"Jag rodnar för ingenting"

Fråga:

Jag är 51 år, men fortfarande blir jag generad av de mest triviala händelser. Det kan räcka att jag är på ett seminarium och ställer en fråga, och så ”poff” slår genansen till och jag känner hur jag blir varm om kinderna. Och jag blir verkligen knallröd. Ibland kan jag bli generad av att gå in i en butik och fråga en manlig expedit efter en vara; är han vänlig och ger ett längre svar tillbaka blir jag också röd. Varför blir det så här? Jag ser mig själv annars som en ganska trygg person.

Rosenkind

Svar:

Många ljushyade personer blir lätt bli röda om kinderna. Det inträffar när man blir varm eller kall, när man skrattar, anstränger sig, blir rädd eller generad.

Och är man rädd för att bli generad, ja då infinner sig den röda färgen snabbt. Det är lätt hänt att man reagerar med obehag när man känner värmen komma, man börjar skruva på sig eller blir stel, flackar med blicken och försöker dölja kinderna. Det är sällan någon märker eller bryr sig om att man blir röd, obehaget man själv signalerar märks däremot mer.

Antagligen finns en rädsla i din tanke: Bara jag inte blir röd, ingen får se det, vad ska folk tänka. Det gör att kroppen alltid är i larmberedskap och snabbt reagerar när den får signaler om att det är dags att börja fajtas mot ”det farliga”. Blodtrycket stiger, musklerna spänns och ansiktet blir rött. Men inte blir man tacksam för att kroppen fungerar så fantastiskt – tvärtom, det känns som ett misslyckande.

Så vad gör man då? Ja, slutar man vara rädd för att bli röd så behöver inte kroppen agera. Å andra sidan är det ingen katastrof att bli röd då och då. För vad är det egentligen som är så farligt? Att någon ska tänka nedsättande om det? Om du själv kan acceptera det behöver du inte vara rädd.

 Kerstin Hellström