Jag har just flyttat (igen…) och nu kan jag inte längre promenera till jobbet utan jag måste åka tåg. Tåget kommer in till Slussen, som ligger nära min förra bostad. Alltså kan jag promenera därifrån och få min halvtimmes morgonmotion som vanligt.
Min första undanflykt denna första morgon var att det skulle ta så lång tid att komma till jobbet, så att det skulle vara bättre att fortsätta med tunnelbanan. Argument 2: Jag hade ju redan betalat, så jag sparade inga slantar på att gå… Argument 3: Jag fick fel skor på mig i hastigheten när jag skulle passa tåget.
Efter en hel del mental egenövertalning tog jag i alla fall mitt förnuft till fånga. Jag insåg att argumenten för att gå var betydligt fler och inte tog det så förskräckligt lång tid heller. Skönt var det dessutom!
Jag gör då och då liknande tankevurpor när det gäller mina matvanor. Viljan måste finnas för att jag inte ska spåra ur alltför ofta. Då och då påminner jag mig om att jag mår bättre om jag håller mig inom ramarna. Hur gör du?
|