Annons

Ancie blev inkontinent redan i tonåren: Jag bytte blöja i smyg

Redan i tonåren drabbades Ancie Servaeus av urinläckage. Först när hon erbjöds behandling med el slutade det att droppa.
artiklar | recept
Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Annons


Annons

Ancie Servaeus minns exakt när hon började läcka:
– Det var i tonåren, strax efter att jag fått min mens, som jag märkte att det kom små droppar av kiss i trosorna titt som tätt, berättar hon.
Att befinna sig mitt i den känsliga puberteten är jobbigt nog. Att dessutom behöva oroa sig för att läcka blev ännu ett ok att bära.

I början droppade det mest när Ancie ansträngde sig, som när hon gapskrattade, nös eller hostade. Men snart
hade problemen eskalerat och hon tvingades använda bindor för att vara säker på att inte kissa på sig om olyckan var framme och hon inte skulle hinna till toaletten.
– Klart att det var skämmigt att inte kunna hålla tätt, det var något man tänkte bara drabbade gamla tanter, säger Ancie.

Hon gick till en sjukgymnast som lärde henne olika kniptekniker, men det fungerade inte. Ancie fick istället blöjor mot det alltmer tilltagande urinläckaget. Vid ett gynekologbesök konstaterades det att Ancies urinrör satt snett och att det gick att korrigera med kirurgi.

Men för att få en operation var hon tvungen att gå ner i vikt, men det lyckades hon inte med. Så det dröjde ytterligare några år innan Ancie kontaktade vården på nytt, men denna gång var hon fast besluten att inte gå därifrån förrän hon fått hjälp.

Och så äntligen för två år sedan, i samband med att hon flyttade från Landskrona till Billesholm, fickhon träffa en empatisk distriktssköterska som tog hennes problem på allvar och
remitterade Ancie till uroterapeuten och sjukgymnasten Gitte Birlev Könyves.
– Hon har verkligen förändrat mitt liv, konstaterar Ancie.

Gitte testade elektrostimulering på Ancie. Enkelt uttryckt innebär det att de muskler i bäckenbotten som har somnat in väcks till liv med hjälp av batteridrivna elektroder.
– Jag gick till Gitte en gång i veckan. Totalt blev det ett tiotal behandlingar, och jag märkte direkt en stor skillnad. Jag kunde hålla mig mycket längre. Tidigare var jag alltid tvungen att hålla koll på var närmaste toalett fanns när jag åkte bort. Det behöver jag inte längre. I dag håller jag mig i fyra, fem timmar utan problem.

Hon säger att hon äntligen har fått ett värdigt liv och vill verkligen uppmana kvinnor som har problem med inkontinens att söka hjälp.
– Det finns ingen anledning att lida, det finns en behandling för alla.

Av: Katarina Arnstad Elmblad
Foto: Peter Kroon

Dela
Tweeta
Maila
Annons

Annons
Annons
Annons
Nytt från MåBra Mamma

Laddar