Agneta Sjödin om klimakteriet: "Jag har varit SÅ arg!"
Det är en snygg och cool tjej som klänger i ljusriggarna i MTG:s studio i Göteborg i slutet av 1990. Hon är en av grabbarna i gänget, har på sig jeans, boots och skinnhandskar med avklippta fingrar för att kunna greppa tunga lampor. Snart ska hon åka till Norge för att arbeta som fotoassistent och spela teater. Men så är det någon som föreslår att hon ska testas som programledare i den nya satsningen Tur i kärlek …
Sedan går 28 år med ljusets hastighet.
I dag är Agneta Sjödin en av våra mest kända tv-personligheter och kan se tillbaka på en karriär full av äventyr, direktsändningar, underhållning och möten med fantastiska människor. Ibland undrar hon vad som hände med all den där tiden.
– Swisch har det sagt! Jag har gjort saker som jag glömt, för jag har gjort så vansinnigt mycket, säger hon.
Det är fantastiskt, men det har inte alltid varit lätt att leva upp till förväntningarna.
– Jag känner för den där tjejen som jag var då. Jag skulle vilja stänka över lite visdom från nu så att hon kunde känna sig lite lugnare och tryggare, landa lite, säger hon i dag.
Vad skulle du säga till henne?
– Att hon är bra precis som hon är, att hon kan ta för sig av livet och våga tro på sig själv. Jag var i och för sig rätt tuff, men man kan ta för sig ännu mer, det inser man senare i livet. Varför tvekade jag?
Vad var du rädd för?
– Att inte räcka till, att jag inte var bra som jag var. Jag ville få bekräftat att jag var bra och älskad precis som jag var. Jag behövde bekräftelse utifrån. Då sökte jag allt utanför mig själv: lycka, glädje. Det var när jag började mitt sökande för 20 år sedan som jag förstod att man måste bekräfta sig själv inifrån och ut.
Nu befinner hon sig mitt i livet, i en förändringens tid. Hon har avslutat sitt fasta kontrakt med TV4, vilket innebär frihet men också en ekonomisk osäkerhet, hennes dotter Maja håller på att lämna boet och hon håller precis på och planerar ett bostadsbyte.
– Jag står i stora förändringar och det känns väldigt spännande. Jag har en plan, är trygg i det jag vill och känner mig stark i det. Du frågar vad jag är rädd för. Jag känner mig inte så rädd. Allt ordnar sig hela tiden. Jag vet att jag klarar mig.
Livet är gott när man landat som 50-någonting.
– Jag tycker det är väldigt mycket som känns bra. Men när man har en 20-årig dotter och inser hur fort tiden har gått kommer tanken att man måste ta vara på livet.
Vad är värst med den här åldern?
– Nu tar jag östrogen, annars hade jag tyckt att klimakteriet varit jobbigt med vallningarna.
Drabbades av vallningar
Övergångsåldern kom som en chock för Agneta. Till en början ville hon inte inse vad skjutsarna av värme som sköt genom kroppen berodde på. Hennes första tanke var att det kunde vara en energihöjning. Det kändes lite hoppfullt.
– Jag googlade på det, det finns ju sådant också i min flummiga värld. Det här är energihöjningar, nu håller jag på och ökar mitt medvetande, säger hon och skrattar.
– Det var en mycket behagligare tanke än att det var klimakteriet. Sedan fick jag kapitulera.
Det var inte en snäll variant av klimakteriet. Det visade sig att hon hörde till dem som får stora besvär. Vallningarna blev en del av hennes vardag och de följdes av en rad andra problem.
– Jag kunde sitta och jobba och så blev jag alldeles het. Och så svettades jag på nätterna, vaknade och sov illa. Fick jättemycket hudproblem. Allt svängde. Jag kände inte igen mig själv överhuvudtaget. Det var inte jag längre.
– Jag kände mig plötsligt väldigt gammal och osexig. Det passade inte in på mig när jag såg mig själv i spegeln, för jag är ju en ung tjej. Det är så jag känner mig själv. Så det var en konflikt. Det var inget jag ville prata om.
Egentligen var det kanske inte så konstigt att klimakteriet slog med sådan kraft. Agneta Sjödin har krigat mot sina hormoner i hela livet. Bakom allt det glada och framgångsrika har mörkret lurat, en svårhanterlig sida av hennes jag som hon länge inte förstod.
– Jag har haft jättesvår pms. Och det tog ett tag innan jag fattade det, för det var inget man pratade om då. Det upptäckte jag när jag skrev dagbok. Jag tänkte: Vänta här, precis så här var det för en månad sedan, att jag var så där arg. Så jag såg ett mönster.
Hennes mönster har bestått av tre dagar ilska och två dagar gråt varje månad. Och inte bara en lätt irritation, utan starkt och explosivt raseri.
– Jag har några dagar när jag har så mycket ilska i kroppen att jag bara vill vara i fred. Och så har jag några dagar när jag är väldigt ledsen, otroligt känslig.
Vad blir du arg på?
– Allt! Allt man kan bli arg på. Och de andra veckorna är man så himla härlig och man älskar alla. Det är sådana otroliga kontraster, nästan som om man har borderline. Nu är jag så medveten om det så jag behöver inte hamna i skarpt läge. Då är det mest jobbigt för mig.
Hur har det här påverkat ditt liv?
– Det har framför allt påverkat mina relationer, det har varit tufft. All den där ilskan som i princip är okontrollerbar. När jag väl förstod att det var pms valde jag att gå ut i skogen i stället. Att hellre hålla mig undan än att starta en konflikt.
Hand i hand med pms:en har ångesten gått. En bedövande känsla som tyngt ner henne varje månad. Hon kämpar fortfarande mot den, med blandad framgång.
– Jag har det inom mig som tär. Det är som ett ångesttryck över bröstet. Det är skitjobbigt.
– Jag har testat lite piller, lyckopiller fungerade så där. Om jag har riktigt svår ångest vill jag ta alkohol, ett glas vin för att dämpa den.
Jag dricker nästan ingenting annars. Eller så har jag en allergimedicin som också är ångestdämpande. Fast av den blir man väldigt trött. När jag har riktigt jobbiga dagar kan jag ta den, då släpper det.
Har det inte blivit bättre nu, i klimakteriet?
– Det är något bättre, men det finns kvar. Grejen är att i övergångsåldern spökar hormonerna lite hur som helst. Förr kunde jag ha lite koll på det, jag visste att det var första veckan i månaden eller något sådant. Nu kan det dyka upp när som helst!
– Men jag har ju jobbat med mig själv i så många år. Jag kan också gå undan och meditera i 15 minuter. Det är också bra medicin, att komma nära sig själv, jobba med tankarna som påverkar känslorna.
Fokuserar på det positiva
En viktig sak hon lärt sig under sitt sökande är att fokusera på positiva tankar, på det man vill ha – och inte på det man inte vill ha – i sitt liv. Hon tror inte bara att det gör att man mår bättre och blir gladare, utan även att det ökar chanserna för att ens drömmar ska slå in.
– Det är attraktionslagen och den handlar om energier: vad det är du drar till dig, som en magnet. Att vara i den positiva känslan attraherar goda möjligheter. Men det gäller att ha tålamod att vara i detta, det händer inte på en kvart.
För att göra sina önskningar tydligare för sig själv började Agneta skriva en drömdagbok. Hon skrev ner vad hon tyckte vad viktigt och vad hon ville i sitt liv.
– Det är som en skriftlig moodboard och där sätter man ju upp drömmar. Tanken är att det ska skapa en känsla i dig som gör att ditt mående skiftar. Och när du mår bättre händer det bättre saker i ditt liv.
Drömdagboken hjälpte henne inte bara att boosta de positiva tankarna, den inspirerade henne också till en bok, som fick samma namn, Drömdagboken. En roman med självbiografiska inslag om en tv-kvinna som står inför stora förändringar och söker efter kärleken – den nionde boken på hennes meritlista. Den tionde, 100 affirmationer från hjärtat, där hon samlat inspirerande hjärtebilder och stärkande affirmationer, kommer ut nu i dagarna. Och det kommer att bli fler, hon planerar att satsa på författandet framöver.
Hon tänker också fortsätta att berätta om det som är svårt, för att andra ska förstå att de inte är ensamma. Det är därför hon är så öppen med hur klimakteriet och pms påverkat henne.
– Jag blir glad när jag ser att kvinnor i min ålder stöttar varandra och pratar öppet om saker och det tror jag gynnar den yngre generationen som tar för sig mer än jag gjorde. Jag ser det på min dotter, hon är målmedveten och vågar göra det hon vill, mer än jag gjorde.
Vad skulle du ge henne för råd på väg ut i livet?
– Att ha en bra relation till sig själv. Lita på sin inre röst. Att älska sig själv och respektera sig själv. Att det är hon som bestämmer över sitt liv och sin kropp. För att skapa en inre trygghet i henne som inte jag hade riktigt som barn. Jag tror hon är betydligt mer trygg än jag var i den åldern. Jag känner att jag lyckats lite med det, säger hon.
Inspireras av Agneta på MåBra-resan!
Följ med på vår resa i maj där Agneta Sjödin är en av hälsoprofilerna du får träffa och inspireras av.
Läs också hennes 5 snabba svar på frågor om resan här!
Agneta Sjödin
Ålder: 51 år.
Familj: Dottern Maja och pojkvännen Martin.
Bor i: Lägenhet i Nacka.
Yrke: Författare och tv-personlighet.
Aktuell: Med böckerna Drömdagboken och 100 affirmationer från hjärtat samt som inspiratör på nästa MåBra-resa i maj.
Foto: Per Arvidsson och privat
Läs mer: