske får jag vara kvar ett tag till, säger hon och skrattar.

AV: Lilian Ottosson FOTO: Saara Mansikkamäki/Finska Röda korset, IBL

 

Åsa Molde

Ålder: 73.

Yrke: Krigskirurg.

Familj: Ensamstående.

Bor i: Degeberga.

 

 

Läs mer:

Sofies pappa mördade mamman – fick vårdnaden

Camillas syster blev mördad: ”Jag har skrikit och gråtit ut min ilska”

Hanna hittade kärleken – genom att googla

 

Annons