Linda Harling
Ålder: 28 år
Bor i: Mariefred
Familj: Maken Micke och barnen Caroline, 2 år, och Lukas, 8 månader
Yrke: Telefonist

Mobbad i skolan som barn, misshandlad av en pojkvän som vuxen. Under en stor del av sitt liv har Linda Harling fått veta att hon inte duger.
Nu är hon gift och har två små barn. Men innerst inne vågar Linda fortfarande inte tro att hon är värd att älskas. Hon har byggt upp en skyddsmur runt hjärtat och stöter bort sin man när han säger hur underbar hon är.

På Mia Törnbloms kurs börjar tvåbarnsmamman riva muren och se sig själv som en skön tjej som förtjänar en massa kärlek och komplimanger.
– För Linda är det viktigt att sluta upp med att identifiera sig själv som den mobbade, det hon gör är ju att påminna sig själv om att hon är ”utanför”, säger Mia.
– Hon måste öva på att älska sig själv precis som hon är. Då blir det enkelt att både ta emot och ge kärlek.

 

Lindas kursdagbok: 

Vecka 1

Jag vill våga ta till mig hans kärlek

Jag blev mobbad under i stort sett hela grundskolan. Det var då jag började bygga upp min mur. När jag började gymnasiet hamnade jag i världens bästa klass och jag började få upp tron på mig själv igen.

Sedan halkade jag in i en relation där jag blev slagen och muren byggdes upp på nytt och blev skyhög. Men så en dag träffade jag min man, den finaste person man kan tänka sig.

Men jag måste arbeta varje dag med att våga ta till mig all den kärlek han tycker att jag är värd. När han säger till mig att jag är vacker eller att jag har gjort någonting bra så skämtar jag gärna bort det eller nästan ryggar tillbaka. Jag vill kunna säga
Jag behöver Mias hjälp att riva muren eller åtminstone göra den tillräckligt låg så att min mans kärlek når hela vägen fram. 

Så nu sitter jag på en färgglad kudde i Mias lokal.
Det är nervöst. Tunghäftan gör entré och jag inser hur svårt det är att prata om det här. Vi får börja med en övning där vi presenterar varandra. Att berätta vad Lotta, som sitter bredvid mig, gör på kursen är inget problem. Men när hon presenterar mig stirrar jag ner i golvet och börjar svettas. Tänk om de andra tror att jag är en känslokall galning som inte har vett nog att säga tack! Problemet visar sig vara ganska vanligt, vi förminskar oss samtidigt som vi inombords skriker ”se mig!”.

Vecka 2

Jag ska skriva ”jag är modig” 
 

Mia förklarar att vi har en egen del i det som händer. Det är inte mitt fel att jag blivit mobbad, men mina val styrde att jag träffade fel sorts kille och jag har ett ansvar i att inte låta det påverka den Linda jag är i dag. Om jag fortsätter att vara bitter för att min gamle pojkvän behandlade mig illa finns risken att jag omedvetet förstör min och Mickes relation.


Redan nu har jag märkt att jag inte skämtar bort det snälla Micke säger. Det har börjat sjunka in, sakta men säkert.
Av Mia har jag dessutom fått i uppgift att skriva i min bok varje kväll att jag är modig och jag ska skriva det tills jag verkligen tror på det själv.



Vecka 3

Var det jag som spontankramades?


Sista kursdagen och det är dags att säga hej då. En av tjejerna som jag tycker jättemycket om kramar jag spontant om. Jag säger att jag gillar henne och att vi har mycket gemensamt och hon kramar mig tillbaka och kallar mig bra och underbar. Efteråt tänker jag: ”Var det där jag?”

Någon önskar mig lycka till med artikeln och en annan kallar mig fin och det går rätt in i hjärtat! Jag har lärt mig att när någon ger oss en komplimang, då är det bara att ta åt sig och sätta in de fina orden direkt på må bra-kontot. Jag är faktiskt en ganska skön tjej och förtjänar att få höra vartenda ord!

 

Har mobbarna sänkt  din självkänsla?

Här är Mias råd:

  • Bli inte bitter – vänd dåliga erfarenheter till styrkor och erfarenheter. Hjälp andra, engagera dig i en ideell organisation som arbetar med frågor du brinner för. Dela med dig av det du gjort för att bli stark.
  • Acceptera att du varit med om något hemskt och att du inte kan få det ogjort. Annars är det som om du hoppas på att personerna som skadat dig ska komma tillbaka och ge dig upprättelse – och det händer väldigt sällan. Ge i stället dig själv den upprättelsen och bestäm att de inte ska få fortsätta att förstöra ditt liv!
  • Bestäm dig för att älska dig själv – det går! Sedan är det övning som gäller. Självkänsla är själens kondition, vill du ha den måste du vårda den. 

     

Av Linda Harling och Anki Sydegård
Foto: Lars Nyman

Publicerad 2008/06